Replik
Svar på insändaren "Hamnarbetarförbundets strejk hotar hela Norrbotten".
Den 21 maj gick vi hamnarbetare i Piteå ihop med övriga Sverige ut i en första punktstrejk i årets avtalsrörelse. Beslutet fattades efter en nationell medlemsomröstning där 89 procent av hamnarbetarna uttryckte sitt stöd för att använda konfliktvapnet. Det var inget beslut vi tog lättvindigt.
Vi hade under hela våren gjort allt vi kunnat för att få till stånd konstruktiva avtalsdiskussioner med arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar om våra prioriterade frågor angående förstärkt skydd för förtroendevalda och nödvändiga förändringar som kan ge bemanningsanställda hamnarbetare rätt till fritid.
Hamnarbetarna här i Piteå hoppades naturligtvis på en snabb lösning med ett nytt kollektivavtal på plats. Så blev inte fallet. I stället har Sveriges Hamnar två gånger på drygt tre veckor förlorat i Arbetsdomstolen när man försökt stoppa konfliktåtgärderna på juridisk väg istället för att faktiskt förhandla om sakfrågorna. Arbetsgivarnas senaste drag är att varsla om lockout – alltså själva utestänga sin personal från arbetsplatserna – och på så sätt stoppa arbetet i hamnarna i långt större utsträckning än vad våra strejker skulle innebära.
De senaste årtiondena har det försvunnit hundratusen förtroendevalda från svenska arbetsplatser. Enligt tidningen Arbetet tappade LO-förbunden en femtedel av sina skyddsombud, 12 000, under 2010-talet. Att vara förtroendevald, inte minst skyddsombud, blir allt svårare. Undersökningar visar att många utsätts för trakasserier och ännu fler hindras att fullgöra sina uppdrag av sin arbetsgivare. Att arbetsskador, allvarliga olyckor och till och med dödsfall ökar är en naturlig följd. Punktmarkering och trakasserier mot fackliga förtroendevalda pågår även i hamnarna.
Vi strejkar för att i kollektivavtalet skriva in högre skadestånd för arbetsgivare som struntar i lagstiftningen. Vi måste få till en verklig kulturförändring i branschen där fackliga rättigheter respekteras. Konflikten handlar också om att skapa rimliga villkor för hamnarbetare som är anställda via bemanningsföretag. Hamnverksamhetens natur med jobb dygnet runt och många olika typer av skiftgång, innebär att vardagen för bemanningsanställda blir ohållbar.
Tvistefrågorna i hamnkonflikten kostar ingenting att lösa för de hamnarbetsgivare som följer svensk lag och som behandlar inhyrd personal med grundläggande respekt. Därför vill Sveriges Hamnar inte heller prata om sakfrågorna. I stället har man hittills ägnat sig åt att försöka använda hamnkonflikten till en påkostad politisk kampanj för att återigen försöka inskränka den svenska strejkrätten. I pressmeddelanden och betalda annonser går man till attack mot både Arbetsdomstolen och Hamnarbetarförbundet, med krav på att alla arbetstagare ska bindas av fredsplikt om arbetsgivarorganisationen ingår avtal med en annan facklig organisation än den de själva valt. Sådan konfliktlagstiftning återfinns bara i diktaturer och är inte tillåten i demokratiska styrelseskick enligt internationella konventioner som Sverige undertecknat.
Hamnarbetarförbundet står upp för den svenska modellen. För oss innebär den bland annat att parterna har ett ansvar för att vid förhandlingsbordet skyndsamt försöka hitta konstruktiva lösningar på tvistefrågorna. Vi ställer inga ultimatum utan är öppna för alla förslag, så länge de innebär faktiska förbättringar för våra inhyrda medlemmar och den fackliga verksamheten.
När Sveriges Hamnar i stället förhalar och blockerar alla initiativ till kompromisser, slösar man bort alla norrbottningars tid och pengar på att bedriva politisk propaganda för önskelagstiftning som i dag endast finns i diktaturer som Vitryssland.