För den som ser skymningen falla över Roknäs en vanlig torsdag i mars kanske inte glamouröst 1980-tal är det första man kommer att tänka på. Ändå är det just glammigt 80-tal som för PT:s reporter till Lucas Wikströms uppfart klockan 17:30. I hans garage står nämligen något som kan få nostalgiska bilentusiaster att minnas tillbaka på bättre och syndigare dagar: en Volvo Amazon stukad efter det glada 80-talets bilträffar.
Lucas Wikström är en bilentusiast med öga för både amerikanare och mer hemtama objekt. Under två år har 21-åringen från Roknäs jobbat med att helrenovera sin gamla Volvo Amazon från 1964. Projektet är en del av en gammal dröm som går ut på att bygga en Volvo som matchar stilen hos de utställningsobjekt man såg på svenska bilträffar under 80-talet.
– Jag har alltid velat bygga en frän Amazon. Jag har sett bilder från 80-talets Vallåkraträffar i morsans och farsans gamla biltidningar, och jag har alltid tyckt att bilarna från den där tiden är så fräna. Stukade Amasoner och Volvo 140. Jag har sett upp till de där bilarna. Till slut tänkte jag att "nu är det dags att ta tag i det här", säger han.
Amazonen i fråga köpte han 2019, vid 17 års ålder. Då var den vit och desto mer rostig. Sedan han tog körkortet ett år senare har han använt bilen som bruksbil. En höstkväll 2022 tog han in den i garaget med tanken att göra en enklare renovering. Ödet ville dock annorlunda när projektet snabbt utvecklades till något väsentligen mer komplicerat.
– Jag tog in den i garaget och började plocka ner den och innan kvällen var slut låg hela bilen i molekyler. Så då var det ju bara att löpa linan ut. Det blev en helrenovering istället, säger Lucas och skrattar.
Två år senare börjar hans ansträngningar synas ordentligt. Av den gamla, trötta, vita och lätt rostiga Amazon han brukade använda som bruksbil finns föga kvar. Med djupröd lack, hemmagjord ribbgrill, infälld regplåt och en vässad B20 på runt 170 hästar framträder istället en bil som plockad från 80-talets syndigare dagar.
– Jag började med att slipa den plåtren och sen bytte jag all plåt som var dålig. Jag har bytt golv, trösklar, lister och så vidare. Sen har jag gjort en hel del custom-grejer. Det är infälld regplåt, svetsat igen alla listhål på sidorna, byggt om hela grillen. Nu håller morsan på att sy inredningen med krossad plysch. Det kommer att bli hur snyggt som helst säger han.
Efter att Lucas spacklat upp den ordentligt har hans kompis Julius Eklund stått för själva lackeringen, en ack så viktig del av processen att förvandla bilen till den svenska 80-talsdröm den är tänkt att bli.
– Julius är några år yngre än mig och när jag frågade om hjälp med det här gick han trean på lackeringsgymnasiet i Luleå. Jag bad honom kolla på spacklingen och kanske bara lägga en sista touch, men när jag var nöjd höll han på i två veckor till. Sen lackade vi den på Edet i Svensbyn och det är Julius jobb. Han ska ha all cred. Det blev riktigt, riktigt bra.
Tappat räkningen på antalet bilar
Lucas Wikströms mekintresse går långt tillbaka, och det är inte första gången hans intresse gjort att han porträtterats i PT. På väggen i garaget hänger ett PT-uppslag med rubriken ”Lucas - 15-åringen som redan ägt 11 bilar”. Sedan dess har många fler bilar hunnit passera garaget, såpass många att Lucas sedan länge tappat räkningen.
Hur många har du haft nu?
– Oj, jag har ingen aning. Långt fler än elva i alla fall. När jag fyllde 16 började jag hålla på med epatraktorer, så jag har byggt ett tiotal epor. Sen började jag med bilar i 17-årsåldern. Man kan nog lugnt säga att det kommit och gått nån bil här.
På gården trängs bilar med skotrar och andra, mer diffusa fordon. Skotern och bussen med namnen på både han och storasystern påminner om åren då de körde professionell skotercross. Av de flertalet jänkare han haft har han kvar en Plymouth Valiant i raggarstuk samt en Oldsmobile 442 cab. Utöver bygget i garaget står också två ytterligare Volvo Amazon på gården. Mitt bland dessa mer välkända fordon står också vad som påminner om en gammal svävare.
– Det där är en hydrokopter! Jag köpte den där ryktesvägen via en person på mitt förra jobb. Det var nog 2019. Tanken är att fixa den och kunna köra med den, men jag måste börja med att bara få igång den. Den är byggd av Fiskflyg på 50-talet. I grunden är den egentligen byggd av två flygplan, så det sitter en flygplansmotor i den här, säger Lucas.
Lucas säger att fordon och skruvande är något han fötts in i, något som alltid funnits med och som han alltid tyckt varit roligt.
– Jag har vuxit upp med det här. Det har alltid funnits fordon hemma hos oss. Jag fick min första fyrhjuling när jag var tre år gammal. Det har fallit sig naturligt. Mamma och pappa har hållit på och bygga bilar och skruva. Det här liksom alltid varit med, berättar han.
Pandemin förstörde intresset
För några år sedan tog sig intresset dock ordentligt med stryk. Redan i 16-årsåldern kände Lucas att han ville separera sitt intresse för att skruva från en framtida yrkesbana och istället behålla mekandet som en hobby. När det blev dags att välja inriktning på fordonsprogrammet på Strömbacka ville han därför välja transport. Då hade dock coronan gjort sitt intåg på världsscenen och många av Strömbackaskolans elever skickades hem för hemmastudier. Då Lucas själv tillstår att han inte är någon teoretiker fick betygen lida, vilket gjorde att han inte kom in på det program han ville gå.
– Det var lite olyckligt det där. Jag har lite svårt med matte, jag är en person som gillar att hålla på med mina händer. Jag är inget datasnille eller något sådant. Det blev svårt när det då blev hemskola i och med coronan. Så jag tog mig inte in på transport och då blev det fordons mek istället. Det är bara gilla läget.
När han samtidigt tog jobb som mekaniker på sidan av skolan kände han hur intresset för skuvandet började falna. Istället för en passion höll det på att bli ett jobb.
– Mekandet för mig är en hobby. Det är inget jag vill hålla på med som ett yrke. Det var ju också därför jag ville gå transport istället för mek. Jag jobbade några år som mekaniker samtidigt som jag gick skola. Jag skruvade på jobbet och på skolan och när jag kom hem så skruvade jag åt andra. Det blev för mycket. Det blev inte kul längre.
Andra åker utomlands för att ladda upp batterierna. Jag går ut i garaget.
Lucas Wikström
Hobbymekaniker
För att rädda sitt intresse sa han upp sig från sitt mekarjobb. I dag jobbar han med maskiner på KE Schakt i Svensbyn och skruvarintresset har återgått till att bli just ett intresse. Nu ska han färdigställa renoveringen av sin Volvo Amazon lagom inför den prestigfulla bilutställningen Elmia, där han ska ställa ut bilen.
Vad är det med dig och att skruva då? Varför är det så kul?
– Oj, jag vet inte. Det är nog bara mitt sätt att koppla av. Andra kanske åker utomlands för att ladda upp batterierna. Jag går ut i garaget.