Dagen jag skulle ta körkort satt jag nervös inne på körskolan när min körlärare kom fram till mig. - Jag har något till dig! sa hon och gav mig ett pärlarmband hon hade gjort själv. Bland alla pärlor i olika färger fanns tre bokstäver; T-R-O. Tro. Ett litet ord, med en väldigt stor betydelse.

Efter att ha kört uruselt på min uppvärmningslektion kände jag mig helt uppgiven inför körprovet, var jag verkligen redo för detta? Jag kanske skulle ha tagit några körlektioner till för att vara säker? Oroliga tankar flockades i min hjärna medan jag gick mot uppkörningen. När jag skakat hand med inspektören snurrade jag runt armbandet på min handled så att bokstäverna var riktade mot mig som en påminnelse. När jag, under körningen, blev ombedd att visa upp de moment som jag hade haft det svårast med (parkera och backa runt hörn), räckte det för mig med en blick på armbandet för att bli påmind om att tro och lita på mig själv. En halvtimme senare gick jag från Trafikverket med ett körkortsintyg i handen och ett hjärta som plötsligt kändes tre ton lättare. Jag hade klarat något som jag kämpat så hårt för i flera månader, tack vare att jag kunde släppa taget om oron och tro fullhjärtat på mig själv.

Varför jag skriver om detta är för att tron på sig själv är bland det viktigaste vi har. Vi kommer ständigt utsättas för prövningar av olika slag genom hela livet och det bästa man kan göra åt det är att lära sig att tro på sig själv och sin egen förmåga. Oavsett om det handlar om att man ska hålla en muntlig presentation framför klassen eller genomföra sitt livs viktigaste jobbintervju så är den enda apersonen som kan påverka hur det kommer gå faktiskt en själv. Det bästa sättet för att lyckas är därför att kunna tänka bort nervositeten och lita på att man klarar det.

Vi lever i en värld där vi ständigt blir kritiserade och tillsagda att vi hela tiden måste vara bättre på olika sätt, och därför kan det vara jättesvårt att veta om det man gör duger och om man är nog bra. Det är särskilt svårt eftersom den största delen av kritiken oftast kommer från en själv. Men svaret på de frågorna är JA, vi måste bara våga tro på det. Armbandet som jag fick från min körlärare hjälpte mig att komma ihåg att tro och lita på min förmåga i en situation där jag tvivlade väldigt mycket på mig själv. Med den här krönikan vill jag hjälpa er som läser att komma ihåg det ni med.

Hanna Lindmark