Jag har alltid älskat att drömma om framtiden. Jag har så mycket drömmar att jag nästan exploderar av lycka och tårar då jag tänker på dem. Men för ett tag sedan hände något. Då blev det påtagligt att jag bara har ett år kvar i skolan och att planerna teoretiskt sett snart skulle kunna bli verkliga. Det kändes plötsligt läskigt och oåtkomligt. Min hjärna ställde in sig på en annan växel och började titta kritiskt på planerna. Det är lätt att dagdrömma om hur livet ska se ut om fem år, men om ett halvår? Inte lika enkelt.

Jag har aldrig riktigt berättat för någon vad jag egentligen vill göra efter skolan. På något sätt har jag alltid vetat att det skulle bli så här - att jag skulle känna mig allt för otillräcklig. Det är för att jag är rädd. Rädd att få höra att jag inte är bra nog då jag väl försöker och att jag ska misslyckas. Det finns mycket som kan gå fel längst vägen och jag vet att det är svårt att nå dit jag vill, men det är möjligt.

Tobias Karlsson, professionell dansare, höll i en fantastisk föreläsning denna vecka där han pratade bland annat om drömmar. Han berättade att han var uppvuxen med mottot ”det går aldrig” och fick höra från omgivningen att hans dröm, som var att jobba inom dansbranschen, var fjollig och att det aldrig skulle gå. Men det gick! Det är läskigt att drömma stort för att det oftast finns säkrare vägar att ta och det är otryggt att inte veta hur vägen dit kommer ser ut. Det är bara hjärnan vi måste övertyga och det är svårt, men hjärtat vet alltid vad vi vill. Det tror i alla fall jag på.

Det är den där ”comfort-zonens” fel. Jag har kontroll över mitt liv. Trots att det är jobbigt måste man ibland stänga dörrar för att nya ska öppnas. Det är ett sådant viktigt budskap som jag verkligen försöker förstå mig på. Annars står man bara där i samma gamla trygga kvicksand och trampar sig ännu längre ner. Ett val ni tar nu kan påverka era liv i framtiden och som Tobias sa: om man vet vilka drömmar man vill sträva efter kan det vara enklare att förstå vilka val man ska göra längst vägen.

Ibland kanske man inte ska titta så noggrant på fallgroparna som kan komma med vissa val. Det gör ingenting om det inte går som man tänkt sig, då får man stänga den dörren och öppna en ny. Det finns alltid nya chanser om man letar efter dem och det är alltid okej att lämna saker bakom sig och vandra vidare. Ett råd till mig själv, och till er: det är okej att drömma stort och kämpa sig dit, och skit i vad folk kommer säga längst vägen. Ett sista citat från Tobias underbara föreläsning: ”när livet blåser som mest kan man hålla i sig i drömmen”. Tänk en stund på den.

Sanna Bengtsson