Sex repriser kan rädda Luleå

Laget har gjort det en gång och är absolut inte ute på något mission impossible, men okey...harmonin flödar ju inte direkt i föreningen och när det nu tycks råda känslomässig permafrost mellan tränarna och fansen är det lätt att sälla sig till den populistiska sidan. Alltså alla de som vill se ett tränarbyte. Nya friska vindar måste svepa in i Coop Arena. Tidigare stjärnspelare i klubben som befann sig på plats i lördags säger sig aldrig ha varit med om något liknande. Det handlade om på gränsen till lynchstämning och den unkna luften måste rensas ut så snabbt som möjligt. Annars lär det bli långa och än mörkare vintrar i länet framöver.

Även om jag helst ser ett snabbt tränarbyte i Luleå vill jag ändå hävda att Roger Rönnberg och Roger Kyrö valt rätt taktik med det manskap de förfogar över. Kriga, försöka arbeta till sig ett par måls övervikt i början av matcherna. Vid flera tillfällen har det varit rätt likör. Andra gånger inte, men då har det oftast handlat om att Luleå mött bättre gäng helt enkelt.

Begriper inte de som hävdar att Luleå Hockeys upplaga säsongen 2007-08 bör vara starkt nog att spela ut sina motståndare. Tydligen har vissa ännu inte fattat att Luleå Hockey inför säsongen tappat spelare som tillsammans svarade för drygt 150 poäng. Bland dessa två tredjedelar av en kedja som var elitseriens bästa samt Fredrik Hynning, tremålsskytt för sitt Timrå mot Skellefteå igår.

Mats Lavander, Tommy Miettinen och i viss mån Cory Larose har förvisso svarat för klart godkända insatser, men några 150 poäng i elitserien kan väl ingen vettig hockeymänniska anse att de ska orka med tillsammans.

Nu hörs röster om att den skicklige istränaren Ulf Taavola (Boden) kan vara rätt namn att kasta in. Andra hoppas på gamla spelarhjältar som Thomas "Bulan" Berglund och Jonas Rönnqvist. För mig är valet mellan alternativen enkelt. Har ju tidigare hävdat att jag aldrig sett tränare, vare sig i fotboll eller ishockey, kräma ur så mycket ur en spelartrupp som de gjorde med Piteås förra säsongen. Piteå var inte bättre än Kiruna och Asplöven på pappret, men i matcherna allt som oftast fem, sex mål. De grabbarna skulle förmodligen ta på sig uppdraget att rädda klubben alldeles gratis.

Intressant förresten att tonerna förändrats så radikalt kring Bergslunds tränarkall i Luleåkretsar. Samma gäng som satt och skakade på huvudet åt den spelstil som Bulan och Rönnken valde i Piteå är nu oerhört imponerade av Berglunds ledaregenskaper, såväl taktiskt som coachmässigt.

Anledningen till att Rönnkvist inte fick chansen bredvid Bulan i Luleås J-lag kan man fråga sig, men min världsbild säger att många av de styrande fruktade att de starka profilerna skulle ta över A-laget direkt vid en eventuell knackig start.

Igår hörde jag en svag viskning om att rockad på tränarposten blivit en realitet redan i söndags ifall inte fansen valt en ovanlig form av missnöjesyttring i lördags kväll. En styrelse kan helt enkelt inte vika sig platt efter en dylik demonstration. Sista ordet är nog inte sagt runt Luleås organisation den här våren.

Till sist...

...sviktade Skellefteås målvakt Andreas Hadelöv betänkligt för andra hemmamatchen i följd. Med en Hadelöv i normalform hade Skellefteå sopat rent mot såväl Djurgården i torsdags som Timrå igår.

BOSSE LUNDKVIST