Frågetecken kommer i en del fall att rätas ut till utropstecken och i andra är det inte förvånande om ett litet frågetecken växer sig ännu större.

Piteåtränaren Stellan Carlsson är en rak och ärlig man, en skicklig och hyllad ledare kort och gott, men ingen jag skulle önska att ha som motståndare vid ett pokerbord med höga insatser.

Med det sagt är det ingen som intervjuat honom eller hans assisterande tränare Annelie Andersén som ens kan gissa lagets formstatus så här dagarna innan premiären. Är den 0–0 mot Umeå, 3–0 mot Assi och 2–3 mot Morönform, eller ligger den någonstans i närheten av det gäng som körde över Växjö med tennissiffror i guldmatchen i höstas.

Artikelbild

| Bosse Lundkvist.

Piteå har mött en enda motståndare av hög allsvensk klass under försäsongen hävdar Stellan och det var i cupsemifinalen mot förväntade topplaget Kristianstad. Motståndet kontrollerade matchen var hans analys. Andra menar att Piteå var det bättre laget och borde ha vunnit med tanke på forcering och ramträffar.

Det många som sett Piteå under försäsongen menar är att två av förra säsongens stora lok, Julia Karlernäs (11 mål) och Nina Jakobsson (8), hackat betänkligt och inte varit i närheten av fjolårsformen. I min värld handlar det där en hel del om pengar, landslagsuttagningar och ett cyniskt mentalt spel.

Karlernäs och Jakobsson kan med rätta känna att de på långa vägar inte fått lika många chanser som en handfull av de spelare som slåss om trupplatser i den blågula VM-truppen. Spelare som under flera säsonger knappt snittat två, tre mål i högsta serien, men lik förbaskat är inventarier som byts in och ut ur landslaget.

Den här premiären och våren är skrivet speciell. Lite mer än ett dussin tjejer slåss om de platser i VM-truppen som fortfarande är öppna och förutom de egna individuella och lagets prestationer handlar det om pengar. Mycket pengar.

De ekonomiskt hårt trängda allsvenska klubbarna premieras nämligen med en hyfsad summa per spelare som kniper en tröja i en VM-trupp. Och som alltid när det gäller landslag ses tolv till femton spelare givna. Vilka som plockas in i övrigt är ofta godtyckligt och svaga ledare väljer ofta de som i gruppen visat sig passa bäst med stjärnorna. De exemplen är otaliga och vi hade senast några stornationer som kraschade i VM (herrfotboll) på grund av de inte ställde bästa lagen, trupperna på benen. Frankrike vann den här gången men ingen har väl glömt jättetjafset i det landets trupp ett par mästerskap längre bak i tiden.

Tillbaka till det svenska damlandslaget där några av uttagningarna verkligen går att diskutera och där några av Piteås nyckelspelare inte ses med samma glasögon som några andra namn. Målvakten Cajsa Andersson, som verkade vara gjuten som andramålvakt bakom Hedvig Lindahl, platsade plötsligt inte ens före Rosengårds Zecira Musovic och att Djurgårdsduon Olivia Schough – Hanna Folkesson platsar före Piteås Nina Jakobsson, Ellen Lövfqvist och Julia Karlernäs kan diskuteras alla dagar i veckan.

Schough, eller hennes agent, är dock fenomenala på att fixa rubriker. När förhandlingarna strandade med Göteborg blev det sidor om övergången till Djurgården och efter landskampen mot Tyskland på Friends var det en massa mäss om hennes tårar.

På fotbollsplanen är hon en spelare av hyfsad allsvensk klass. Fixade en briljant fullträff när Göteborg var på besök förra säsongen i den där vändningsmatchen där Jakobsson och Karlernäs hängde två vardera för PIF.

Schough gästade fotbollspodden Tutto Balutto förra veckan. När hon fick riktade frågan vilken klubb hon inte gillar blev svaret: "Piteå är inget favoritlag. Flyg dit, stå på benen och flyg hem".

Det är inte svårt att förstå varför Olivia Schough inte gillar Piteå. Inte en vinst mot PIF under alla säsonger i Eskilstuna och ingen heller ifjol med Göteborg. Kanske kommer vändningen på söndag med Djurgården.

Schough, som snittat styvt 3,5 mål under de allsvenska säsongerna, fanns givetvis med på Svenska Spels tjugofem tjejer starka lista över presumtiva skytteligavinnare. Djurgården hade även två andra namn med på den listan. Julia Karlernäs och Madelen Janogy var "piffarna" som fanns med. PIF-anfallarna Nina Jakobsson och Cecilia Edlund som snittade betydligt mer mål per spelad match ifjol än halva nämnda lista då? Nej, glöm det!

När TT skrev en artikel om att landslagsledningen ska se alla allsvenska matcher under våren var en av frågorna om de skulle kolla in Linköpingsbacken Anna Oscarsson och Rosengårds Jessica Samuelsson extra noga. Så pass?

Den givna frågan hade varit om de inte skulle kolla förra säsongens MVP i allsvenskan, Julia Karlernäs...

En av landets ledande tränare i en stor bollsport sa en gång till mig att;

"Vinna SM-guld som tränare någon enstaka gång kan varenda en med lite flyt. Att vara med i toppen under flera säsonger däremot - det vittnar om klass".

Klass var vad det handlade om när Lars Johansson styrde Skellefteå, klass kommer det att handla om framöver med Tomas "Bulan" Berglund och Ulf Engman i Luleå Hockey och ren och skär klass stavas Stellan Carlsson och Leif Strandhs arbete i PIF-dam. Fyra medaljer i följd och den femte väntar runt hörnet. Vilken valör det blir i slutändan är en annan historia.