Restaurang ÖUR är en hyllning till Trundön, till farmor och farfar och norrländsk och samisk kultur.
Trappan ner till källaren i Gamla stan är en express 100 mil bort. Färgerna är murriga och på väggen finns norrskensmålningar. Det är granar och björkar, ledkryss och ett älghuvud i papier-maché.
Efter ett decennium som kock på olika platser i världen drömde Andréa Sunna Latu om en egen restaurang. När farmor Marianne hastigt gick bort sommaren 2023 började tankarna gro.
– Det var mycket som snurrade. Vad händer nu när hon inte finns mer? Hon var den som drog i alla trådar, berättar Andréa.
Sen kom en middag på restaurang och Andréa och maken Paluki, som hon träffade under åren hon jobbade på Tonga, började spåna.
– Vi ville ha en restaurang som känns som att man är i Norrland fast att man inte är det. Skogen, lugnet, maten. Den maten som farmor gjorde, säger Andréa.
Norrländskt+vego
=Sant
Nalta, kvedo, sowle. Får det lov att vara en trerätters?
På ÖUR är hela menyn skriven på en mix av pitemål, meänkieli, samiska och svenska och den består av varianter på rätter som palt, viltgryta, suovas och färspannkaka.
Veganskt och norrländskt är för många två motsatsord – och Andréa har fått höra att idén var galen.
Och: allt är växtbaserat.
– Innan vi öppnade frågade folk om jag var helt knäpp. I deras huvud fungerade det inte, att norrländskt eller samiskt inspirerad mat kan vara växtbaserad. Det är extra roligt att få visa att det går, säger Andréa.
Vissa berättar med tårar i ögonen om hur mycket de saknat att äta maten de vuxit upp med.
Andréa Sunna Latu
Det var nervöst inför öppningen, tänk om det faktiskt var helt galet? Men sen dörrarna slog upp i april har oron har försvunnit.
Restaurangen träffar brett. Norrlänningar kommer för att drömma sig hem, veganer av alla ursprung för att det är helt växtbaserat och icke-norrlänningar för att upptäcka en del av svensk kultur de inte känner till.
– När vi pratar om rätterna säger en del att de känner sig som en turist i sitt eget land, att det är så mycket kultur de inte vetat om. Vissa berättar med tårar i ögonen om hur mycket de saknat att äta maten de vuxit upp med. Det är superhäftigt att kunna ge det till människor, att de får tillbaka de här minnena.
Maten hämtar inspiration från både norrländsk, samisk och farmors mat.
Har du själv någon favoriträtt som din farmor gjorde?
– Palten. Det var det man alltid ville äta när man kom upp till farmor och hon hade alltid palt redo. Både jag och min faster äter inte kött så då brukade hon göra fyllning på vegetarisk färs.
Farmor tog hand om alla
Marianne var inte en av dem som skulle sagt att norrländskt och veganskt inte går ihop.
– Hade farmor levt så hade hon varit stolt som en tupp, säger Andréa.
Hade farmor levt hade hon varit stolt som en tupp.
Marianne Johansson, född Sunna, kom från Kieksiäisvaara i Pajala men flyttade till Piteå sedan hon gift sig med Andréas farfar Tord. Tillsammans levde de i Tords familjegård på Trundön – Öurgården, som restaurangen fått sitt namn efter.
Marianne älskade Trundön och spenderade nästan ett decennium på att skriva boken om öns historia. Den har en hedersplats på restaurangen.
Andréas farmor Marianne Johansson spenderade nästan än ett decennium på att skriva boken om Trundön.
Andréa berättar varmt om Marianne, hon som kunde allt och tog hand om alla. Och om farfar Tord – en pitepojk in i roten som ofta spelade och sjöng på bondska.
När rötter drogs upp var Trundön något konstant.
– Vi var väldigt mycket där, somrar och vintrar. Nu äger pappa gården. Men det är en stor saknad när man åker upp och de inte finns där, säger Andréa.
Jag minns att jag sa att jag vill inte bli nån fjollträskare.
Andreá kommer från Arvidsjaur och där minns hon en trygg barndom. Hon berättar om hur hon såg renarna gå över sjön när isen lagt sig, om alla snökojorna hon byggde med sina kompisar och vilken stark gemenskap det var på gatan.
Men så las K4 ner och när hon var elva år gammal gick familjens flyttlass till Spanien, och lite senare till Stockholm.
– För mig var det fruktansvärt, typ det värsta som kunde hända. Jag minns att jag sa att jag vill inte bli nån fjollträskare, säger Andréa och skrattar.
I källaren till Bacchi Syre på Järntorgsgatan i gamla stan ligger ÖUR.
Det känns ändå som att du har en ganska stark norrbottnisk identitet?
– Hyfsat. Farmor var mån om att vi tillhörde de norra delarna av Sverige, och hon ville verkligen förstärka vår samiska identitet. Nu när man blivit äldre förstår man vikten av att lära sig mer om den kultur man tillhör.
Oasen i storstan
Hela tanken med restaurang ÖUR är att hedra generationerna som gått före, minnena från Öurgården och att ge plats för den rika kulturen i norr.
– En oas för norrlänningar i storstan, där man flyr undan stressen, säger Andréa.
I restaurangen finns självklart ett viste.
Mörkt, murrigt, mysigt. Som i en skogsglänta.
Naturen tar plats.
Det ska inte bara träda fram i maten utan vara hela atmosfären. Som att kliva in i en skogsglänta.
– Jag såg visionen direkt när jag kom ner hit. "Där ska vi ha en kåta, där ska vi ha björkträd".
I lokalen, som ligger i källaren till restaurangen Bacchi Syre, är det till och med lite kyligt, konstaterar Andréa med ett skratt.
– Det enda vi saknar är myggen, säger hon.