Spänningen stiger när Lena börjar bläddra i gamla papper.
I sökandet efter sin pappa fick Lena Jensen rådet av Pitebygdens forskarförening att ta kontakt med kommunens centralarkiv.
Den här dagen har hon bokat tid i det förgångnas skattkammare för att få svar på gåtan. Hon har hela förmiddagen på sig att leta i de gamla mapparna.
– Det känns lite pirrigt, man vet ju inte vad man hittar. Jag är nästan knäsvag, ojojoj, säger hon när hon öppnar den första mappen med alla dokument och handskrivna brev.
Spänningen stiger när hon börjar bläddra i papper som legat arkiverade i över 70 år.
Dokumenten handlar om konversationer som rörde Lena. Situationen med faderskapet, i huvudsak flitig brevväxling mellan barnavårdsnämndens fru Ramsten i Uppsala och Lenas mamma, men också domstolshandlingar och faderskapstest.
Lena börjar läsa barnavårdsnämndens skrivelse i det som lite senare skulle bli ett faderskapsmål i tinget. Historien börjar med att hennes mamma, som vi kallar fröken A, besökte en restaurang i Uppsala. Det var där hon träffade herr Törnquist – herr T.
"Den 3 juli 1949 hade fröken A tillsammans med den franske studenten Pierre Renard, superat på Restaurant Skarholmen. Herr T tjänstgjorde tillfälligt som hovmästare där och parterna blev bekanta. De kom överens om att senare på kvällen träffas vid spårvagnen. De gick till stadshotellet Gästis. Efteråt följde herr T hem med fröken A och stannade till morgonen. Herr T ville att hon skulle följa med honom till hans bostad i Stockholm för att se hur han hade det. De åkte med morgontåget och där stannade fröken A till tisdag kväll. Sedan hälsade herr T på henne ett par gånger i Uppsala."
Efter detta tappade de två kontakten med varandra och deras berättelser om varför skiljer sig åt. "Hon kom aldrig till en avtalad träff", menar herr T. "Han gick inte att få tag på", påstår fröken A.
"Å herregud vilken soppa! Mamma var rörig, inte riktigt ärlig. Hon hade garanterat ihop det med fransmannen".
Det var en flitig brevväxling mellan barnavårdsnämndens fru Ramsten i Uppsala och Lenas mamma.
Tiden gick och efter några månader upptäckte Lenas mamma att hon var gravid och gick till läkare.
Lena stannar förskräckt upp i läsandet.
– Hon ansökte då om legal abort på akademiska sjukhuset, men erhöll den inte. Men jag finns!, säger Lena bestämt och fortsätter gå igenom sin mammas utsago.
"Fröken A ringde då till herr T och bad honom komma till Uppsala för att tala med honom men han kom inte. Hon ringde fler gånger men fick inte tag på honom. Då vände hon sig till en barnavårdsman, fru Ramsten. Fröken A försäkrar att hon inte haft intim kontakt med någon annan man under det året än herr T. Fransmannen kände hon inte närmare. Hon blev mycket förtjust i herr T och det var orsaken till att de hade intimt umgänge så snart efter att de lärt känna varandra. Barnavårdsmannen tog kontakt med herr T som nekade till att han var far till barnet. Han ville inte heller erkänna något intimt umgänge med fröken A."
– Men han skulle ju faktiskt kunna vara min pappa, inflikar Lena Jensen.
Släktforskaren Ola Rönnqvist har gjort ett gediget arbete med att försöka hitta Lenas biologiska pappa.
När Lena Jensen och Ola Rönnqvist möttes för att hon skulle få veta vad han kommit fram till, var hon riktigt nervös. "Mina ben skakar", sade hon.
"Fru Ramsten hade svårt att få kontakt med herr T. Till slut kom ett brev där han förnekade faderskapet med motiveringen att fröken A skulle ha haft närmare beröring med andra män och hon sagt att hon kände nämnde fransman mycket intimt, vilket hon absolut förnekat i sin utsago. Herr T säger att fröken A berättat att fransmannen slagit henne så förhållandet var slut men herr T såg att hans tillhörigheter var kvar i hennes bostad. Herr T påstår också att fröken A:s ute- och inneliv ej varit av det mer tilltalande slaget och fastslår att det måste finnas minst tre–fyra fäder till barnet att välja på."
Lena skrattar till och liknar processen kring sig själv vid en såpa.
– Å herregud vilken soppa! Mamma var rörig, inte riktigt ärlig. Hon hade garanterat ihop det med fransmannen.
Lenas mamma flyttar tillbaka till sina föräldrar i Grundvik och Lena föddes den 17 mars 1950 på Piteå BB. Hela tiden pågår processen med att försöka fastställa faderskapet. Brevväxlingen med fru Ramsten på barnavårdsnämnden vittnar om att behovet av underhållsbidrag från barnets far var stort.
Jag måste få ge dig en kram
Lena uppskattade Olas hjälp i sökandet
Men avgörandet om faderskapet drar ut på tiden och det är först när Lena är sju månader som blodprov tas på fröken A, herr T och Lena. Blodgruppsbestämningen enligt statens rättsmedicinska laboratoriums standardmetod visar att det är uppenbart att Herr T inte är fadern.
Enligt dokumenten var det tänkt att ytterligare en blodprovstagning skulle göras, enligt Lenas mammas önskan, men i samma veva träffade hon Lenas styvfar och det blev giftermål.
När Lena läser ett av de sista breven från Lenas mamma till fru Ramsten blir hon upprörd och arg.
"Min make vill inte att jag bryr mig om det här längre utan låter det vara som det är. Vill att fru Ramsten ordnar så att ärendet avskrivs och att fru Ramsten skickar upp papper för adoption av Lena."
– Hade hon tänkt adoptera bort mig, va? Men alltså jag blir då förskräckt. Jag tror att det kan bero på min styvfar, för han ville inte ha mig så han har säkert försökt få henne att adoptera bort mig. Det stämmer ju, för han var så jävla elak. Först skulle jag bli aborterad och sen skulle jag bli bortadopterad. Jamen alltså, det här liknar ju ingenting. O så hemskt.
Riktigt så illa var det nu inte. Det framgår sedan i dokumenten att Lenas styvfar istället skulle adoptera Lena, men så blev det aldrig.
– Jag vet inte varför det inte blev av faktiskt, säger Lena, som fick veta en hel del omvälvande saker i kommunens centralarkiv – men inte just det som hon mest av allt ville veta.
– Alltså får vi söka vidare, säger hon bestämt.
Jag är så nöjd och glad att vi kommit så här långt
Lena Jensen
En tid senare tog Lena hjälp av Ola Rönnqvist, släktforskare i Piteå. Hon har gjort två dna-test för att komma närmare ett svar, men det har varit svårt för henne att tyda dem. Ola konstaterar att pappan med stor sannolikhet är den franske studenten Pierre Renard, som Lenas mamma superade tillsammans med på Restaurant Skarholmen sommaren 1949.
– Den starkaste dna-träffen för Lena är en Eric Da Silva från Frankrike och My Heritage uppskattar att han är son till en tremänning. Den näst starkaste träffen är också från Frankrike, Sandrine Godefroy, säger Ola Rönnqvist som fastslår att det finns ytterligare några fransmän som matchar på lite längre håll.
Han konstaterar att Lenas pappa har sina rötter i norra Frankrike, nära belgiska gränsen men dna-träffarna är dock väldigt låga för att hitta honom utifrån dna. Fransmän är generellt försiktiga vad gäller dna-tester. Där är de nämligen förbjudna enligt en lag sedan 1994 även om allt fler gör dem i andra länder. Lagen är grundad på rädslan för att en uppsjö av okända fäder ska avslöjas.
– Att fler fransmän ändå börjar dna-testa sig gör att Lena med säkerhet kommer att få bättre träffar framöver vilket gör det lättare att hitta hennes pappa, säger Ola Rönnqvist.