För fem år sedan lämnade Elvis Mani sin hemort strax utanför huvudstaden Tirana i Albanien. Tillsammans med sin mamma flyttade han till hennes partner i Sverige.
– Det var en svår omställning. Jag ville först inte flytta och när jag kom upptäckte jag att den kulturella skillnaden mellan länderna är väldigt stor, helt annorlunda, men jag har anpassat mig, säger Mani.
Nu har hans mamma flyttat hem till Albanien igen. Själv betecknar han Sverige som hemma.
När vi träffas på Storgatan i Piteå strömmar orden snabbt ur munnen på honom. Samtliga är på flytande svenska och med inlevelse berättar han om tiden i Sverige och känslorna över att ha ett utvisningsbeslut skrivet i pannan.
– Jag kan inte tänka på det när jag ligger i sängen på morgonen, då skulle jag inte orka ta mig upp och åka till jobbet. Jag försöker att leva i nuet men visst är allt jättejobbigt. Jag vill inte lämna Sverige. Jag har kommit in i samhället, har ett jobb och mina vänner här och mår jättebra av att vara i Piteå.
En viktig del i integrationen har varit fotbollen.
– Situationen är tuff, men när jag kommer in i omklädningsrummet och ser killarnas glada ansikten och känner gemenskapen blir jag också glad. Det betyder jättemycket för mig.
Utvecklingen på fotbollsplanen har stadigt gått framåt.
Den här säsongen slutade han tvåa i skytteligan i division 4 södra i konkurrens med ett par hundra andra spelare. Det blev totalt 17 mål i serien.
– Jag försöker hela tiden göra mitt bästa och leda andra unga spelare. Det blev en bra säsong. Mitt mål var att ta mig upp i herrlaget och det klarade jag.
Efter halva säsongen belönade Piteå IF honom med ett A-lagskontrakt i division 2-truppen.
I den hårda konkurrensen blev det ingen debut i serien, men förhoppningen var att det skulle bli 2018.
– Allt går verkligen bra med fotbollen. Att få komma till herrlaget var min dröm och att nu tvingas ge upp den känns tufft.
Piteå IF genomförde sitt sista träningspass i veckan. Om några veckor samlas laget igen, men ingen vet om Elvis Mani finns med då.
– Det är verkligen tufft för honom, vi vill ha kvar honom och önskar verkligen att han får stanna i Sverige. Han har kommit in i samhället, säger sportchefen Jens Hedström.
För ett tag sedan fick Elvis Mani sitt utvisningsbeslut. Han är numera myndig och uppehållstillståndet han fick då hans mamma flyttade till Sverige gäller inte längre. Albanien är inte heller ett land med interna oroligheter som kan motivera att han får stanna resonerar Migrationsverket.
– Jag vet inte exakt när jag måste lämna Sverige, det beskedet har inte kommit. Men jag har mina vänner, fotbollslaget och ett jobb här. Det är jättejobbigt på alla sätt, säger Elvis Mani med sin karakteristiska snabba ordföljd samtidigt som han stryker högerhanden över håret.
Han har ingen bostad, men Piteå IF:s juniortränare Staffan ”Daffy” Renlund har lånat ut sin lägenhet i centrala Piteå åt honom. Den andre juniortränaren Manuel Strand har gett Elvis ett jobb som elektronikmontör i Luleå.
– Jag är otroligt tacksam över vad dom gör för mig.
Varje morgon kliver han upp tidigt och åker till Luleå för att montera elektronik till bland annat trafikljus.
– Jag har ett arbete och betalar skatt, men det är bara ett jobb för en viss tid, därför säger Migrationsverket att det inte är tillräckligt. De kräver att jag har en arbetsgivare som kan garantera att jag tjänar minst 13 000 kronor i månaden ett år framåt. Men så länge jag har ett jobb och betalar skatt borde jag få stanna.
Vilken dag som helst kan han bli utvisad ur Sverige, men hoppet om att hitta en lösning ger han inte upp.
– Jag kan jobba med allt, vad som helst. Jag är inte rädd för något. Kanske jag kan hitta på Coop, ICA eller någon annan affär eller restaurang. Det enda är att vissa jobb kan vara svåra att kombinera med fotbollen, men jag har verkligen gjort allt för att komma in i det svenska samhället. Det skulle vara tufft att lämna alla tränare, vänner, lagkamrater när det har gått så bra. Att komma till Albanien skulle vara att börja om igen. Jag har inget jobb eller boende där, säger Elvis Mani.