Hemma hos undersköterskan Elaine Lövgren lyser en vit adventsljusstake upp i köksfönstret och vid fikabordet finns även hennes kollegor Petra Fjällström, Tomas Berg, Monica Eriksson och Marianne Abrahamsson.
– Vi vill säga vad vi tycker, men det ska inte bli något gnällreportage. Vi är ju inga martyrer utan vi har väldigt roligt på jobbet när vi är full styrka och allt flyter på som det ska. Men undersköterska är också det svåraste jobbet jag haft, säger Marianne.
De berättar att de blev väldigt förvånade när de läste i PT om kommunens planer på att sträcka ut semestern till 12 veckor nästa sommar, något som enligt fackförbundet Kommunal skulle innebära tre semesterperioder från sommaren 2025.
– Men hos oss på Björkbackas korttidsboende har det redan hänt. Det gick inte att få ihop semestern i somras annars, till sist så sa cheferna till oss att: "Ni får lösa det", säger Elaine.
Planen var att första perioden skulle börja 27 maj, men då satte personal ner foten och till sist blev det måndagen den 3 juni som i praktiken blev första semesterdagen för en del av personalen.
– Det var tufft, det blev så lite tid med barnen, säger Petra Fjällström som gick på semester den 3 juni och började om att jobba igen efter midsommarhelgen.
– Ja, barnen börjar ju inte sommarlovet förrän den 12 juni, det var fruktansvärt egentligen, säger hennes sambo Tomas Berg som jobbar som resurs på Norrgården/Björkbacka och också hade första perioden.
På Björkbacka vid äldreboendet Norrgården i Norrfjärden finns nio platser för personer som fått bistånd beviljat av socialtjänsten, men som väntar på besked om var och när man kan flytta. Som längst kan man bo här i tre månader.
– Det är vårdtunga boenden, säger Marianne, som berättar att det kan innebära att människor kommer dit med en spridd cancer, har mycket svårt smärta, befinner sig i livets slutskede eller har drabbats av alzheimers sjukdom.
Här ingår omvårdnad, att ge insulin och mediciner samt mycket administrativt arbete och kontakter med anhöriga. Men även exempelvis enklare praktiskt jobb som att byta glödlampor.
Personalen beviljades fyra veckors semester i somras. Sista semesterdagen för dem som hade den tredje perioden var den 27 augusti. När september kom ville de personer som jobbat hela sommaren ha sin ledighet.
Personalen beskriver en lång och utdragen sommar med lite återhämtning, redan nu finns en stress för hur nästa sommar ska bli.
– Man har ju ett liv också utanför jobbet, blir det för tungt så går man till sist, säger Petra.
Personalen uppger att många erfarna kollegor redan lämnat arbetsplatsen, bland annat har de gått över till Regionen som dubblerat sin OB-ersättning nyligen.
– Det känns som att Regionen satsar ändå. Piteå kommun försöker också, men samtidigt håller man in bromsen och det går ju inte. Är det tuffa tider måste man öka, säger Marianne.
Många av dem har jobbat länge och beskriver det som att en stor försämring skedde redan efter att Ädelreformen införts 1992 . Då tog kommunen över ansvaret för omsorgen om äldre och funktionshindrade av landstinget.
Monica minns att det på slutet av 70-talet krävdes höga betyg för att komma in på vårdlinjen på Strömbackaskolan.
– Sedan kunde man få vikariera i tio år utan att få en fast tjänst, nu är situationen helt omvänd egentligen, säger hon.
Personal beskriver försämringar som skett gradvis under årens lopp och mer ansvar som lagts på undersköterskorna. De senaste åren upplever man att det gått utför i en snabbare takt och mycket handlar om kronor och ören.
– Yrkesstoltheten har försämrats, det känns som att den enda gången som man riktigt tar ansvar är när budgeten ska hållas. Arbetsmiljöansvaret läggs helt på närmsta chef som får trolla så gott det går. De ges ju inte heller rätt förutsättningar fullt ut, säger Monica som tror på att det behövs en genomgripande förändring och inställning i kommunen och samhället för att uppnå en framtid för äldreomsorgen.
– Vi måste få folk att vilja jobba inom vården, säger Elaine.
För att ge kommunen mer resurser till äldreomsorgen skulle personalen önska att kommunen höjde skatten och även höjde budgeten för socialnämnden. Andra åtgärder är högre lön och högre OB.
– Budgeten går inte ihop, men vi skulle vilja veta: "Vad kostar en chef" och "Vad är kostnaden bara för oss undersköterskor". Att man tar isär det och tittar på varje del var för sig i budgeten, säger Marianne.