- En stor talang, hon sprang så vackert, säger tränaren Urban Aruhn.
Men Martina har inte sprungit vackert på länge. Faktum är att hon inte har tagit ett löpsteg på så många månader att hon inte vet exakt när det var sist.
För ett år och nio månader sedan fick hon plötsligt ont under löpning. Läkarna röntgade ryggen men hittade inget på plåtarna. Tiden gick, problemen kvarstod, och en ny titt på plåtarna avslöjade problemet. En ryggkota var av på tre ställen!
Beskedet kom som en chock för Martina. En svår operation blev nödvändig. Den 13 december förra året genomgick hon en transplantation där kroppsvävnader från andra delar av kroppen flyttades till kotorna.
Långt ifrån löparbanorna
Tiden efter har varit tuff. Hon har varit så långt ifrån löparbanorna man kan vara. I sex veckor var hon sängliggandes. Var 40:e minut fick hon hjälp att vända sig. Efter ett tag lärde hon sig det själv.- Jag har haft ständig smärta, men har man ett mål går det ändå, säger Martina.
Drömmen är att komma tillbaka till löpningen.
- Jag vet vad jag vill, säger Martina.
- Tar hon sig igenom det här finns inga gränser, säger tränare Urban.
Sakta men säkert har envisheten gett resultat. Första träningspassen bestod av en promenad på fem minuter från studentrummet till träningshallen.
- Jag var helt slut, de fick skjutsa hem mig direkt jag kom fram.
Hon har gjort allt för att inte förvärra skadan.
- Jag har tagit det extremt försiktigt sedan operationen.
Visst har det hjälpt läget har förbättrats. När PT hälsar på är det träning i friidrottshallen Nolia. Martina är där som hjälptränare, det har blivit hennes sätt att hålla kontakten med friidrotten under skadetiden.
En efter en kommer de fram. Tränare som aktiva. Alla undrar de samma sak: Vad sa läkaren?
Ingen har missat att det är dagen då Martina ska få utlåtandet som avgör hennes idrottskarriär.
- Jag var så nervös innan beskedet, det har varit den värsta dagen hittills.
Får börja träna
Men läkaren kunde inte se om brotten på kotorna var läkta. Hon får komma på återbesök senare.Med sig från läkaren har hon några papper med lättare övningar.
- Det här är ändå ett litet steg på vägen, säger hon och tittar ner på pappret:
- Nu får jag börja träna bål.
I nio månader har hon burit en korsett för att stabilisera rygg och mage. Hon hade hoppats att det här skulle vara sista dagen med den. Så blev det inte. Men ger upp gör hon inte.
- Det är bara hålla tummarna och hoppas att löpningen ska fungera igen.
Det som var vardag då, är något hon drömmer om nu.
- Första löpsteget kommer att bli helt otroligt, säger Martina Eriksson, 18 år.