Enkelt förklarat påminner westernridning om dressyr men som namnet antyder är det inspirerat av vilda västern, vilket syns på både hästarnas utrustning och ryttarnas klädsel.
Inom westernridning finns också olika delgrenar. Julia Wikstens medaljer kom i pleasure som ett av momenten kallas.
– Det är en gångartsgren där man visar upp hästens rörelser och övergångar, så där är det mer hästen som bedöms och mindre vad jag gör som ryttare, förklarar hon.
I norra Sverige är westernridning fortfarande en ganska anonym sport, men Julia Wiksten, som nu är 30 år, har ägnat sig åt ridgrenen sedan hon var liten flicka.
– Tror jag var nio år när jag först var på westernridläger, och efter det var jag fast och började tävla. Det är inte jättestort här uppe, men det växer sakta men säkert och det kommer fram fler fina och bra hästar. Det är kul att det går framåt.
Inte minst går det framåt i Piteå där en ny förening startade upp ifjol. Pite Westernryttare heter klubben vars utövare tränar tillsammans i Långnäs, inte så långt ifrån där Julia Wiksten bor med sin familj.
Sambon och barnen fick även följa med på SM-äventyret, cirka 240 mil tur och retur till och från Vetlanda. Det blev nästan en hel vecka borta på resande fot, men det var det värt med guld och silver från SM i bagaget på vägen hem.
– Min häst är bara fyra år och jag hade inte jättehöga förväntningar. För även om vi tränat hårt vet man aldrig hur man står sig. Det är många fina hästar och duktiga ryttare på SM, så det var superkul att ta medaljer och det gjorde att resan hem gick enkelt också.
Guldet kom i en klass för yngre hästar (max fem år) medan silvret kom i en klass för hästar i blandade åldrar.
Only, som Julia Wikstens sto heter, är alltså bara fyra år. Detta var deras andra SM tillsammans.
– Vi var med på SM för två år sedan men då var hon (Only) för ung för att rida på, så då gick vi utställningsklasser i stället och klasser där man bara utför mönster från marken, berättar hon.
– Nu var första tävlingen jag red henne, så det var spännande. Jag visste inte hur hon skulle reagera på den långa resan, på de många andra hästarna eller på mina egna nerver, men det funkade bra. Hon var så fin. Jag är jätte, jättenöjd.