Staffan Persson bredvid en av hans stora förebilder, den legendariske investeraren Charlie Munger. Tillsammans med kompanjonen Warren Buffet byggde Munger upp världens mest kända och framgångsrika investmentbolag, Berkshire Hathaway. Charlie Munger gick bort 2023, 99 år gammal.
Stockholmssolen står som spön i backen och det är torsdag. Studentfirandet i Stockholm är inne på fjärde dagen. Den Piteåbördige affärsmannen och investeraren Staffan Persson bjuder på frukost på ett fik i närheten av hans kontor på Östermalm, en station från hemmet på Karlaplan. Att bo och arbeta centralt har sina fördelar, men om man ska tro Staffan är en första parkett på Stockholm innerstadsstudent inte en av dem.
– Jag är så urless på studentflaken. I natt höll de på till klockan 01, det är helt omöjligt att sova. Jag längtar bara bort från Stockholm just nu. Det blir skönt att komma upp till Piteå, suckar han.
Staffan Persson bredvid ett porträtt av hans stora förebild Charlie Munger, den legendariske investeraren som drev Berkshire Hathaway tillsammans med Warren Buffet.
"NORRBOTTEN VAR MISERABELT"
Längtan bort från Stockholm må råda för dagen, men Staffans exceptionella karriär inom svensk finans började snarare med att längta bort från Piteå. Född 1956 blev han vuxen under 70-talet, en tid som kom att präglas av både grandiosa framtidsförhoppningar, men också allvarliga nedgångar och kriser. Det enorma industriprojektet Stålverk 80, en utbyggnad av det som då var Norrbottens Järnverk men vars verksamhet sedermera uppgick i dagens SSAB, utlovade tusentals arbetstillfällen i Luleå och norra Sverige. Staffan själv, som levt ett helt liv i finansvärlden, som drivit egna företag och som varit delägare i hundratals andra, hade däremot inga entreprenöriella ambitioner som ung.
– Jag var helt och hållet inställd på att bli tjänsteman. I min släkt var man lönearbetare, vi hade inga företag eller någonting sådant. Det var tjänstemannabanan som gällde, minns han.
Allt var guld och gröna skogar i norr tills Stålverk 80 havererade i samband med stålkrisen 1976. Priserna rasade liksom den svenska exporten. Satsningen på Stålverk 80 sköts upp och återupptogs aldrig. Efterspelet har kommit att märka en hel generation norrbottningar som såg en utlovad, lysande framtid gå upp i rök. Från att ha varit sedd som en framtidsregion kastades Norrbotten istället in i en kris som det tog decennier att hämta sig från.
– Norrbotten på 70-talet var miserabelt. Jag trodde aldrig att Norrbotten skulle överleva. Det var Stålverk 80-kraschen, järnkris, oljekris och allt möjligt annat. Det var hemskt. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle gjort där.
29 maj 1975 tog Anna-Greta Leijon första spadtaget för Stålverk 80, en satsning som lovade en strålande nyhet för Norrbotten. Stålkrisen 1976 gjorde att satsningen lades ner. Projektet har blivit ett regionalt näringslivstrauma för många norrbottningar. (Arkivbild)
Känns läget igen? Visst är det som att det ringer en liten samtidsklocka? Vi återkommer till det.
Vi har tagit en promenad från fiket till kontoret på Birger Jarlsgatan. Här huserar Swedia Capital, det investmentbolag Staffan Persson driver med sonen Fredrik. I dag är bolaget värt drygt fyra miljarder kronor. På kontorets väggar hänger porträtt av Warren Buffet och Charlie Munger, de legendariska ägarna av investmentbolaget Berkshire Hathaway. Här finns också, något oväntat, en byst av den kommunistiske revolutionären Vladimir Lenin. Kopplingen är något oklar, men här finns så klart en historia.
– Jag har en ingift släkting som är ganska vänster. När jag fyllde 50 bjöd jag på en lite finare middag, och då fick jag denna som present. Han ville väl påminna mig om mina rötter, skrattar Staffan.
Att Vladimir Lenin och investeraren Warren Buffet ska dela plats på en miljardärs kontor på Östermalm kan förefalla något märkligt. Lenin-bysten är en halvt skämtsam gåva från en ingift släkting som ville påminna Staffan om vägen tillbaka till de ideologiska rötterna, men säger också något om Staffan. "Jag har många vänner som har helt annorlunda politiska åsikter än jag. Det tror jag är sunt", säger han.
Lenin-bysten huserar på kontoret både som ett trevligt minne och ett ironiskt skämt.
UTKASTAD FRÅN HEMMET
Nåväl, det var ju det här med flytten från Piteå. 70-tal, stålverkskrasch, lågkonjunktur, skenande inflation och allmänt elände. En ung Staffan Persson hann jobba någon sväng på SCA och som skötare på Furunäsets mentalsjukhus innan hans mamma skulle ge ödet en resolut knuff av det bryskare slaget.
– Min mamma kastade mer eller mindre ut mig. Jag var äldst och hon sa ungefär att ”Staffan, du har ingen framtid här, åk någon annanstans".
Kastade hon ut dig? Hur kändes det då?
– Nej men jag tyckte faktiskt att hon var bra. Hon hade själv gjort samma resa. Hon drog från Piteå och stod på torget i Uppsala och sålde grönsaker. Hon flyttade tillbaka till Piteå och flyttade sedan igen för att bo 20 år i Stockholm efter att min pappa dog. Det var inget konstigt för mig. Jag var äldst, men detsamma kom senare att gälla för mina syskon. Vi förutsattes försörja oss själva och hitta egen bostad, säger han och fortsätter:
– Jag har levt i ett matriarkat. Min pappa dog väldigt tidigt och min morfar dog tidigt, redan när mamma var 13 år. Min farmor blev änka tidigt. Jag var omgiven av starka och självständiga kvinnor.
Spartips från Staffan
Tiden är din bästa vän. Börja därför spara så tidigt som möjligt.
Äg din bostad. Köp tidigt och amortera ner lånet till en rimlig belåning, säg 30-40%.
Månadsspara. För de flesta människor är ett regelbundet sparande tillräckligt, helst i aktier eller aktiefonder.
Lämna aldrig marknaden. Att sälja smart och köpa smart är en återvändsgränd.
Skilj på vad ditt ego vill och på vad som är möjligt.
"Buying the dip", alltså att köpa aktier under tillfälliga börsnedgångar, är en vanlig strategi bland många sparare på börsen. I Staffan Perssons kontor har mottot givit upphov till ett inramat skämt.
"BANK VAR HELT UTE"
Ut i världen, således. Han flyttade till Umeå men upptäckte snart att kompisarna i Uppsala hade roligare. Eller, för att citera honom själv, ”det var mycket mer party där”. Uppsala blev det alltså, sedan Stockholm. Någon akademisk examen blev det aldrig, trots tre påbörjade ämnesprogram. Istället började Staffan som ekonom på Bosch. Nu snackar vi 80-tal. Bankvärlden må låta tjusig i dag, men i början av 80-talet var hela branschen synonym med gubbig tristess.
– Bank var helt ute. Det var byråkratiskt, dåligt betalt och astrist. Det var absolut inget jag hade tänkt jobba med.
Men något var på g. Den dåvarande finansministern Kjell-Olov Feldt (S) stod i begrepp att liberalisera svensk ekonomi. Avregleringar på aktie- och räntemarknaden och en öppning av svensk ekonomi gentemot utländska investerare fick den svenska finansmarknaden att röra på sig. Den svenska börsen rusade, och helt plötsligt fanns det stora pengar att göra i bank. Staffan Persson såg en möjlighet och tog den.
– Jag tyckte det där var jätteintressant, så jag sökte jobb på bank och kom in vid precis rätt tidpunkt. Branschen behövde arbetsvilja och talangfulla ekonomer.
Staffan började med att handla valutor, sedan räntepapper. Han blev befordrad och klättrade snabbt i leden. Snart jobbade han med företagsfinansiering, där han träffade drivna entreprenörer och företagare. Många av dessa tyckte om Staffan, och uppmanade honom att skaffa egen firma. Sagt och gjort.
– Flera av mina affärsbekanta var beredda att investera, så 1986 startade jag och några kamrater Nordia Fondkommission. 1987 kom börskraschen.
Det spårade ur. Några affärsbekanta tog till och med livet av sig.
Staffan Persson
om börskraschen 1987.
BLACK MONDAY: VANSINNET UNDER KRASCHEN
Svarta Måndagen, den 19 oktober 1987. De amerikanska börserna kraschar. Indexet Dow Jones faller med 22,61 procent på en dag, det enskilt största raset någonsin. Många investerare ser sina investeringar fullständigt gå upp i rök. Staffan och hans kompanjoner, som var relativt nya i branschen, gnetade på, på sätt och vis ovetande om hur brutala börskrascher kan bli. Medan många andra hemsöktes av spöket från 20-talets långvariga depression kämpade Staffan och hans kompanjoner för att hålla sig flytande.
– Hade jag behövt sälja då hade jag förmodligen gått i personlig konkurs. Men man tänker inte så när man är 30, vi bara trampade på.
Fick du svindel då?
– Nej, inte svindel, men jag var väldigt stressad. Det spårade ur. Några affärsbekanta tog till och med livet av sig. Före 1987 fattade jag nog inte hur illa det faktiskt kunde gå. Det var omöjligt att hålla situationen utanför det privata livet. Mina barn minns framförallt den ännu värre nedgången 1990 och framåt. Då kom problemen väldigt nära. Det var väldigt obehagligt.
Trots brutala fall i oktober hämtade sig börserna relativt snabbt, och redan vid årsskiftet 87-88 var börsen tillbaka på plus. Det går fort i hockey, och efter flera decennier i finans har Staffan Persson kunnat dra en del lärdomar.
– Jag har varit med om fem brutala nedställ. Den första var 1987. De börskrascher jag upplevt har varit som en matförgiftning. Man tömmer ut det man har i sig och sedan är det ett nytt läge. Världen går inte under och det vet marknaden om.
Utanför porten till kontoret hinner Staffan stöta på flera bekanta, däribland IT-entreprenören och mångmiljardären Thord Wilkne.
TJÄNAT MILJARDER
Staffan och hans kompanjoner sålde företaget i slutet av 80-talet, innan den brutala bankkraschen 1989. I november 1989 startade Staffan istället sitt investmentbolag Swedia, det bolag han driver än i dag. 40 år efter inträdet på den svenska finansmarknaden har han gjort drygt 250 investeringar, deltagit i otaliga stämmor och tjänat miljarder. På frågan om hur finansbranschen skiljer sig från när han började ser han både nackdelar och fördelar.
– Då var det mycket mer representation. Det sups mycket mindre i dag. Det är ofta tidiga middagar, ibland kan man vara hemma till Rapport. Däremot är det mycket mer droger i branschen i dag. Mängden är faktiskt chockerande.
Finansvärlden har länge kritiserats för att vara mansdominerad, och en av de få branscher där jämställdhetstanken inte fått grepp i praktiken. Staffan Persson ser nu att det håller på att förändras, delvis på grund av kvinnornas allt tydligare dominans inom prestigefulla utbildningar.
– I dag finns det fickor inom finans som är helt kvinnodominerade, och det ser man också på universiteten. Prognosen för oss män ser tyvärr inte så bra ut.
Hur var det för dig? Blev det mycket glam och sprit?
– Jag har varit en av de tråkiga. Jag dricker sällan alkohol efter midnatt. Jag är värdelös på klubbliv. Men det finns alltid någon annan som är villig att ta på sig de där grejerna, med klubbar och Finlandsbåtar. Jag har åkt Finlandsbåt kanske två gånger. Det är inte min grej. Jag sover dåligt och det luktar diesel.
2008 blev Staffan utsedd till Årets Pitebo. Nu står den inramade utmärkelsen på kontoret på Östermalm.
Staffan Persson är en idogen läsare, och liksom i sparandet tycker han man ska börja läsa tidigt. "En lärare sa till mig när jag var kanske 17 år, att ”om tio eller tjugo år kommer ni att vakna upp och säga: 'fasen vad jag har läst lite, och jag kommer aldrig någonsin att ta ikapp allt jag vill läsa', så börja läs redan nu. Det rådet tog jag tillvara på."
Hur ser du på finansmiljön i dag?
– Det finns bara ett enda ärligt skäl för att jobba inom finans, och det är att man gillar pengar. Många vill tjäna mycket pengar och nå det som brukar kallas FIRE, vilket betyder "Financially independent, retire early". Det är väldigt många arbetstimmar och det är väldigt höga löner. Jag har väntat mig att de ska gå ner, men det har de inte gjort. Det är extremt överbetalt. Men som alla excesser kommer det där att nå ett bäst före-datum. Nu kommer AI och erbjuder stora rationaliseringsmöjligheter för företagen. Det kommer att hända mycket.
Är det kul med pengar?
– Det är en bra fråga. Det finns ett tävlingsmoment i affärslivet, och pengarna är liksom resultatstavlan. Det är så man håller räkningen.
Bryr du dig om pengar privat?
– Det är klart jag bryr mig. Jag unnar mig saker, men jag gillar ordet "måttfullhet". Jag försöker bete mig som att jag inte har så bra ekonomi.
Varför då?
– Nämen jag är inte så road av det här med bilar och båtar. Jag köpte en Porsche en gång. Den gick sönder efter 20 minuter, så jag lämnade tillbaka den. Jag köpte en Jaguar en gång, och den ville jag faktiskt ha. Jag åkte till min morbror i Västerås i oktober. Det blev minusgrader på natten och alla säkringar i bilen gick. Engelsk skitbil, så jag lämnade tillbaka den också. Jag har försökt mig på båtar men gillar inte det heller, jag har lämnat tillbaka alla. Däremot behöver jag inte tänka på vad saker kostar, vilket är väldigt skönt.
Att spela golf är en passion för Staffan Persson, och på frågan vad han gillar att spendera pengar på svarar han just golfresor. "Där gillar jag Norrbotten, jag tycker det är fantastiskt att Piteå har en bana där man kan spela och träffa vänner. Annars gillar jag Skottland väldigt mycket, gärna i nordväst, norr om Invernes i Highlands", säger han.
NORTHVOLT OCH SPÖKEN FRÅN FÖRR
Nästa år fyller Staffan Persson 70 år och det är drygt 40 år sedan han lämnade Piteå. Sedan dess har mycket hänt i länet, men hos många som var med när det begav sig väcker Northvolts spektakulära och dramatiska konkurs minnen från Stålverk 80 och de deprimerande efterverkningar den förde med sig.
– Jag har varit skeptisk mot Northvolt. Vi äger Stiga (företaget som säljer pingisgrejer och snow racers, reds. anm.) och två av våra fabriker finns i Wuhan i Kina. Jag har sett kineserna jobba, och vi har inte den arbetsmoralen. Jag tror inte vi vill jobba som de gör, säger han och fortsätter:
– Jag förstår att man inte vill att vi ska bli beroende av kineserna. Nu idkar de dessutom utpressning genom de här sällsynta metallerna och jordarterna, där de vill ha tillgång till annan teknologi inom försvar och liknande i utbyte för att sälja till oss. Men jag tror inte på en nyindustrialisering som exempelvis Trump verkar förespråka. Vi måste konkurrera med annat.
Northvolts enorma satsning ligger i ruiner och projektet riskerar nu att bli ett modernt Stålverk 80. Staffan Persson är inte alltför förvånad. "Jag har varit skeptisk mot Northvolt", säger han, och riktar nu oroliga blickar mot Stegra. (Arkivbild)
När Northvolt ligger i dödsryckningar är det många som vänder sina blickar mot Harald Mix gröna och Bodenbaserade stålbolag Stegra, tidigare H2 Green Steel. Staffan Persson förhåller sig skeptisk.
– Jag hoppas verkligen att Stegra blir bra, men det är ett otroligt risktagande. Northvolt var Europas dyraste start-up, mer än 120 miljarder investerades där. Stegra är mindre, kanske bara runt 50 miljarder, men för Boden är det gigantiskt. Jag skulle inte vilja vara skattebetalare i Boden. Det riskerar att bli bodensarna som får städa upp det där. Kommunen kan gå i konkurs.
Skellefteå då, hur ska det gå för dem?
– Ja men Skellefteå har råd. De har Skellefteå kraft som är värt hur mycket som helst. I värsta fall kan de sälja det. Vad ska Boden sälja?
Staffan Persson ser med oro på utvecklingen i USA, där Donald Trump och den tidigare rådgivaren Elon Musk gått hårt åt både myndigheter och handelspartners.
Berättelsen om Norrbottens upp- och nedgångar fortsätter, och så gör även berättelsen om Swedia Capital. Där många blivit bankrutt och tvingats kasta in är Staffan Persson kvar i matchen. Så vad är knepet? Hur blir man rik?
– Vi har en huvudregel: man måste våga gå mot flocken och man måste ha rätt. Det låter enkelt, men det är mycket svårare än det låter.
Staffan Persson.