EFS-föreningen, som byggde missionshuset, bildades 1905 på initiativ av bland annat Johan Pettersson och Vilhelm Lundman, bägge från Lakafors. En förening som då skulle omfatta byarna Lakafors, Porsnäs, Tullnäs, Kopparnäs, Harrbäcken och Håkansö.

Det betonades inledningsvis att missionshuset borde ligga i närheten av kyrkplatsen. En byggnadskommitté tillsattes för att skaffa ritningar och se sig om efter en lämplig tomt.

1920 när byggnadskommitén sammanträde hade Oskar Lundgren meddelat att han skänkte en tomt, som låg mitt emot kyrkogården. Erbjudandet ifrågasattes av medlemmarna. Det fanns även ett förslag att till ett billigt pris eller att utan kostnad få en tomt mellan Lundgrens och August Åkerlunds skifte. Det beslöts att detta erbjudande skulle få stå som nummer ett. Ganska snart därefter dök det upp ytterligare ett erbjudande. Systrarna Åkerlund på Björkås hade lovat föreningen en gratis tomt och 600 kronor i sex år om missionshuset byggdes där.

Artikelbild

Missionshuset av i dag.

De beslutande inom föreningen ansåg dock att placeringen vid Björkås skulle vara alltför avlägset från centrum av Porsnäs. Det blev således nej till fröknarna Åkerlunds erbjudande.

1921 hade de ansvariga kommit så långt att bygget kunde sättas igång. Arkitekt var Efraim Åkerlund, en bygdens son, som tidigare var den peson som presenterade det första förslaget till kyrkbygge för Norrfjärdens församling. Hans förslag till kyrka avvisades dock till förmån för ett förslag från slottsarkitekten Torben Grut.

Uppdraget att bygga missionshuset fick J.G. Hedlund i Nybyn, Altersbruk och kostnaden var satt till 5 130 kronor.

I början av december 1923 invigdes missionshuset av församlingens kyrkoherde Nils Johan Nordberg, som avled ett halvt år senare. Vid invigningen medverkade även EFS distriktsföreståndare Ludvig Lindström, som lämnade den jordiska tillvaron 1938.

Artikelbild

Några porträtt av tidigare predikanter, vilka förkunnat i missionshuset.

EFS-föreningen sökte därefter lagfart på huset och intecknade byggnaden för 8 000 kronor. Ett missionshus som sedan genom många år bjudit på åtskilliga möten, sång, musik och gemenskap. Där åtskilliga personer också knäppt sina händer i bön.

År 1933 togs ett beslut att restaurera den stora salen i missionshuset. Konstnären Fridtiof Erichsson, som då var sysselsatt med arbete i Norrfjärdens kyrka, fick en förfrågan om utsmyckningen och kostnaderna för en sådan. Han tackade ja till erbjudandet.

Nästa förändring kom 1952 då en predikantbostad byggdes över ekonomdelen och missionshusets lilla sal. Samtidigt som yttertaket höjdes. Då installerades även centralvärme.

Under senare delen av 1960-talet kom nästa förändring. Då sänktes taket i stora salen och vidtogs en del andra förändringar i byggnaden. Fondväggen, som utförts av Eriksson, ersattes då av en ny, utförd av Uno Öhlund, bördig från Älvsbyn och under ett antal år verksam som EFS-predikant, bland annat i Norrfjärdenområdet, innan han sedan blev prästvigd och placerad i Boden. Han avled 2007 och var då bosatt i Skellefteå.

När Norrfjärdens kyrka renoverades 1934 och 1951 var missionshuset för en tid kyrkolokal samt även en kort tid efter kyrkbranden 1963, innan församlingen hunnit iordningställa Sockenstugan till provisorisk gudstjänstlokal.

EFS-föreningen konstaterade senare att man blivit trångbodda i sitt missionshus. Beslut togs då att bygga nytt och ersätta den gamla byggnaden. En byggnation som utfördes i två etapper. Först tillkom en ungdomslokal, färdigställd 1981. Tre år senare hade den kvarvarande delen av det gamla missionshuset ersatts med ny gudstjänstlokal. Från det gamla missionshuset hade man då tagit tillvara altaret, predikstolen och den fondvägg som utförts av Uno Öhlund. Under nybyggnationen döptes projektet av folkhumor om till ”myrstacken”. Detta beroende på att det uppgavs krylla med frivilliga arbetare som deltog i uppförandet.