Kompisarna hade lirat länge. Men det var först som elvaåring som Madelen Janogy, med malisk pappa och svensk mamma fick knyta på sig fotbollsskorna. Det berodde inte på att hennes familj hade något intresse för sporten. Tvärtom. Pappa förordade tennis eller friidrott. Från klasskamraterna fick hon och tjejerna höra att de såg ut som kossor när de lirade.

Madelen Janogy hörde men lyssnade inte. Hennes driv, intresse, nyfikenhet och förmåga att anta utmaningar tog henne vidare. Det blev fotboll och egenskaperna skulle få fortsatt betydelse inte bara för henne själv utan för hela sporten i Sverige.

Ett världsmästerskaps främsta inneboende kraft är dess förmåga att sprida tro, hopp, drömmar. Det sprider växtnäring ner genom hela fotbollsrörelsen. Får hundratals miljoner flickor, tjejer, kvinnor världen över att våga hoppas på det tillsynes ouppnåbara. Kanske en gång, kanske jag.

Så var det också för Madelen Janogy.

Så kommer det aldrig någonsin mer att vara.

Oavsett var hennes karriär bär henne har hon redan spelat tio minuter som hos den breda massan kommer att definiera hennes karriär i ett före och ett efter.

Det svenska spelet krampade. VM-fest var på väg mot VM-pest. Alla ville. Ingen vågade. Sidledspass, långsamt tempo, felaktiga beslut. Kallduschen från himlen var ironiskt symbolisk om vad som tycktes vänta efter 90 minuter.

Sverige startade med tre anfallare. De bytte ut två mot ett par nya. Det gav ingen effekt.

Samma låga tempo. Samma brist på kreativitet och skrikande oförmåga att dyrka upp ett lågt försvar och framförallt: samma resultat, 0–0.

Drygt tio minuter kvar. Sverige behövde någon som kunde lätta på ångestdimman. De fann en 23-åring från Piteå IF som bara såg möjligheter. Drivet, intresset, nyfikenheten, förmågan att utmana. När övriga såg rubriker om fiasko, tittade Madelen Janogy bara på möjligheterna.

– Jag kände mig ganska lugn, jag har gjort det under senaste matcherna. Jag vill bara komma in med energi.

Allt hon gjorde på planen bekräftade det.

I sin andra bollkontakt sög hon ner en svår boll, trädde okonventionellt in den i straffområdet på det sätt Sverige saknat. Ett par sekunder, 1–0.

Lättnad. Jubel. I den ordningen. Men det var inte höjdpunkten. Den kom senare.

Vi som länge studerat henne Piteå kände igen allt. Sättet att ta fart med bollen, söka den yta hon vill och ta utmaningen som väntar oavsett hur svår. Utmana, vinn, avsluta.

Den här gången fanns det skillnader. Det var inte en spelare, inte två heller, utan tre VM-spelare som Madelen Janogy utmanade och besegrade. Avslutet höll högsta klass och något liknande har hon aldrig gjort i Piteå IF heller.

Madelen Janogy. Döpt efter en svensk prinsessa.

Nu är hon en själv i svensk fotboll.