Hon kom fram som en stor slalomtalang i PiteÄ. Juniortiden prÀglades av framgÄngar bÄde lokalt och internationellt.
De senaste Ären har dÀremot inte varit lika roliga för Moa Gabrielsson. Detta Àr den tredje sÀsongen av de senaste fyra som nÀstan helt saboterats av skador.
För tre Är sedan var det knÀna som spökade. Vintern dÀrpÄ brottades hon med sviterna av en hjÀrnskakning.
Ifjol hade 22-Äringen Àntligen lite medvind igen. SM-Äken i BollnÀs var bland hennes bÀsta pÄ lÀnge. Och nÀr hon i somras blev antagen pÄ TÀrnaby skidakademi fylldes hon av Ànnu mer förvÀntningar.
Men hösten kom. Och med den en ny förarglig skada.
Det var pÄ ett trÀningslÀger i Kiruna som Moa gjorde sig illa.
â Det var inte alls sĂ„ dramatiskt egentligen. Jag grenslade och föll pĂ„ sidan, berĂ€ttar hon.
Hon reste sig upp, ryckte mest pÄ axlarna och fortsatte ner för backen.
â Det var först senare nĂ€r jag lyfte fötterna för att ta av mig skidorna som jag kĂ€nde hur det högg till i svanskotan.
Moa kunde knappt gĂ„ det efterföljande dygnet. ĂndĂ„ var hon ganska snabbt tillbaka i trĂ€ningsbacken igen. Det skulle hon senare fĂ„ Ă„ngra, liksom att hon försökt stretcha regelbundet för att bli av med den stelhetskĂ€nsla som uppstod i samband med skadan. Det gjorde bara saken vĂ€rre ...
â Och dĂ„ Ă„kte jag pĂ„ röntgen tvĂ„ gĂ„nger, mest för att vara sĂ€ker pĂ„ det inte var nĂ„got mer allvarligt.
Lyckligtvis pÄtrÀffades inga skador pÄ vare sig kotorna eller diskarna. IstÀllet rör det sig om en nervskada nÀra svanskotan.
Tur i oturen kanske. Men alltjÀmt har Ànnu en sÀsong nÀstan helt spoilerats ...
Nog för att slalomÄkare Àr vana vid krokiga vÀgar, men för Moa Gabrielsson Àr det nÀstan som om nÄgon bommat för vÀgen helt och hÄllet.
â Jag vet inte varför vissa drabbas av fler skador Ă€n andra. Visst har jag haft lite otur, men samtidigt var det jag som Ă„kte nedför backen och skulle hantera situationen, tĂ€nker hon.
Nej, Moa tycker inte synd om sig sjĂ€lv. Fast det Ă€r klart att motgĂ„ngar â och att inte kunna göra det man Ă€lskar â kan tĂ€ra pĂ„ psyket för vem som helst.
â Det blir ju lĂ€tt att man börjar ifrĂ„gasĂ€tta vad man hĂ„ller pĂ„ med, dĂ„ man hela tiden kastas mellan att vara jĂ€ttemotiverad vissa gĂ„nger, för att sedan bli skadad och frustrerad. Men det Ă€r vĂ€l kĂ€rleken till sporten som gör att jag orkar fortsĂ€tta.
Den instÀllningen har gjort att Moa Gabrielsson nu Àr tillbaka pÄ skidorna och trÀnar i den utstrÀckning kroppen tÄl.
Den 20 mars inleds SM-veckan i SkellefteĂ„, men de alpina grenarna kommer igĂ„ng först i slutet av veckan och avgörs 35 mil dĂ€rifrĂ„n. NĂ€rmare bestĂ€mt i TĂ€rnaby â dĂ€r Moa alltsĂ„ bor.
DÄ vill hon förstÄs vara med och representera sitt PiteÄ Alpina, fast att komma till startlinjen Àr egentligen mer en förhoppning Àn en uttalad mÄlsÀttning.
â Det Ă€r 18 dagar bort sĂ„ det kĂ€nns vĂ€l inte helt osannolikt i alla fall, menar hon.
Ett eventuellt SM-framtrÀdande kommer ske i slalom den 24 mars. Helst skulle Moa Äkt storslalom ocksÄ, men dÀr stÀller ryggen till större problem.
En sak Àr i alla fall sÀker: om hon ska komma till start sÄ tÀnker hon göra det pÄ allvar.
â Visst skulle jag kunna Ă„ka bara för att, men om jag ska vara med pĂ„ SM vill jag kĂ€nna att jag har nĂ„got dĂ€r att göra ocksĂ„. Vi fĂ„r se lite lĂ€ngre fram hur det blir.
Det blir en kamp mot klockan. Men oavsett vilket kommer visaren sÀkerligen snurra fler varv i Moa Gabrielssons karriÀr.