En sommar för två år sedan stod jag i ett publikhav. Spelningarna var slutsålda från söder upp till norr och på Ullevi slog han rekord. I väntan på att han skulle kliva upp på scenen öppnade himlen sig, regnet rasade och vi köpte plastiga regnjackor för inga pengar alls. Sedan var han där och sjöng för oss.

När han spelade de sista låtarna var det inte bara regndroppar som rann längs kinderna. Hellström stannade upp i musiken och sade på det sättet bara han kan ”Det här är till er ungdomar, gå ut och gör misstag!”. Jag skrev upp mantrat i min mobil, för jag ville inte glömma det, men jag kunde inte riktigt förstå honom då.

Den sommaren torkade jag restaurangbord och tog emot beställningar, tiden emellan tänkte jag på det han sa. Varför skulle vi vilja springa mot misstag i en värld där vi förväntas att vara felfria? Istället springer vi mot perfektionen, i förnekelse till de tidigare misstagen som inte släpper taget om oss, för att vi inte kan släppa taget om dem.

Om jag frågar dig vad det viktigaste i livet är, kommer du då svara att det är att inte begå misstag? Säkert inte, men ändå känns det så ibland. Att göra fel är inte farligt, men det kan vara oundvikligt.

Åtminstone om vi ska lyssna på en föreläsning som jag var på i vintras. Föreläsaren menade att det inte går att inte göra fel. Han sa det som om det vore en del av livet. Kanske är det precis vad det är. Kanske går det inte att leva till fullo utan att ibland riskera att göra fel.

Det gör ont att veta, men lika ont att undra sjunger Hellström i en av hans låttexter. Vi kanske aldrig kommer att få veta vad som finns bakom livets stängda dörrar, om vi inte vågar öppna någon. Om jag frågar dig ifall du vill fundera på vad livet hade kunnat bli eller stå med facit i hand, vad hade du sagt då?

När Hellström ropar till oss unga att det är fritt fram att göra misstag har jag precis fyllt 19 år. Två år senare förstår jag, det handlade aldrig om att be oss att aktivt begå misstag, utan om att ge oss modet till att utforska livet.

Kanske lämnar vi allt för att flytta utomlands där vi aldrig känner oss hemma, kysser fel person några veckor för länge, bråkar med dem som egentligen inte gjort oss någonting och tar ett studielån för att studera en utbildning vi slutar tycka om. Men upprepa då för er själva: det gör ingenting.

Vi är bara människor, unga eller inte. Alla gör vi fel. Det händer i vardagen, i förbifarten, för de allra mest framgångsrika och genuina förebilderna i världen. Vi måste bara lära oss att acceptera våra misstag, ta lärdom och gå vidare. Kanske vet vi mycket bättre till nästa gång.

Agnes Hansius