En julklassiker som lyckas

Love Actually

(2003)

Artikelbild

Grinchen

Regi: Richard Curtis

Skådespelare: Hugh Grant, Liam Neeson, Emma Thompson.

Lovorden har haglat över Love Actually, denna romantiska komedi från 2003 som låter tittarna följa med åtta väldigt annorlunda par och berättelser samt deras kärleksproblem. En film som jag, till mångas förvåning, totalt missat att se. Trots de hyllningar jag hört var förväntningarna kring denna film en aning ljumna. Visserligen är filmen en klassiker men hur pass mycket utrymme kan man ge en berättelse att utvecklas, i en film som är så pass fylld med folkkära skådespelare som Love Actually faktiskt är?

Som det senare skulle uppenbara sig för mig, så klarar regissören Richard Curtis detta galant. I och med Love Actually ger Curtis tittarna en kärleksbomb utan dess like, med budskapet att kärleken faktiskt finns överallt. Karaktärerna som en får följa under filmens gång bjuder på intressanta berättelser, om allt från Storbritanniens premiärminister, till en nybliven änkling som kämpar med att ta hand om sin styvson. Curtis lyckas, på ett kittlande fint sätt, veva ihop samtliga karaktärers livsöden under de tre veckor som filmen utspelar sig. Visserligen bör man kritisera filmen för att i mångt och mycket spela på säkra kort. Berättelsens format tillåter inte heller karaktärerna att utvecklas särskilt mycket utanför de ramar som etablerats tidigt i filmen. Allt detta förlåtes dock. Detta tack vare den oerhört stabila ensemblen skådespelare som arbetat med filmen, såsom Emma Thompson, vars insats som den godhjärtade Karen är rörande bra. Sett som julfilm är Love Actually nästintill omöjlig att inte falla för. Som tittare bjuds du på kärlek, glädje och julkänsla i överflöd. Om du, likt mig, missat denna film, se till att se den under julen!

Artikelbild

En underbar jävla jul

Oskar Sundström

Oförutsägbart och surrealistiskt

Artikelbild

Ensam hemma

Grinchen – Julen är stulen

(2000)

Regi: Ron Howard

Skådespelare: Taylor Momsen, Jim Carrey, Josh Ryan Evans.

En minst sagt oförutsägbar film med många, snabba vändningar. När jag tryckte på play-knappen hade jag helt ärligt inga höga förväntningar. Jag har haft en vag inbillning om att Grinchen är som en föråldrad, argsint version av Shrek, men oj vad fel jag hade!

Grinchen lever på en plats inuti en liten snöflinga. I en stad där den uppnosiga befolkningens bristfälliga acceptans mot olikheter lyser igenom. Ett ställe där julglädjen är påtaglig, trots att den främsta julhataren i tidernas historia spelar en stor roll.

Att filmen är surrealistisk med dess lökätande, håriga Grinch och hans hundpolare, är en underdrift. Den är överdriven på många sätt, men budskapet är fint. Är den då värd att lägga 100 minuter och 29 kronor på? Tveksamt.

Elin Eriksson

En intrig som skaver

En underbar jävla jul

(2015)

Regi: Helena Bergström

Skådespelare: Robert Gustafsson, Maria Lundqvist, Rakel Wärmländer.

Det är julafton och Simon och Oscar har bjudit hem sina familjer till sin nya villa. Allt måste bli rätt, för det här ska inte bli någon vanlig jul. Med framför Kalle Anka finns deras höggravida vän Cissi, och hon är inte bara där som deras polare. Hos paret samlas en brokig skara släktingar vars relationer inte direkt är friktionsfria och det ska snart uppstå bråk och dramatik.

”En underbar jävla jul” är en komedi som varvar det roliga med det allvarliga. Visst är julkänslan där – vissa scener är riktigt vackra – men den visar framför allt det som kan vara mindre fint med julen, och vad som händer när förväntningarna blir för stora. Det som fastnade för mig var hur man lyckats fånga svenskheten i enkla dialoger om väder och julhets, och inget litet uns fördomar.

Robert Gustafsson är som gjord för rollen som den inskränkta, rädda och arga Ulf och spelet är genomgående bra. På sina ställen skaver intrigen på ett sätt jag inte förväntade mig och det blir påtagligt hur stor roll viktiga traditioner har när de ställs på spel. En julfilm jag gärna hade sett tillsammans med hela familjen, för här har nog alla ett och annat att lära.

Linnea Lundström

Gulligt och drömskt barnäventyr

Ensam hemma

(1990)

Regi: Chris Columbus

Skådespelare: Macaulay Culkin, Joe Pesci, Catherine O’Hara.

Kevins familj är... sämst. De glömmer honom hemma när de tar med hela släkten på julsemester i Frankrike, och Kevin måste klara sig själv i ett stort hus med allt vad det innebär - han handlar mikromat och äter upp familjens godisförråd, han går på utflykter när han inte vet vart han ska ta vägen och lever loppan så som varje barn drömmer om att göra.

Att det är samma regissör som gjort de första Harry Potter-filmerna är inte svårt att förstå. Den drömska tillvaron och att överge ansvaret till ett litet barn känns väl igen. Den överdrivna slapstickhumorn går sannolikt hem hos den unga publiken och övergår säkert i nostalgi hos den som vuxit upp med de här filmerna - för mig blir det en skön paus i vardagen och ett mysigt äventyr som jag kan glädjas åt på håll.

Linnea Lundström