Efter 70 minuter i Strömbackaskolans samlingssal har Loui Sand norpat Miriam Bryants förstaplats på min mentala lista över de härligaste människorna från Göteborg. Föreläsningen några hundra elever just lyssnat på heter "Mitt liv äger ingen" och handlar om Louis egna erfarenheter som mörkhyad och transexuell i Sverige. 

De som inte vet vem Loui Sand är läser troligtvis inte tidningar, och har aldrig någonsin haft ett särskilt stort intresse för handboll. Loui är fysiskt sett född som kvinna och har representerat svensk damhandboll i många år, men genomgår just nu en process för att, som han själv uttrycker det, “bli en man” – den han alltid varit.

 

Artikelbild

| Samlingssalen var fylld till brädden när Loui Sand föreläste.

Den handbollskarriär som först introducerade Loui till kändis-Sverige påbörjade han redan som 8-åring, då han började spela i en liten klubb i Göteborg. Därefter följde flera år av slit och olika utmaningar i form av dåliga tränare, psykisk ohälsa och rasism. Loui hann spela över 100 landskamper med Sveriges damlag, innan han tidigare i år bestämde sig för att lägga handbollsskorna på hyllan i samband med sin utredning för könsdysfori.

– Det går inte att prestera på den höga nivån och samtidigt må så psykiskt dåligt. Kanske kommer det kännas tomt utan handbollen i framtiden, eller inte, för hittills känner jag inte alls så. Föreläsningar och annat tar upp all min tid just nu, så jag har inte riktigt hunnit stanna upp och tänka på det, säger han till UNG.

Att komma ut som transsexuell är något som Loui för bara några år sedan aldrig hade kunnat drömma om att göra, men med facit i hand var det ett av de bästa beslut han någonsin tagit och responsen har enbart varit positiv. Vänner, familj och i princip hela världen har varit otroligt stöttande, något han är väldigt tacksam över.

– De förändringar jag genomgått hittills betyder så mycket. Det, tillsammans med allas stöd, är för stort för att beskriva med ord, det går verkligen inte.

Artikelbild

| Eleverna Christine Huotari och Elsa sjölund satt i publiken och tog en bild med Loui Sand efter föreläsningen.

 

Med ett soundtrack innehållande låtar som Lalehs "Bara få va mig själv" och Petters "Lev nu dö sen" är föreläsningens budskap glasklart. Loui uppmanar oss att våga, att kämpa genom de tuffa perioderna för "även om det är fattigt just nu jag lovar att du blir rik sen". Det handlar om att fortsätta även när det känns som om just du är den enda i hela världen som inte glider på en räkmacka.

Med föreläsningen vill Loui även öka kunskapen och förståelsen hos människor.

– Du får gärna hata mig, men isåfall på grund av mina åsikter och värderingar, inte för att jag är adopterad, mörkhyad eller transsexuell.