Ingrid Pihl ser trött ut. Ett entonigt mantra kommer ur hennes strupe, där hon sitter med en kaffekopp i handen på Sveriges lärares fackexpedition:
– Budget i balans, budget i balans, effektiviseringar, besparingar...
I 30 år har hon arbetat som lärare, varav 24 år på Pitholmsskolan. Mötet med eleverna, själva undervisningen, är fortfarande bland det roligaste hon vet. Utanför klassrummet slåss hon för att Piteås lärare och elever ska få bra förutsättningar i skolan.
Piteå har länge gjort sig känd som en skolkommun i toppklass. År 2013 och 2015 utsågs kommunen till Sveriges bästa av lärarförbunden. Sedan dess har något hänt.
– Vi ser att elevernas resultat sjunker, måendet blir sämre och bland våra medlemmar ökar sjukskrivningarna. Fler vill gå ner i arbetstid för att orka med. Jag skulle säga att det är ett resultat av alla de här besparingarna, säger Sofia Liberg, ordförande för Sveriges Lärare lokalt.
År 2017 fick utbildningsförvaltningen ett sparkrav på 9,7 miljoner kronor. Fyra år senare skulle man spara drygt 6 miljoner kronor. Inför 2025 fanns ett förslag att alla förvaltningar skulle banta sina kostnader med 1 procent men sparkravet på utbildningsförvaltningen, motsvarande 9,7 miljoner kronor, ströks nyligen.
Piteå-Tidningens granskning visar att utbildningsförvaltningen under de senaste åren tvingats till dolda besparingar, då budgeten inte hängt med i den allmänna prisutvecklingen.
Enligt förvaltningens egna beräkningar har skola och barnomsorg fått ungefär 130 miljoner kronor mindre att röra sig med sedan år 2014.
– Det har hyvlats och plockats bort saker här och där. Det är svårt för oss att få hela bilden i och med att det skärs på olika verksamheter vid olika tillfällen, säger Ingrid Pihl.
Vi bryter mot skollagen hela tiden
Ingrid Pihl
Språklärare på Pitholmsskolan
Naturskolan nämns som en av guldkanterna som försvunnit. Möjligheterna till kulturella aktiviteter, för elever utanför centralorten, har minskat då busskostnaderna blir för dyra. Antalet elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ökar, vilket kräver mycket resurser i form av extra personal och särskiljande åtgärder.
– Tidigare har man alltid pratat om att värna kärnverksamheten, att plocka från det som inte är lagstadgat. Nu är det rakt av "budget i balans, budget i balans". Vi bryter mot skollagen hela tiden, eleverna får inte det stöd de behöver, säger Ingrid Pihl.
Det är klämdag och några barn spelar fotboll nedanför Malin Westlings kontorsfönster. Strömbackaskolan ligger ett stenkast bort.
– Det känns som att jag alltid har varit i skolans värld, säger den före detta gymnasieläraren och rektorn tankfullt.
Sedan sju år tillbaka är Malin Westling chef för Piteå kommuns utbildningsförvaltning. En förvaltning vars grundskola placerar sig högt i Sveriges kommuner och regioners effektivitetsindex. Niornas betyg är nämligen fortfarande relativt bra, sett till hur mycket pengar kommunen satsar på skolan.
– Det beror helt och hållet på att vi har en fantastisk personal. Vi har en duktig, driven, trogen personal med hög behörighet och lång erfarenhet. De gör ett helt suveränt jobb. Det är det som räddar upp skolkommunen Piteå, säger Malin Westling.
Finns någon gräns för hur mycket man kan effektivisera skolan
-Absolut.
Var går den?
– Det är det jag tror att vi ser i de fallande resultaten. Nu är vi på den gränsen, nu börjar det slå igenom, säger Malin Westling.
I början av 2010-talet satsade Piteås invånare mer pengar än rikssnittet på grundskolan. I dag tillhör man de kommuner som satsar minst.
– Vi har en tajtare organisation, med färre stödresurser och större grupper. Jag tror också att barn och unga mår sämre generellt. Man bär på mycket oro och ångest och det slår igenom på resultaten, säger Malin Westling.
Ett problem, beskriver förvaltningschefen, är att ökade krav från statligt håll medför ökade kostnader.
– Det ska till exempel vara mer undervisningstid i vissa ämnen, och lovskola. Då måste vi anställa mer personal men det har vi inte fått ekonomisk täckning för.
I vissa fall ger regeringen statsbidrag till kommunerna, för att kompensera för ökade krav.
– Är det då generella statsbidrag så går de till Piteå kommuns stora kassa, de hamnar inte hos barn- och utbildningsförvaltningen, säger Malin Westling.
Vi levererar 130 miljoner kronor mindre verksamhet i dag än för tio år sedan. Vi har fått banta för att få pengarna att räcka.
Malin Westling
Chef för utbildningsförvaltningen i Piteå
Sedan år 2010 har förvaltningen, via Skolverket, fått riktade statsbidrag för allt ifrån kompetensutveckling till Nattis. Men möjligheterna att söka minskar, då vissa bidrag kräver en egeninsats.
– Till exempel har det kommit ett riktat statsbidrag gällande läromedel. Förra året sökte vi och fick det. I år har vi inte haft råd att söka, säger Malin Westling.
Det blir ett Moment 22?
– Ja och det är väldigt olyckligt, för vi behöver varenda krona.
De riktade statsbidragen är ofta kortsiktiga och politiskt styrda, enligt Malin Westling.
– Det händer också att vi får vetskap om ett statsbidrag sent. Vi söker och får det. Då kan man vara inne i november och så ska pengarna vara förbrukade till sista december. Då hinner vi inte använda dem. På så sätt är generella statsbidrag bra, för då är vi mer fria att använda pengarna. Men då ska de ju också komma till oss och inte stanna i kommunens stora kassa, säger förvaltningschefen.
Är inte det ett ansvar för kommunpolitikerna?
– Ja, det är det ju.
Skulle de kunna agera annorlunda där?
– Det skulle de kunna göra.
Så där finns förbättringspotential?
– Ja. Å andra sidan så används pengarna säkert till många nödvändiga saker. Politikerna gör ju en avvägning, säger Malin Westling.
Samtidigt som skolans resurser har minskat, spelar föräldrarnas utbildningsnivå en allt större roll för elevernas skolresultat.
– Det blir allt viktigare att du har föräldrar som kan hjälpa dig i studierna, som kan motivera eller rent bidra i inlärningen, säger Bo Åström, biträdande avdelningschef för Piteås grundskolor.
Han ligger bakom kommunens ansökan om det riktade statsbidraget för stärkt kunskapsutveckling, tidigare kallat Statsbidrag för likvärdig skola. Totalt 23,3 miljoner kronor för år 2024. Pengar som bland annat ska göra skillnad i socioekonomiskt utsatta områden.
Jämfört med riket ligger Piteå generellt bra till, med ett tydligt undantag.
– Björklunda och Solanderskolan ligger på ett socioekonomiskt index i nivå med Botkyrka och Malmö, som ju är strategiskt svårutmanade områden. De barn som kommer dit har föräldrar med de lägsta utbildningsnivåerna, de lägre inkomsterna och många gånger, de sämre boendena, säger Bo Åström.
Gymnasiebehörigheten har sjunkit under de senaste åren. Bland niorna som går ut Solanderskolan, saknar en av fyra i dag behörighet till gymnasiet.
Ellie Risberg, Livia Edin, Thyra Ögren och Timnit Tsegay slår sig ner i den nötta hörnsoffan i Solanderskolans Uppis. Fiket är öppet och några killar kör en högljudd pingismatch. En stressig tid går mot sitt slut. Alla nationella prov är avklarade.
Tjejerna blickar fram emot en framtid där de alla valt olika gymnasieprogram. Själva har de gott hopp om att komma in på gymnasiet, men de känner jämnåriga som får det svårt på grund av alltför hög frånvaro.
– Jag tror att många skolkar för att de inte orkar vara här. Det påverkar betygen, säger Thyra Ögren.
Ellie Risberg, Livia Edin, Thyra Ögren och Timnit Tsegay instämmer med de vuxna som PT pratat med inom skolvärlden, att sociala medier kan påverka ungdomars mående och studieresultat och att tjejer är mer utsatta.
– Man har mer press på olika saker, annat än på skolan, säger Livia Edin.
Trots larmen om bristande resurser, har ungdomarna aldrig känt sig lämnade i sticket. De har känt sig sedda och fått den hjälp som de har behövt i undervisningen.
– Vi är en så liten skola så alla lärare känner nästan alla elever, säger Ellie Risberg.
Hon får medhåll av Livia Edin:
– Det finns alltid någon lärare som man är lite tajtare med.
Hör kommunalråd Kata Nilssons (S) tankar om skolans effektivisering och om förvaltningens kommande utmaningar att locka behörig personal.
Håll utkik på pt.se efter en längre intervju med kommunalrådet under onsdagen.