En vanlig dag i en hockeyintresserad nittonårig killes liv. Hockeymatch på dagen och häng med kompisar på kvällen. En helt vanlig lördagskväll i mörka november – men någonting går fel.
– Själv minns jag ingenting så det är svårt för mig att berätta, allt jag vet har jag fått återberättat. Jag har fått frågan om jag vill veta vad som hände, men jag känner att jag inte riktigt har något behov av det, berättar Wilmer när vi ses.
"Utan allt stöd så hade jag inte orkat kämpa så mycket"
Den här novemberkvällen befinner sig Wilmer hos en kompis i en lägenhet i Piteå och det är flera av killarna från hockeylaget som är där.
Wilmer faller från balkongen på andra våningen och livet förändras för all framtid.
Flickvännen Molly minns dagen efter. Hon berättar att hon är hemma i Arvidsjaur och vaknar upp till en massa missade samtal på mobilen.
– Jag skulle spela innebandy på söndagen och jag somnade ganska tidigt så jag sov vid tio på lördagskvällen. När jag vaknade fick jag veta att Wilmer flugits till Umeå och att det var väldigt allvarligt, berättar hon samtidigt som ögonen tåras.
För Molly Lindström har det varit självklart men utmanande att stötta. "Man säger ju alltid att det kommer bli bättre. Om det inte är bra än så är det ju inte slutet. Men det är viktigt att fråga om hjälp och prata med någon utomstående. För att orka finnas där för Wilmer så måste jag också orka med mig själv."
Wilmer förs akut till Umeå universitetssjukhus och är nedsövd i totalt sex dagar. Vid hans sida vakar familjen och Molly, delvis ovetandes om vilket faktum de kommer att stå inför.
– Vi fick veta ganska fort att han skulle bli förlamad från benen och att han aldrig mer skulle kunna gå. På röntgen såg man också någonting mot ryggen och huvudet så du hade nackkrage i två månader, berättar Molly.
Efter två dagar som nedsövd försöker sjukhuspersonalen väcka Wilmer, men det går inte. Det dröjer i stället till den sjätte dagen efter olyckan innan Wilmer öppnar ögonen. Han minns inget från lördagskvällen då hans liv förändras över en natt, men han vet vilka som befinner sig bredvid sjukhussängen.
Vad tycker ni har varit svårast hittills? "Det är väl att anpassa sig kanske. Man blir arg och irriterad när allt tar så lång tid", säger Wilmer. Molly: "Det är svårt också när man har varit så självständig att behöva och våga be om hjälp."
"Wilmer betyder jättemycket för mig. Samtidigt som jag är jätteledsen att det hände just honom, så skulle jag inte önska någon annan det. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan honom", säger Molly.
"Ibland är det jobbigt och jag är arg och ledsen"
Efter att ha varit på intensivvårdsavdelningen får Wilmer mellanlanda på ryggortopeden över en helg. Efter det hamnar han hos hjärn- och ryggmärgsskaderehab i Umeå och totalt tar det fyra månader från olyckan tills Wilmer kommer hem igen.
Wilmer har drabbats av en komplett ryggmärgsskada på nivå TH4 vilket innebär att han är förlamad från bröstvårtorna och ner. Trots det är det en positiv och lättsam nittonåring som sitter framför undertecknad i den nya lägenheten i Arvidsjaur.
– Ibland är det jobbigt och jag är arg och ledsen, men man får göra det bästa man kan, säger Wilmer.
"Ibland när jag har satt mig i soffan så kommer jag på att jag har glömt någonting, då är det ganska surt att behöva åka och hämta det om jag inte har någon att be om hjälp. Annars är det bara att bita i det sura äpplet och hoppa tillbaka i rullstolen", säger Wilmer.
I Wilmers nya lägenhet har anpassningar gjorts för att underlätta i vardagen.
Det som märkbart påverkar Wilmer är när intervjun leds in på frågor om vilket stöd han fått under det här halvåret.
När han berättar att mamma Marlene Jonsson var på plats varje dag i Umeå stockar sig orden i halsen.
– Sedan även min storebror, han bor cirka fem minuter från sjukhuset, han kom dit. Käkade middag och var sällskap, berättar Wilmer.
Stöd har han även funnit i övriga familjen, i Molly och i vänner. Från hockeyföreningen i Piteå har han bland annat fått presenter och pepp.
– Det betyder jättemycket. Utan allt stöd så hade jag inte orkat kämpa så mycket, säger Wilmer.
Och utan hans aktiva liv, som hängt med sedan barnsben genom både fotboll och hockey, hade hans diagnos kanske sett annorlunda ut.
– I Umeå sa de att hade jag inte varit så vältränad så hade det inte gått så bra som det gick.
Efter studenten hade Wilmer planerat att jobba och sedan göra lumpen till hösten. "Jag längtade väl inte efter att göra den, men jag tror att det skulle ha varit en bra erfarenhet."
"Wilmer är väldigt stark och kämpar verkligen på. Han gör det väldigt bra. Allting funkar egentligen som vanligt när man gör vardagliga saker, bara att det tar mer tid och krävs mer planering", säger Molly.
Nu är träningen främst inriktad på att öka styrkan i överkroppen genom styrketräning. Ju starkare han är, desto lättare är det att utföra förflyttningarna i vardagen mellan rullstolen och soffan, sängen eller in i bilen. Innan olyckan körde han bil och det är något han längtar tillbaka till. Hittills har han inte gjort några anpassningar i bilen för att kunna köra, men det finns med i framtidsplanerna.
Molly säger skämtsamt att första gången han ska köra kommer hon vara åkrädd.
– Det kommer jag också vara. Man får göra som när man började köra epa, hitta en grusplan att vara på, lägger Wilmer till.
Även om intervjun ibland glider in på mörka och svåra tillfällen så är det inte där Wilmer vill vara. Han ser framåt. Vill framåt. Nu siktar han mot att få ett drivaggregat till rullstolen som ska underlätta i vardagen, framför allt utomhus.
– Det är för att spara på axlar och sådana grejer. Om man ska ha en liten längre bit och kanske inte vill ta bilen, förklarar han.
– Det känns som att det kommer bli en frihet att kunna fara ut och cykla tillsammans. Det ser jag mycket fram emot. Men den går ju lite fort, säger Molly.
– Mamma säger att jag måste skaffa mig en cykelhjälm, säger Wilmer och paret skrattar.
För drygt tre veckor sedan kunde Wilmer Jonsson flytta in i en egen lägenhet i Arvidsjaur. "Jag var lite nervös i början men nu har jag landat i det. Sedan har jag mormor och morfar borta i hörnet så de är nära. Om man behöver något så är det bara att ringa dem", säger han.
"Jag har fått mycket stöd av vänner men också av sådana som jag kanske inte hade förväntat mig. Det har hjälpt jättemycket", säger Wilmer.
Efter olyckan tränar Wilmer med fokus på att behålla styrkan i överkroppen. "Jag har alltid tränat hårt, så det är inget nytt", säger han. Molly lägger till: "Det är många som bara hade lagt sig ner platt. Så jag tror sporten har räddat väldigt mycket."
För Molly har det varit omtumlande att stå bredvid. Hon minns det svåra ögonblicket när hon såg Wilmer i rullstolen för första gången och hon har minnen från de senaste sex månaderna som hon helst bara vill glömma. Men det finns även ljusglimtar i mörkret, som när hon fick höra Wilmers röst för första gången igen efter olyckan. Eller när de fick sova första natten tillsammans och första gången hon såg honom åka bil igen.
– Även om han är förlamad och man tänker att han inte kan röra sig, så känns det som att han aldrig sitter still. Han är överallt, säger hon.
För Molly är det viktigt att inte ta saker som är självklara för givet och hon tycker att det finns mycket att vara tacksam för även i svåra stunder.
Samma dag som PT träffar Wilmer och Molly är det dags för årets studenter i Arvidsjaur att gå på röda mattan. För paret är just den här dagen lite jobbigare än andra, det är en tidsepok som vittnar om hur snabbt livet kan förändras.
– Hade man vetat det här då ... man vet ju inte vad man hade gjort. Livet tog verkligen en annan väg, säger Molly.
"Det känns bra att få göra om balen"
Molly Lindström
Ändå kommer de stå bredvid röda mattan för att kika på de uppklädda paren. Och sedan är de framme vid nästa milstolpe som ska sätta punkt för Wilmers gymnasietid på byggprogrammet i Piteå. Studentbalen på onsdag och studentfirandet på fredag blir första gången han återser klassen sedan olyckan.
– Det känns skönt att ha Molly bredvid. Det är en dag jag har sett fram emot och även om det inte blev som tänkt så ska det bli kul, säger Wilmer.
Wilmer och Molly på röda mattan igen på onsdagens bal vid Pite havsbad.
Ryggmärgsskada
En komplett ryggmärgsskada på nivå TH4 (thorakal nivå 4) innebär att ryggmärgen är helt avbruten eller förstörd vid det fjärde bröstkotsegmentet. Här är vad det innebär i praktiken:
Vad betyder "komplett" skada?
En komplett ryggmärgsskada innebär att alla nervbanor som passerar skadestället är förstörda. Det leder till:
Total förlust av motorik (rörelseförmåga) nedanför skadan.
Total förlust av sensorik (känsel) nedanför skadan.
Autonom dysfunktion, vilket kan påverka t.ex. blodtrycksreglering, svettning och temperaturkontroll.
Vad innebär nivå TH4?
TH4 är det fjärde bröstkotsegmentet. En skada här innebär:
Förlamning och känselbortfall från ungefär bröstvårtehöjd och nedåt.
Armar och händer är opåverkade, eftersom de styrs av nerver från halsryggen (C-segmenten).
Bålens muskulatur påverkas, vilket kan påverka hållning och balans.
Benens funktion är helt förlorad, vilket innebär paraplegi (förlamning i benen).