Solen glider sakta in bakom bergsmassiven ovanför Planicadalen. Det blir genast kallt. Arrangörerna har redan börjat plockepinnarbetet att montera ner VM-arenan, och endast tvÄ Äkare stÄr kvar i mixade zonen.
Den ene, norrmannen Johannes HÞsflot KlÊbo, berÀttar om sin 17:e mÀsterskapsmedalj.
Den andre, William Poromaa, försöker sÀtta ord pÄ hur det kÀnns att ha tagit sin första.
ââJag mĂ„r sĂ„ bra. Det Ă€r helt otroligt. Det Ă€r sĂ„ stort, sĂ€ger 22-Ă„ringen.
Slut pÄ tÄrar
Rösten stockar sig emellanÄt, men tÄrarna hÄller han borta. Det beror dock mer pÄ att han inte har sÄ mycket grÄt kvar i sig.
ââJag tĂ€nkte att det skulle bli grĂ„tbad hĂ€r i mixade, men jag har klarat mig. Men nĂ€r jag ser morsan och farsan dĂ€r borta, dĂ„ kommer det bli svĂ„rt. Jag sĂ„g dem pĂ„ lĂ€ktaren nĂ€r jag stod pĂ„ prispallen, dĂ„ började jag böla direkt.
Han Àr de senaste Ärens stora svenska skidlöfte, framför allt pÄ de lÀngre distanserna, och den hÀr vintern har han pÄ allvar slagit sig in i vÀrldstoppen med flera pallplatser i vÀrldscupen. Men VM i Planica sÄg fram till söndagen ut att bli ett enda stort "nÀstan".
Poromaa hade dock hela tiden sett femmilen som sin största medaljchans, och fick rÀtt. In pÄ upploppet var det bara tvÄ norrmÀn, silvermedaljören KlÊbo och segraren PÄl Golberg, som kunde matcha honom.
Första sedan Olsson
Med fyra tiondelars marginal knep Poromaa bronset, precis framför nÀsan pÄ landslagskamraten Calle Halfvarsson.
Bronset Àr lika mycket en seger för Poromaa sjÀlv, som för det svenska herrlandslaget som helhet. Inför femmilen hade de inte tagit nÄgon mÀsterskapsmedalj sedan 2017, och ingen individuellt sedan Johan Olssons brons pÄ samma distans i Falun 2015.
ââVi har verkligen gĂ„tt och suktat efter det hĂ€r och sĂ„ fĂ„r jag vara den som visar att vi Ă€r dĂ€r. Jag Ă€r sĂ„ tacksam för alla dĂ€r hemma som har gett mig tid och trott pĂ„ mig hela vĂ€gen. Jag förstĂ„r att folk bara vill ha den dĂ€r medaljen och att det ska gĂ„ sĂ„ fort som möjligt. Men det Ă€r en sak att vilja ha den och en annan att göra det.
Det gĂ„r inte bara fort i spĂ„ren för William Poromaa. Han Ă€r ocksĂ„ kĂ€nd för att lite vĂ€l ofta agera snabbare Ă€n han tĂ€nker. Ăr det inte svordomar som flyger ur honom Ă€r det ett lĂ„ngfinger mot en tv-kamera.
Festen kan börja
Den hÀr dagen har han dock inget behov av kraftuttryck för att visa vad han kÀnner.
Han fullkomligen strÄlar av stolthet dÀr han stÄr med sin medalj, en snöflinga i brons, runt halsen.
ââAtt jag lyckas hĂ€r, det betyder mycket för nuet och för framtiden. Det Ă€r sĂ„ gött att fĂ„ till det, sĂ€ger Poromaa.
Och firandet har knappt börjat.
ââFest, ja. Det Ă€r nog den största mĂ„lbilden man har precis nĂ€r man har tagit medalj. Nu blir det hĂ„rt. Det har redan varit champagne och nu ska vi bort till trĂ€narna dĂ€r borta. De Ă€r redan pĂ„ pickalurven sĂ„ det Ă€r bara att haka pĂ„.