Replik
SĂ€kerhetschefen uttalar sig sjĂ€lvsĂ€kert âVi arbetar för trygghet och sĂ€kerhet i hela kommunen men kan inte av sĂ€kerhetsskĂ€l gĂ„ in mer detaljerat Ă€n sĂ„.â
Han sÀger att trygghet och sÀkerhet ska gÀlla hela kommunen, allt i enlighet med det MSB villkorar i yttrandet om geografiskt ansvar. Problemet Àr att det inte mÀrks. Trygghetspunkterna Àr inte kÀnda, för fÄ och för centraliserade för att tÀcka det geografiska ansvaret.
Att dra valsen om tystnad av sÀkerhetsskÀl i detta sammanhang tyder pÄ mörkning av anvÀndandet av medel, alternativt blottar det en stor okunskap.
Lek med tanken att kommunen i form av tjÀnstemÀn och politiker blir totalt avskilda frÄn kommunikation alternativt utraderade i en kris/krigssituation. Hur ska gemene medborgare pÄ stad och landsbygd dÄ veta var nÀrmsta vÀrmekÀlla/övernattningsenhet finns?
Problemet just nu i en förebyggande informationsinhĂ€mtning Ă€r att överhuvudtaget veta vad kommunen avser med sina trygghetspunkter. Att de ska finnas och planeras för kan man hitta via Google, men var de finns hittar man enbart i en gammal PT-artikel frĂ„n 2018 som för det första inte Ă€r allmĂ€n och förmodligen inaktuell. DĂ€r listas 9 punkter. Sex av dessa i centrala stan. I övrigt ingen lĂ€ngre bort Ă€n 1â1,5 mil utanför stadskĂ€rnan.
Större orter som Sikfors, Rosvik, Lillpite, JĂ€vre â inte ett ord om och övriga kommunen likadant. Icke desto mindre Ă€r detta nĂ„got okĂ€nt fenomen. Intresset frĂ„n kommunens tjĂ€nstemĂ€n och politiker strĂ€cker sig inte lĂ€ngre utifrĂ„n stadskĂ€rnan. PiteĂ„s obebodda öar och skĂ€rgĂ„rd vĂ€cker mer intresse för dessa personer Ă€n dess befolkning utanför intressesfĂ€ren.
PiteÄ har ett rikt föreningsliv, med i mÄnga fall större lokaler till förfogande. Föreningslivet mÄste vara en del av det lokalsamhÀlle som trÀder in dÄ staten och kommunernas muskler sviktar.
VĂ„ra krav kvarstĂ„r. ProtokollfĂ€st kommunikation mellan föreningslivet och kommunen gĂ€llande kris/krishantering. Skapa trygghetspunkter, sĂ„ bygdegĂ„rdar, andra lokaler pĂ„ landsbygden kan nyttjas i kris/krig. Tillför materiel/medel till dessa trygghetspunkter sĂ„ dessa kan köras âoff gridâ i frĂ„ga om el och kommunikation, det vill sĂ€ga elverk och satellittelefoner, men gĂ€rna ocksĂ„ enklare förbands/medicindepĂ„.
Allt detta inte bara för den bofasta befolkningen. I en krigssituation fÄr vi ocksÄ rÀkna med bÄde internflyktingar och utrikes komna som behöver hÀrbÀrgeras.
Vad vi vet nu gÀllande medel som stÄr kommunen till buds i frÄga om kris och trygghetsarbetet sÄ har MSB frÄn juni 2021 till juni 2024 betalat ut kontanta medel cirka sju och en halv miljon kronor.
Visst öronmÀrkt stöd ska/har utbetalats pÄ mer Àn nio och en halv miljon.
GÀllande det kontanta stödet frÄn MSB Àr andemeningen att det frÀmst ska gÄ till löner. RÀknar man dÄ baklÀnges pÄ det inser man att PiteÄ kommun ska ha haft ett snitt pÄ minst tre anstÀllda pÄ heltid de senaste fyra Ären i avsett arbete. Detta ger en lönekostnad per person pÄ cirka 52 000 kronor/mÄnad. Förutsatt att kommunen nu verkligen anvÀnt de medlen till avsedda ÄtgÀrder.
Tre personer med löner över 40 000 kronor i mÄnaden i fyra Är. Vad Àr resultatet? Ett stort lass utredningar och skrivelser mÄste finnas. NÀmns överhuvudtaget PiteÄs lands och glesbygd i dessa papper? GÀllande negligeringen av landsbygden finns inga frÄgetecken. GÀllande skydds- och krisarbetet i övriga kommunen hoppas vi att det inte Àr sÄ illa som för landsbygden.