Städer som pulserar i varje söm och som sällan sover och vars invånare är i ständig rörelse kontra en sömnig liten småstad där årets största händelse är att någon från den närliggande byn åkt skidor snabbare än en norrman. Drömmen om storstäderna och att flytta ifrån Piteå har länge lockat. Bort från pappersbruket, bort från småstadsångesten, bort från lilla Piteå. Jag är inte ensam om detta, oräkneligt många gånger har jag hört vänner och bekanta yppa en önskan om att sjappa härifrån. Först nu har jag börjat inse att, kanske jag bör tacka Piteå.

Till hösten befinner jag mig förhoppningsvis i Göteborg, studerandes det jag tycker allra mest om, skrivande, förhoppningsvis om musik. Denna flytt är ett kliv i mitt liv som jag längtat efter, kanske allra mest på grund av chansen att uppleva något nytt. Denna flytt innebär dock en omställning, på både gott och ont. Som i andra större städer lever en stor del av Göteborgs befolkning ett annorlunda liv än den genomsnittliga pitebon. Den påtagliga stressen hos folk blir ett faktum, anonymiteten på gatan likaså. Sällan kommer jag känna igen någon på stan, och sällan någon mig.

Att växa upp i en stad som Piteå tror jag faktiskt har varit värdefullt. Som ungdom har jag oftast upplevt en trygghet, som på vissa sätt inte finns i större städer. Att växa upp i en stad som Piteå gör även att man får ett större perspektiv på Sverige. Ett avlångt land, där avstånden mellan de större städerna är långa och förståelsen för Norrbotten och landsbygden är bristfällig. Ett sådant perspektiv som man får genom att växa upp i Piteå är ovärderligt, och är klart något som är en brist på hos, låt oss säga, Stockholmare.

Säkerligen kommer jag alltid gräma mig över att ha missat sådant som ett fartfyllt liv i en storstad kan erbjuda och jag kan fortfarande gräma mig över att ha missat en sådan där mytomspunnen konsert i ett övergivet rivningshus. Jag grämer mig dock inte över att ha spenderat mina första 19 år i livet här i Piteå, trots de problem och brister som finns i staden. Jag är tacksam. Tacksam över att ha känt mig trygg och förmodligen ha sluppit stressen i storstaden. Tacksam över att komma ihåg varenda vrå, att känna igen staden in och ut. Tack Piteå, för att jag ofta har känt mig som hemma, var jag än i dig befunnit mig.

Oskar Sundström