Davinas långa väg tillbaka till skotern

Davinas långa väg tillbaka till skotern

Piteå
Lästid cirka 4 min

Lungor som inte tar in nog syre. Trycket över bröstet. Instängdheten. Paniken.
Davina Backteman sliter av sig skoterhjälmen.
Strax senare ligger 22-åringen i ambulansen och vet inte om karriären är över.

Februari 2024. I ett vintrigt Uleåborg, Finland, har Europas främsta skoterförare samlats för att tävla i stadioncross.

Dit hör Davina Backteman från Piteå. Det är inte en självklarhet att hon ska vara här. Men nu har hon knutit näven i fickan och bestämt sig. Det måste gå. Fokuset på att ta en pallplats blockerar alla andra beslut och skjuter den oro hon har känt sedan hösten tillfälligt åt sidan.

undefined
Trots att Davina känt att något var fel i kroppen under flera månader kunde hon köra Snowcross Super League i Boden i i början av februari i år.

Läkarnas besked har varit tydligt. Det är inte något fel på hennes kropp. Fysiskt ska hon kunna prestera. Hennes egen logiska slutsats är att problemen måste sitta i huvudet. Så har hon tänkt senaste veckorna. Så tänker hon nu.

Det här går inte, jag får inte in luft. Jag kan inte andas normalt.

Davina Backteman

Heaten går bra. Hon tar sig till final. Målet är att nå andraplatsen, förstaplatsen tycks för svåråtkomlig. 

Loppet är igång. Snön sprutar, vrålet från maskinerna överröstar mycket, men inte de egna tankarna. Davina märker att andningen blir tyngre. Hennes föräldrar på sidan ser att energin i körningen är lägre än vanligt. Hon fixar det ändå. Tar sig i mål som tvåa och kommer till depån samtidigt som lungorna allt hårdare, men med allt mindre framgång, jobbar för att dra in syre.

Hon sliter av hjälmen. Öppnar jackan. Känslan av instängdhet minskar, men andningsbesvären består. Paniken ökar.

– Det här går inte, jag får inte in luft. Jag kan inte andas normalt, säger hon.

Föräldrarna hjälper henne att hålla upp armarna för att underlätta syreupptagningen. 

En bit bort finns tävlingens ambulans. Hon tar sig dit och hamnar i den.

Frågor ställs. Hjärtat kontrolleras. EKG-kurvan är konstig. Något är fel. Det blir transport till Uleåborgs universitetssjukhus samtidigt som andningen förbättras.

undefined
Davina Backteman öste på under tävlingen i Boden. Bara ett par veckor före händelsen i Uleåborg.

Efter en tid på akuten flyttas hon över till hjärtavdelningen. Lungorna röntgas. Ultraljud på hjärtat genomförs. Efter ett dygn får hon åka hem till Sverige där nya kontroller bokas in.

– Hela min familj var osäker på om jag skulle kunna köra något mer. Jag var inställd på det värsta – att jag skulle behöva lägga ner skoterkarriären, säger Davina.

– Det är en hemsk känsla att inte kunna få in nog med luft, fortsätter hon.

Det blir ett läkarebesök i Stockholm i mars. Ett till under försommaren. Tre månader efter skotertävlingen har hon svaret.

Ett skänkelblock i hjärtat och en hjärtmuskelinflammation har skapat andnöden som hon dragits med ändå sedan hösten.

– Det är först nu i efterhand jag förstår varför det gick så tungt för mig att köra. Nu undrar jag hur jag överhuvudtaget orkade.

Under hösten inför säsongen hade hon varit sjuk ovanligt länge och besökt sjukvården, men något avvikande hittades aldrig.

– Jag tänkte att allt satt i mitt huvud och tränade på som vanligt. Men märkte också att jag inte klarade av det, det var för jobbigt. Det var jättesvårt att andas när jag körde och hjälmen gjorde att jag kände mig instängd. Det gick inte att ha på sig den ibland. Jag fick stanna för att bara få in luft. På nätterna vaknade jag av min hosta. Till slut klarade jag inte av att gå runt kvarteret.

undefined
Davina Backteman är tillbaka på skotern. Hon ser det som en vinst. I februari visste hon inte om karriären var över.

Inför tävlingen i Uleåborg var känslan bättre än så, men smällen blev hård. Månaderna efteråt drar sig Davina för att ta promenader då känslan av att inte kunna andas vid ansträngning lever kvar. Under hösten och den tidiga vintern har hon ökat träningen och känner sig nu mer redo både fysiskt och mentalt. För ett par veckor sedan körde hon skoter igen.

– Oron att bli rädd när jag är andfådd lever kvar och dyker upp vid vissa tillfällen. När jag kör är det inga problem. Det är ibland om jag tränar hårdare på gymmet som jag kan bli lite rädd. Men det är så himla härligt att veta att jag egentligen bara är andfådd. Det är inget mer än så. Det gör inte ont i bröstet, jag har ingen panik och känner mig inte instängd.

undefined

Det är en vinst bara att genomföra en tävling utan att avbryta för att jag får problem med andningen

Davina Backteman

Davina håller händerna på styret till skotern. Vi är i garaget på Öhns industriområde i Öjebyn. Hon beklagar sig över snödjupet.

– Vi har en bana här borta, men det är alldeles för lite snö för att kunna köra där nu. Jag var uppe i Gällivare och körde förra helgen. Det blir nog likadant den här också.

I februari avgörs tävlingen i Finland igen.

– Planen är att köra den. Jag vill alltid komma högt upp men det är en vinst bara att genomföra en tävling utan att avbryta för att jag får problem med andningen, säger Davina Backteman.