Ingenjören Richard Cramond från Oakton, Virginia, hamnade, i sin jakt efter sitt ursprung, slutligen i Piteå. Där han för första gången fick möta släktingar på sin biologiska mors sida.
Historien börjar med att bröderna Johan August och Karl Bruno Eriksson från Hortlax tog ut flyttningsbetyg för att emigrera till USA.
I USA mötte Johan sin tillkommande, Hilma Brännström från Jävre. I september 1914 gifte de sig i Duluth, Minnesota för att sedan bosätta sig i McKinley, Wisconsin. I McKinley föddes sedan döttrarna Ester, Julia, Margaret och Vera.
Våren 1921 drabbades familjen av stor sorg, när modern Hilma avled, efter att ha drabbats av brusten blindtarm. Det äldsta barnet var då sex år och det yngsta fyra månader.
Johan såg ingen möjlighet att ensam ta hand om barnen och tog då det drastiska beslutet att överlämna dem till tre familjer, alla bosatta i närheten. Flickorna hamnade som fosterbarn hos familjer, alla med rötter i Piteåbygden. Ganska snart blev det uppenbart att familjetragedin satte sina spår hos Johan Eriksson. Hans mentala hälsa försämrades och han hamnade på sjukhus i närheten av New Richmond, Wisconsin. Jordbruket avvecklades.På sjukhuset blev Johan kvar fram till sin död i september 1957. Han är begravd på sjukhusets egen kyrkogård.
De familjer som tog hand om flickorna kom sinsemellan överens om att inte lätta på förlåten varifrån de härstammade utan de skulle betraktas som sina egna barn.
Yngsta dottern Vera växte sedan upp tillsammans med fosterföräldrarna Anna och Gustav Lundström och deras åtta barn. Fostermodern Anna, född Grenqvist i Blåsmark, kom som barn med föräldrar och syskon till USA. 1896 gifte hon sig med Gustaf Lundström, bördig från Hortlax.
När det sedan uppenbarade sig att fosterdottern Vera var med barn beslutades att nästa yngsta dottern hos familjen Lundström, Hilma, gift med Richard Cramond, skulle ta hand om den nyfödde, som fick namnet Richard junior.
Således växte Richard junior upp i familjen och gick också i den tron att Hilma var hans mamma och att Vera, hans biologiska mor, var hans moster. Inte ett ord yppades. Makarna såg också till att de offentliga handlingar som fanns ”raderades”. Vera fick ytterligare tre barn, som Richard junior sedan trodde var hans kusiner, men faktiskt var hans syskon.
Först på dödsbädden 1991 avslöjade Hilma Cramond att Vera, som gått som medlem i familjen, inte var Richards moster utan mor. Vera var då död sedan 1982.
Det något chockartade avslöjandet triggade Richard junior att börja forska kring sitt biologiska ursprung. Han tog då beslutet att tillsammans med hustrun Helen bege sig till Piteå, där han under tre dagar fick veta mer om sin bakgrund. Han hade äventuren att få träffa två av sina tremänningar, Birgit Grönlund från Stensjökullen och Gunnel Edin från Hortlax. Släktingar han aldrig tidigare haft någon vetskap om. Deras pappa, Nils Bruno, var kusin till Richards biologiska mor.
Det blev besök på kyrkogården i Öjebyn och Hortlax för att notera där notera de svenska släktingar på Erikssons och Brännströms sida, som lämnat jordelivet. En något omtumlande upplevelse.
Richard Camond, född 1945, har varit verksam som ingenjör och bland annat arbetat med den första amerikanska rymdfärjan, som nu finns i Smithsonian Aeronautical museum i Washington DC.
Under många år har familjen vart bosatt i Kalifornien, men har nu slagit sig ner i Virginia.
