De flesta är nog bekanta med turerna kring LVU-skandalen. Jag har skrivit om dem i ett flertal ledare här i PT.  Det som hände är ett rättshaveri. Där barnen, som rimligen borde ha stått i fokus, hamnade i bakgrunden. Och där ingen av de som orsakat vad de blivit utsatta för har tagit ansvar för det lagstridiga beslutet att riva upp barnens LVU-placering.

Det har varit en perfekt storm av maktfullkomlighet, maktmissbruk, inkompetens och en fullständig kollaps av förtroendet för kommunen och rättssäkerheten i dess myndighetsutövning.

KD-politikern Peter Lundberg, som då var socialutskottets ordförande, har uppenbart haft en politisk agenda för att snabbt riva upp barnens LVU-placering och i sin fartblindhet att få stå i medias strålkastarljus valde att ignorera barnens vittnesmål, pågående polisutredningar mot barnens biologiska pappa samt svensk lagstiftning. Som hängde ut medarbetarna på socialtjänsten och felaktigt kallade dem för lögnare.

Hans kampanj mot den egna socialtjänsten ramades in av den desinformationskampanj som med början under sommaren 2021 riktades mot Sverige och svensk socialtjänst. Den så kallade LVU-kampanjen handlade bland annat om att omhändertaganden enligt LVU baseras på lösa och felaktiga grunder. Precis det som Peter Lundberg hävdade i augusti 2023 när han drev igenom beslutet att barnen skulle återlämnas till sina biologiska föräldrar.

Anklagelserna, som felaktigt, riktades mot handläggarna ledde till en personalflykt från kommunens socialtjänst. De kände sig, med rätta, illa behandlade och saknade förtroende för kommunledningen, både de högsta cheferna och den politiska ledningen.

Det var alltså agerandet bakom LVU-skandalen, bland annat av nämnde Lundberg och socialchefen Robert Cortinovis, som drev bort anställd personal och som ledde till att kvarvarande personal krävde åtgärder och de högsta chefernas avgång. Man beskrev underbemanning, hård arbetsbelastning, rädsla för repressalier och att medarbetare mådde psykiskt dåligt.

Granskningar har visat att i stort sett hela länet har problem med att hitta behörig personal till socialtjänsten och att kostnaderna för socionomkonsulter ökat.

Det är ibland lätt att skylla på politiker för problem som de i många fall inte orsakat eller sitter på lösningarna till. Men i det här fallet är det solklart. I Älvsbyn är problemet helt och hållet orsakat av Älvsbyalliansen. Det var deras agerande, deras beslut och hantering som har lett till att det nu rullar ut miljoner till inhyrda konsulter istället för anställd personal.

I den granskning som P4 Norrbotten gjort av konsultkostnaderna inom socialtjänsten i Norrbotten så sticker Kiruna ut som den kommun som i krontal har lagt ut mest på inhyrd personal, totalt har de lagt 22 miljoner kronor under 2023 och 2024. Alltså under två år. I Älvsbyn visar en granskning av PT att kommunen betalat ut 9,3 miljoner kronor till konsulter inom socialtjänsten enbart under 2024. Vad siffrorna är för 2023 framgår inte.

Slår man ut kostnaderna per kommuninvånare så blir de högre i Älvsbyn än de i Kiruna, trots att Kiruna alltså redovisat en summa för två år och Älvsbyn endast för ett år.

Förutom att Älvsbyalliansen gjorde barnen mer eller mindre rättslösa och raserade förtroendet från medborgarna har de nu alltså lyckats slå sönder socialtjänsten i kommunen. Priset har varit högt för Älvsbyborna.