I början av 1990-talet fick amerikansk fotboll ett stort uppsving i Sverige och Europa. Bilden är från 1993 när Sverige mötte Italien i EM.
I dag kan tanken på ett amerikanskt fotbollslag i Piteå nästan låta absurd, men i början av 1990-talet var det kanske mest bara logiskt. Det låg i tiden med att det kommersiella tv-utbudet hade tagit fart några år tidigare. Plötsligt hade svenska tv-tittare fått tillgång till nya kanaler och program, inklusive sportsändningar från andra delar av världen.
Amerikansk fotboll blev en ny popsport och runtom hela landet bildades nya föreningar. Bland annat startade Luleå Eskimos upp 1992. Stefan Utsi, som tidigare hade varit friidrottare, hoppade på tåget och blev en av spelarna i laget.
– Från början var vi två killar från Piteå. Det var jag och Stefan Sandlund, som också var gammal friidrottare, som var med. Sedan kom några fler och då bestämde vi oss för att försöka starta ett eget lag i stället.
Så föddes Piteå Lumberjacks AFC.
I oktober 1992 var klubben registrerad och Stefan Utsi blev både ordförande i styrelsen, huvudtränare och spelare.
Ulf Utsi, Stefans bror, tecknade timmerhuggaren som Piteå Lumberjacks hade some klubbmärke.
Hans bror Ulf, som också var en av spelarna i laget, tecknade loggan föreställande den kraftige och skäggige vedhuggaren.
Var kom namnet "Lumberjacks" ifrån?
– Det var nog jag och brorsan som hittade på det tillsammans. Det hade ju att göra med pappersbruken Kappa och SCA, alltså att det fanns timmer nära till hands i Piteå, och sen tyckte vi att det lät lite coolt.
Efter grundandet tog det lite tid innan man fick ihop ett lag i seriespel, men våren 1994 hade man äntligen anmält sig till division 2 södra.
Inför seriepremiären 1994 publicerades den här artikeln i PT.
När vi bläddrar i PT:s arkiv hittar vi ett reportage som gjordes inför premiären. På en av bilderna figurerar Stefan Utsi och i bakgrunden syns Stadshuset.
– Vi brukade träna på en gräsyta där bredvid. Det låg nära vägen, nog faktiskt ganska exakt där man byggt den nya hinderbanan, säger han och fortsätter:
– Det var roligt i början. Då var det litegrann nyhetens behag. Jag minns att många stannade upp efter vägen och tittade därför att de var nyfikna på vad vi gjorde. Jag tror att vi hade mer publik på träningarna än på matcherna.
När vi nu skriver det här reportaget träffas vi på LF Arena i stället. Helt enkelt för att det var där, eller rättare sagt på Kvarnvallen som det hette då, som Lumberjacks hade sin riktiga hemmaplan.
– Här hade vi våra målburar och spelade våra matcher, och så hade vi även en del träningar här när vi kunde, säger Stefan Utsi.
Det var på LF Arena (dåvarande Kvarnvallen) som Stefan Utsi och Lumberjacks spelade sina hemmamatcher. Detta gjorde man ute på konstgräset, men som såklart nu är täckt av snö.
Tyvärr blåser snöstorm ute på konstgräset när vi träffas, så därför får vi röra oss in i ishallen i stället. Men kul är att Stefan Utsi dyker upp iklädd en tröja med Lumberjacks klubbmärke och har en amerikansk fotbollsutrustning med sig.
Själv äger han inga gamla prylar längre, men genom en efterlysning i sociala medier kommer hjälpen från gamla lagkompisarna snabbt.
– De flesta har sålt utrustningen vidare då andrahandsvärdet är bra, men som tur var fanns en som hade grejerna kvar. Han bor i Överkalix men skickade utrustningen till Antnäs där jag varit och hämtat den.
Det var viktigt med bra skydd, för även om killarna i Lumberjacks lirade mest för skojs skull var matcherna långt ifrån någon lek.
– Det smällde på ordentligt. Jag minns att jag skulle tackla en kille i Sundsvall när ett finger vek sig fel väg och knäcktes, säger Stefan Utsi och visar upp fingret som 30 år senare fortfarande är lite krokigt.
Och då tycker han ändå att han kommit lindrigt undan.
– Det kunde bli en del nackskador och sådär. Jag vet en kille som fortfarande har lite whiplash. Det var tufft, det var det.
Som mest hade Piteå Lumberjacks omkring 30 spelare i truppen, varav flera anslöt efter att ha sett PT:s reportage inför seriepremiären 1994. "Det var bästa reklamen vi kunde få", säger Stefan Utsi.
På lagbilden från reportaget 1994 syns bara 19 spelare, men Stefan Utsi kommer ihåg att man var omkring 30 spelare i truppen som mest. De flesta hade någon form av idrottslig bakgrund, men inte alla.
– Bland annat försökte vi övertala några ordningsvakter på krogen att spela. De var ju såna storvuxna killar man gärna ville ha på linjen.
Lyckades ni värva någon på krogen?
– I början var det några av vakterna som kom, men sen var det nog ingen av dem som fortsatte. Jag kommer inte ihåg hur vi värvade alla, men man fick vara ute med stora håven och använda alla medel.
Vilka var motståndarna då? Eftersom att Luleå Eskimos lirade ett snäpp högre upp i seriesystemet än vad Piteå Lumberjacks gjorde, så blev det tyvärr aldrig några derbyn i Norrbotten. I stället hittade man sina seriekonkurrenter i Jämtland Republicans (Östersund), Knivsta Knifetown, Sundsvall Fire och Westerbotten Huskies (Umeå).
Sista säsongen (1996) samarbetade Piteå med ett gäng spelare från Skellefteå, men sammanslagningen räckte dessvärre inte. Efter säsongen fick Piteå-Skellefteå Lumberjacks lägga ner på grund av spelarbrist.
Dock blev det bara tre säsonger (1994, 1995, 1996) innan verksamheten i Piteå lades ner på grund av spelarbrist, varav man sista året fick samarbeta med ett gäng från Skellefteå för att få ihop ett lag.
Ett försök har gjorts att starta upp amerikansk fotboll i Piteå igen efter det, men det börjar också vara ganska längesen nu ...
– Det var några killar i Bergsviken som tränade i hallen där och försökte köra igång. Det är kanske tio eller tolv år sedan. Tror att det gjordes ett reportage i PT då också, men de var inte så många så det blev inget. Man behöver vara ganska många spelare för att starta upp ett lag, förklarar Stefan Utsi.
När vi söker i arkivet hittar vi den här bilden från 14 år sedan, när ett grupp spelare tränade i Bergsvikens fotbollshall. De försökte starta upp ett nytt amerikanskt fotbollslag i Piteå men fick inte ihop en tillräckligt stor trupp.
Men var det i Piteå Lumberjacks gamla förening de försökte starta?
– Ja, det var det. Förmodligen ligger klubben kvar och finns registrerad hos förbundet för amerikansk fotboll. Det är väl oftast så man gör när ett lag upphör, att det får finnas kvar men ligga i vila.
Men vi kanske kan slå fast att ni inte har några styrelsemöten längre?
– Haha, nej det har vi inte. Och om vi hade haft styrelsemöten så skulle de nog var under lättsamma förhållanden på krogen, säger Stefan Utsi och skrattar.
Nu är det alltså 28 år sedan, snart 29, som Piteå Lumberjacks lag upphörde. Luleå Eskimos har fortfarande verksamhet, men främst är det i storstäderna söderut som amerikansk fotboll lever vidare i Sverige i dag.
Det är över 30 år sedan Piteå Lumberjacks startade och över 28 år sedan laget försvann, men Stefan Utsi följer fortfarande sporten amerikansk fotboll med stort intresse.
Själv har Stefan Utsi, som i dag är 62 år, ändå intresset kvar. Och nu såklart med ett tv-utbud många gånger större än på 80- och 90-talet. Med andra ord brukar det bli några sena nätter framför NFL som proffsligan i USA heter.
– Söndagkvällar brukar det vara lite tidigare matcher, men när det är "Monday Night Football" börjar de spela ett eller två på natten. Då får man sova innan för att orka stiga upp och börja jobba klockan sju, säger han.
– Men visst följer jag fortfarande med i den amerikanska fotbollen. Det har jag gjort i alla år. Super Bowl har jag aldrig missat!
