"Av alla helveten på jorden / alla helveten som finns / vill inte komma från nån annanstans", sjöng Jonathan Johansson i "Alla helveten". Han sjöng om Malmö, men den skulle kunna handla om vilken stad som helst om man byter ut Emporia och Jesusparken. Viljan bort som alla upplevt i sin egen hemstad. Lova Laksos huvudperson Karla däremot, hon vill komma från vart som helst, men inte Piteå. För det är i Piteå den här berättelsen utspelar sig, även om det länge är outtalat. Karla har höjt sin ålder på Tinder för att kunna swipea bland Musikhögskolans studenter. Hon cyklar nedför Sjukhusbacken, pappersbrukets rök lägger sig som moln över himlen. Det är här hon lever, men det är inte här hon ska dö.

Hon och vännen Kaja pratar om Söderut, för de vet inte vart de vill, bara att de vill härifrån. När Karlas hund Hemingway blir allt sjukare och hennes föräldrar är "helt jävla dumma i huvudet" bestämmer de sig - nu åker de. Med sig tar de Karlas inte-pojkvän-men Aziz, de sätter sig på en buss till Umeå, och de är på väg. Det blir ett äventyr utan pengar, i tonårens vilsenhet, utan att veta vad man vill bara att man vill något mer.

Tematiskt står kylan i fokus, och den är viktig för atmosfär och känsla. Karla och Kaja går i trettio minus, de vill inte skratta för de vill inte frysa inuti munnen. Hår som fryser till istappar, andetag som syns, allting är så jävla kallt.

Jag har svårt att få ett grepp om Karla som karaktär. Vem är hon egentligen? Persoligheten försvinner i skuggan av de andra personerna och hon glöms liksom bort. Kanske är det en spegling av ungdomens förvirring, kanske vet hon inte själv vem hon är, men hon blir väldigt genomskinlig.

Dialogen i ungdomböcker blir ofta ett aber för mig. När vuxna ska efterhärma ett språk som så snabbt förändras, ständigt utvecklas. Det var däremot ingenting jag behövde oroa mig för i Så jävla kallt. De tidstypiska uttrycken, de inslängda engelska orden, känns fullt naturliga. Språket överlag är flytande och gripande. Jag lämnar en kort dialog från boken här, som liksom sa allt:

"Finns det filmer härifrån?"

Jag frågar uppriktigt.

"Öh... jag tror att man kan sommarjobba med film på kommunen? En i min grafisk design-klass gjorde typ det".

Och jag tänker att det är ju lika bra att skita i allt redan nu.