Säsongen 2015 är på väg att starta, den som många fokuserade på redan under min tid i sporten. Den där tidskrävande, kyliga, snöberoende och fantastiska. Med människor som blivit vänner för livet. Jag önskar dem all lycka i kommande tävlingar med målet VM på hemmaplan i februrari. Att rätt personer kommer med är också något som tar upp mina tankar här, i Spanien. Där mitt i min egen satsning, på annat, lika tidskrävande och fantastiskt.
Kan inte låta bli att känna att det är något med magkänslan de här dagarna, som att kroppen inte avslutat kapitlet om längdskidor. Det är premiärdags, det är november och letandet kan sluta. Det som är gjort är gjort. Form är form och vissa kommer träffa väldigt rätt, medan vissa kanske tränat kontra vilat för mycket och andra för lite. Det är tjusningen, om man kan sin fysiologi så krävs det belastning och linjär träningsreducering för att nå sin peak. Och kan man sin idrott så förstår man hur fruktansvärt svårt det är att lyckas träffa den.
Det står som vanligt mycket på spel i form av landslagsuppdrag kommande helger. Närmast i Ruka Finland där det hade varit på sin plats att få se några Piteå representerade åkare då det är både sprint och distans på programmet.
I den bästa av världar gör Jesper Modin på riktigt en comeback i sprintcirkusen och slår sig in i världscupen. Med den fokusering och målmedvetenhet han haft sista året så är det mycket som talar för det. Charlotte Kalla kommer göra fina lopp och kan mycket väl göra storslam på svensk mark direkt. Allt kommer handla om VM och jag hoppas verkligen hon får ladda upp på det sätt hon önskar. Få toppa fjolårets triumf vore oslagbart. Sofia Henriksson blir också väldigt spännande att följa under sin första seniorsäsong, hon kommer från en säsong med JVM medaljer och kastas in utan större förväntningar. Tror hon har självförtroendet för att slå sig in i Sverigeeliten redan i år. Övriga grabbar i Piteåkläderna kommer nog att göra fina lopp på olika distanser där. Att sia nu är svårt som sagt, finns bara de själva som vet vad formen bär till. Eller knappt ens så, det visar sig i helgen. I Piteåtruppen fattas som Mia Eriksson som dras med en skada och förhoppningsvis är tävlingsklar snart. Hon har mycket mer att ge än vad som fått komma fram sista säsongerna.
I Bruksvallarna är slingan som fått bära många snösugna skidåkare sista veckan sockrig och föret kan bli en avgörande faktor. Som alltid, fast ändå mer.
Stämningen i Piteå Elit är bra efter rapporter. Olika uppladdningar på både hemmaplan och tävlingsort så var det fotografering/skidtest som gällde under torsdagen. Med mycket kompetenta och skickliga vallare samt ledare så är jag nästan 100 procent säker på att Piteå Elit återigen har vassast material under fötterna och förutsättningar att prestera direkt. Jag har skrivit om den här dagen förut. Hur det känns, hur det märks och hur det fokuseras för att få ut allt. Hur tufft det är, hur man vill. Ibland för mycket. Därför glädjer det mig att höra hur vissa resonerat kring den här helgen, lärt sig och vågar stå över vissa tävlingar för att verkligen få ut sin fulla potential. Om att tro på att göra rätt saker. Att veta varför. Tid är något vi ständigt efterfrågar. Ger vi oss själv den så blir saker ofta till det bättre. Framförallt för rörelse och kraften av att göra, drivas framåt, steg för steg.
Med tillförsikt och längtan efter fina tävlingar.