Oberoende journalistik är centralt i en fungerande demokrati. Vi har sett hur det i land efter land är ett av de första offren i en auktoritär riktning. Trump har både verbalt och juridiskt attackerat oberoende media och portat traditionell media från Vita huset. I krigszoner, som Gaza, har journalister medvetet gjorts till mål för den israeliska krigföringen, trots att det är ett krigsbrott. Varför? För att dölja sina egna krigsbrott, däribland etnisk rensning och folkmord.
Journalister och medier attackeras på olika sätt för att stoppa insyn och försvåra, helst omöjliggöra, granskning och det ansvarsutkrävande som medborgarna har rätt till. Det sker på olika sätt i olika länder. I Sverige mördas inte journalister men vi ser en oroväckande trend även här.
En trend där makthavare, både folkvalda och högt uppsatta tjänstepersoner, undviker intervjuer eller enbart svarar på skriftliga frågor. Eller för den delen hotar att anmäla en journalist eller ansvarig utgivare för förtal. Detta har PT:s chefredaktör Mari Berglund skildrat i en krönika i denna tidning. Men det är inte bara i PT:s upptagningsområde detta sker.
I en ledare i DN beskriver Lisa Magnusson hur Sveriges migrationsminister, Johan Forssell (M), besökte Linköping och då erbjöd den lokala tidningen Östgöta-Correspondenten en intervju. Men när det framkom att journalisten ville ställa frågor om hans ansvarsområde, migrationspolitiken, då avböjde han att medverka.
För att inte tala om att vi har ett parti i Sveriges riksdag som konsekvent angriper media enligt samma mönster som andra högerextrema och auktoritära partier och rörelser satt i system. Nu senast kallade Jimmie Åkesson återigen TV4:s granskning av SD:s trollfabrik för "propaganda" och att "propagandaministern i Nazityskland" skulle ha varit stolt. Detta från ett parti grundat av nazister.
De vill med såna här utspel undergräva tilliten till oberoende journalistik.
Problemet med detta är att gränserna för vad som anses försvarbart eller acceptabelt förflyttas. Vilket är vad vi ser konsekvenserna av idag. Allt fler undviker intervjuer, gör sig otillgängliga eller hotar om anmälan om förtal. Det är inte längre viktigt att vara tillgänglig och journalistik kan alltid avfärdas som lögn om det inte passar min egen världsbild.
Kommundirektören nekar intervjuer med vissa journalister, hävdar att PT "vägrar bygga sina artiklar på saklighet och fakta" för att använda Axelssons egna ord. Hon säger inte propaganda men motsatsordet till fakta är lögn. Ett säg som nu också fångats upp av kommunalrådet Patric Lundström (S):
"Jag vill inte delta i PT:s fortsatta ärekränkning av Yvette. Jag kan tycka att det är nog."
Mig veterligen har ingen anmälan kommit in och jag vet med säkerhet att ingen dom har fallit. Att hävda att en granskning av kommunens högst uppsatta tjänsteperson är ett brott är att gå över gränsen.
Det finns ett allmänt intresse av att veta om kommundirektören är skriven i kommunen. Det finns också ett allmänt intresse att veta att hon blivit utköpt inte bara en, utan två gånger, av olika arbetsgivare. Det är Axelssons eget agerande och bristande transparens som lett till avslöjandena. Det är hennes fortsatt bristande kommunikation och angrepp på PT som lett till att debatten levt vidare.
Det bör inte den socialdemokratiskt ledda majoriteten ta ansvar för.