Emelie Lövgren var 14 Är nÀr hon och hennes familj tvingades fly för sina liv nÀr tsunamivÄgen sköljde in över Thailand 2004. 20 Är senare minns hon skrÀcken i sin mammas röst. "Jag förstod inte att det var hon som skrek", sÀger hon.
Det Àr Annandag jul. 14-Äriga Emelie Lövgren och hennes familj har spenderat julafton i Phuket och har dÀrefter Äkt vidare strax nordöst till Ao Nang. VÀdret Àr fint och den turistande familjen, som bestÄr av Emelie, hennes mamma och styvpappa, biologiska bror samt tre halvsyskon, ska ut pÄ bÄttur. Tanken Àr att Äka ut till Phi Phi-öarna, kÀnda bland mÄnga svenskar för sina idylliska strÀnder.
VÀl pÄ bÄten fattar Emelies styvpappa ett spontant beslut att Àndra rutten och istÀllet Äka till det mer nÀrbelÀgna Railay Beach. Beslutet vÀcker högljutt missnöje hos de övriga familjemedlemmarna, men det kommer förmodligen komma att rÀdda deras liv. NÄgra timmar senare kommer den enorma tsunamivÄgen att skölja in över Indiska Oceanens strÀnder. Hela stÀder kommer att jÀmnas med marken. Hundratusentals mÀnniskor kommer att dö. Men det vet inte 14-Äriga Emelie och hennes familj nÄgot om.
â Det var inget speciellt med den dagen. Vi klev upp och kĂ€kade frukost. Vi skulle Ă„ka bĂ„t. Det var första gĂ„ngen vi var i Thailand, minns Emelie nu, 20 Ă„r senare.
VĂ GEN KOMMER
Familjen stiger av pÄ Railay Beach och barnen börjar genast bada. Det Àr fortfarande tidigt pÄ dagen och fortfarande glest pÄ stranden. Klockan Àr strax innan 10 pÄ förmiddagen nÀr Emelie och hennes syskon plötsligt blir vittnen till en mÀrklig scen. Ett tyskt par ska Äka frÄn stranden i bÄt, men nÀr de vÀnder sig mot bÄten har allt vatten försvunnit. BÄten stÄr pÄ botten.
â Sedan ser vi ut mot horisonten. Det ser ut som tvĂ„ vĂ€ggar av vatten som rör sig mot fastlandet. Mamma har berĂ€ttat hur min styvpappa sa âdet mĂ„ste vara en tidvattenvĂ„gâ, och han hann inte sĂ€ga klart ordet innan mamma vĂ€nder och skrikande börjar springa mot oss barn som Ă€r i vattnet. Hon förstod att nĂ„got var vĂ€ldigt fel, sĂ€ger Emelie.
Familjen springer mot högre höjd. NÀr Emelie ser sig om ser hon tsunamin svepa in mot land.
â Jag tittar bakĂ„t och dĂ„ ser jag hur en vĂ€gg av vatten kommer mot oss. LĂ€ngre ut ligger det bĂ„tar och vĂ„gen bara plöjer genom dem. De bara försvinner.
I kaoset och paniken som följer tappar familjen bort varandra.
â Mamma skriker att hon inte kan hitta min lillebror. DĂ„ hör vi hur vattnet kommer mellan trĂ€den, sĂ€ger Emelie.
"Mamma skriker att hon inte kan hitta min lillebror. DÄ hör vi hur vattnet kommer mellan trÀden."
Emelie Lövgren
Ăverlevare
Bland trÀden en bit frÄn stranden finns flera stora bungalows som stÄr pÄ pelare. Emelie skickas upp i en av dem dÀr hon förenas med sina halvsyskon. Hennes mamma springer ivÀg för att leta efter brodern men hittar honom ingenstans. NÀr hon bryter ihop pÄ stranden sker nÄgot som i efterhand kan förefalla som bÄde en ödets vÀlvilliga försyn eller ett sannskyldigt mirakel.
â Min mammas bikini hade gĂ„tt sönder nĂ€r vi kom till Thailand och hon hade svĂ„rt att hitta en ny som passade. Till slut fick hon nöja sig med en neongrön bikini som hon inte alls tyckte om. Den var verkligen lyste. Vi hade skojat sĂ„ mycket om den och drivit med det, berĂ€ttar Emelie och fortsĂ€tter:
â NĂ€r hon inte kunde hitta min bror bröt hon till slut ihop, hon satte sig ner och bara liksom sjönk ihop. DĂ„ ropade min bror pĂ„ henne, för han hade sett den hĂ€r skrikgröna bikinin springa runt bland trĂ€den.
Efter den första vÄgen ebbat ut kunde Emelie och hennes familj fortsÀtta mot högre höjd. De hittade en platÄ pÄ ett nÀrliggande berg dÀr de samlades med andra som överlevt vÄgen. Vissa, som Emelie och hennes familj, klarade sig helskinnade. Andra var skadade efter att ha svepts med i vÄgen. Ytterligare andra var döende eller döda. Emelie minns ljuden.
â Det var knĂ€pp tyst i flera timmar nĂ€r vi satt dĂ€r. Sedan hörde vi skriken eka mot berget nĂ€r mĂ€nniskor började leta efter sina familjemedlemmar.
MÄnga anhöriga letade desperat efter sina saknade familjemedlemmar. MÄnga kunde aldrig identifieras.
HANS UPPDRAG: FĂ HEM DE SVENSKAR SOM DĂTT
Tv-sÀndningarna frÄn katastrofen kablas ut över hela vÀrlden. Hemma i Rosvik sitter begravningsentreprenören Kenneth Texvall, dÄvarande Àgare av PiteÄ BegravningsbyrÄ. Tillsammans med sin fru Anita ser han katastrofen breda ut sig pÄ skÀrmen. Illa berörd sÀger Kennet till sin fru: "Det hÀr Àr illa. De kommer behöva hjÀlp av proffs."
Begravningsentreprenören Kenneth Texvall och hans fru Anita Texvall spenderade tre mÄnader i Thailand efter katastrofen och fick se flera av de hÄrdast drabbade platserna. "Man sÄg spÄren av svenskar överallt", sÀger Anita om besöket i Khao Lak.
En vecka senare Àr Kenneth Texvall pÄ vÀg till Thailand. PÄ förfrÄgan frÄn en kontakt hos dÄvarande RÀddningsverket, i dag Myndigheten för samhÀllsskydd och beredskap (MSB), har han tackat ja till att spendera en mÄnad i landet för att hjÀlpa till. De flyger till Phuket dÀr de inkvarteras pÄ ett hotell. Nu börjar ett omfattande arbete för att bygga en fungerande organisation. MÄlet: att hitta avlidna svenskar, ta hand om deras kroppar och föra dem tillbaka till Sverige.
â Vi satte oss ned med blĂ€dderblock och började se över vad vi skulle göra och hur vi skulle organisera oss. VĂ„rt arbete var att hitta igen döda svenskar. DĂ„ gĂ€llde det att ta DNA frĂ„n slĂ€ktingar i Sverige och sedan kontrollera denna mot kroppar man hittat i Thailand. Ingenting fanns pĂ„ plats. Vi fick börja med att bygga upp organisationen frĂ„n grunden, frĂ„n skrivpapper och vattenflaskor till kistor, kylar och ceremoniplatser, minns han.
Begravningsentreprenören Kenneth Texvall pÄ plats i Khao Lak.
Efter en vecka anlÀnder Kenneths fru Anita till Thailand. DÄ hon studerar pÄ distans vill hon finnas dÀr som stöd för maken. Tillsammans besöker de nÄgra av de vÀrsta drabbade platserna. Katastrofen Àr enorm. Makarna minns chocken nÀr de anlÀnda till Khao Lak, en bland svenskar populÀr turistort som fullstÀndigt jÀmnades med marken av vÄgen.
â Det var fruktansvĂ€rt. Khao Lak Ă€r vĂ€ldigt flackt och bakom stranden finns en bergvĂ€gg. Det sĂ„g ut som att det intrĂ€ffat en explosion. Ett stort hotell som stĂ„tt pĂ„ platsen var borta. Det fanns bara en receptionsdisk kvar. Allt hade tryckts ihop nĂ€r vĂ„gen rammade rakt in i bergvĂ€ggen. Alla dog. Det fanns ingenstans att fly, berĂ€ttar Kenneth.
â Det hĂ€ngde pampers-blöjor i trĂ€den. Man sĂ„g spĂ„ren av svenskar överallt, minns Anita.
Den populÀra turistorten Khao Lak blev fullstÀndigt tillintetgjord av tsunamivÄgen. MÄnga svenskar dog pÄ denna ort.
Enorma vattenmassor drÀnkte kuststÀder och samhÀllen nÀr tsunamivÄgen plöjde fram över land.
Den stora polisbÄten spolades upp cirka en kilometer frÄn havet, ett tyst vittnesmÄl om den enorma kraften i tsunamivÄgen som sköljde över turistorten Khao Lak. BÄten finns Àn i dag kvar pÄ platsen som ett monument över tsunamikatastrofen 2004.
VolontÀrer frÄn hela vÀrlden kommer till Thailand för att hjÀlpa till med bÀrgning av de avlidna. Lokala tempel i nÀrheten av Thailands kustremsa fungerar som uppsamlingsplatser och snart strömmar de avlidna till. NÀra Khao Lak förs tusentals kroppar till templet Wat Yan Yao dÀr de travas i högar pÄ tempelgÄrden. Det finns inga kylrum pÄ plats och temperaturerna överstiger ofta 35 grader. Kenneth och Anita minns lukten nÀr de kom till platsen.
â Man kĂ€nde stanken av ruttnande kroppar redan i minibussen. Det gick inte att andas pĂ„ omrĂ„det. Lukterna var rent makabra, sĂ€ger Anita.
RÀttsodontologer och understÀlld personal jobbar med DNA-identifiering av döda kroppar.
En uppsjö olika fordon anvÀndes för att frakta de avlidna frÄn strÀnder, byar och annan bebyggelse. HÀr körs döda pÄ ett bilflak.
SVĂ RT ATT IDENTIFIERA DE AVLIDNA
Kenneth och hans kollegor arbetar under veckor i strÀck med att försöka hitta de svenskar som avlidit i katastrofen. Bilder och namn pÄ de saknade och försvunna strÀcker sig hundratals meter pÄ alla orter som drabbats. Kropparnas skick Àr dÄligt och nÀr förruttnelseprocessen vÀl tagit fart gÄr det inte att skilja etnicitet eller nationalitet Ät.
â Kropparna blev alldeles mörka. Det var helt omöjligt att pĂ„ utseendet avgöra om nĂ„gon sĂ„g svensk eller europeisk ut. Det gick inte att skilja en svensk frĂ„n en thailĂ€ndare. Vi var helt beroende av DNA-tester för att hitta de svenskar som dött, sĂ€ger Kenneth och fortsĂ€tter:
â Jag Ă€r van att ta hand om döda mĂ€nniskor. Jag har sett det mesta, men det vi sĂ„g i Thailand var galet. Det tog priset. Det var fruktansvĂ€rt.
MÀnniskor som bekrÀftats avlidna tilldelas individuella nummer för att förenkla identifiering.
Anita Texvall Äkte till Thailand för att stötta sin make i arbetet med att ta hand om avlidna svenskar.
"VILLE FĂ ETT AVSLUT"
Kenneth Texvall och frun Anita befann sig pÄ plats i Thailand i totalt tre mÄnader. DÀr mÄnga fick psykiska problem av upplevelsen klarade sig Kenneth med sin psykiska hÀlsa intakt. 20 Är senare ser bÄde han och hans fru Anita tillbaka pÄ den tiden som en viktig upplevelse. De har ocksÄ ÄtervÀnt till Thailand efter katastrofen.
â Jag ville fĂ„ ett avslut. Knyta ihop det vi upplevt. Som av en slump kom jag tillbaka under en minnesceremoni och fick dĂ„ prata med anhöriga till folk som gĂ„tt bort. De hade mĂ„nga frĂ„gor och jag fick berĂ€tta om hur vi jobbade och hur vi gick tillvĂ€ga för att identifiera de som omkommit. Jag minns speciellt en 10-Ă„rig tjej som hade förlorat bĂ„da sina förĂ€ldrar. Hon stĂ€llde frĂ„gor till mig och jag försökte svara. Och pĂ„ nĂ„got sĂ€tt sĂ„ var det skönt att fĂ„ den rollen. DĂ„ var jag tillbaka i mitt jobb â att prata med anhöriga. DĂ€r var jag hemma.
En ceremoni hÄlls över avlidna svenskar innan kistorna ska fraktas hem till Sverige.
I början anvÀndes militÀra fraktflygplan för att frakta de avlidna svenskarna tillbaka till Sverige. Sedermera togs fraktuppdraget över av reguljÀrt flyg för snabbare hemfÀrd.
Kenneth Texvall Àr en passionerad hobbymusiker. NÀr han och hans kollegor höll ceremonier för avlidna svenskar efter tsunamikatastrofen var det ofta han som spelade gitarr. "Vi sjöng alltid psalmen 'Var inte rÀdd'", minns han och spelar ackorden pÄ gitarren.
Under tre mÄnader arbetade Kenneth Texvall med att ta hand om avlidna svenskar i Thailand och sÀkerstÀlla att deras kroppar Äterbördades till Sverige.
DEN SVENSKA REGERINGENS SVEK
Ăven Emelie Lövgren har besökt Thailand igen flera gĂ„nger efter katastrofen och har i dag hon en positiv relation till landet. Trots att mĂ„nga Ă„r har gĂ„tt Ă€r hon dock fortfarande besviken över hur den svenska regeringens agerande, som hon beskriver som ett svek.
â Det blev tydligt att de andra EU-lĂ€nderna var mĂ„na om att hĂ€mta hem sina landsmĂ€n. Sverige gjorde inte alls det. Svenskarna fick ingen hjĂ€lp att ta sig hem. Man valde att inte skicka nĂ„gon hjĂ€lp. Sveriges hantering av hela den hĂ€r tragedin var katastrofal pĂ„ alla sĂ€tt.
I dag kÀnner hon sjÀlv att hon kan hantera de kÀnslor som katastrofen lÀmnat henne med, men Àn i dag minns hon lukten av de döda som vÄgen lÀmnade efter sig.
â Jag minns att man parkerade en lastbil med ett stort flak. Allt eftersom de fiskade upp döda mĂ€nniskor fylldes flaket pĂ„ med kroppar. DĂ€r lĂ„g de i 35 graders vĂ€rme. Den lukten försvinner inte. Den skulle jag kĂ€nna igen Ă€n i dag.
Emelie Lövgren och hennes familj överlevde katastrofen i Thailand, men 20 Är senare minns hon fortfarande hur de lÀmnades i sticket av den svenska regeringen. "Sveriges hantering av hela den hÀr tragedin var katastrofal", sÀger hon.