Storfors hann göra fyra fotbollspass i Gdansk, men mest gick resan ut på att svetsa samman laget inför seriespelet.
Det hör inte till vanligheterna att ett division 3-lag från Norrbotten åker på träningsläger till Polen, så egentligen är det av den enkla anledningen som Sporten först tar kontakt med Storfors AIK för att skriva en artikel.
Och visst hade laget en trevlig vistelse i Gdansk.
– Vi åkte på fredagen och skulle vara borta över helgen. Vi hade fixat sporthotell där det fanns bra träningsmöjligheter och en relaxavdelning. Det var jättebra, säger tränaren Viktor Viklund.
Men söndagens planerade hemresa blev minst sagt bökig.
– Vi gick ner för landning i Skellefteå och var inte många meter från backen. Det gick att se trädtopparna när planet lyfte igen, berättar Viktor Viklund.
Ja, träden kunde han se trots den tjocka dimma som låg över flygplatsen. Och det var just på grund av den usla sikten som piloten också avbröt landningen.
Hur var det, hann du inte bli rädd?
– Det var extrem dimma. Det var som att flyga genom ett mjölkpaket. Men jag tyckte mer att det var kul, så man är väl lite störd. Det var en speciell känsla, men rädd var jag inte.
Efter att ha cirkulerat i luften ett tag vände planet söderut mot Arlanda. Där fick passagerarna sedan två alternativ att välja mellan:
1) Kliva av planet och ordna/betala resten av hemresan själva.
2) Åka med planet tillbaka till Polen och sova där en natt extra.
– Då skulle Ryanair stå för flyg, mat och hotell – så det tyckte vi lät smidigast. Det hade varit annorlunda om man hade rest ensam, men nu var vi 24 i laget som åkte, så det var också lättast för att hålla ihop gruppen, säger Viktor Viklund.
Flygplatsen i Gdansk. Den har nog spelarna i Storfors AIK sett tillräckligt av för ett tag framöver.
Så man bestämde sig helt enkelt för att åka tillbaka till Gdansk.
– Totalt blev det väl sju-åtta timmars flygresa för vad som egentligen ska ta en timme och 40 minuter. Det var segt. Man var ganska mör den kvällen.
Det var alltså i söndags som hela detta kaos utspelade sig. På måndagen gjordes sedan ett nytt försök och då gick resan hem till Sverige betydligt bättre. Ingen dimma var i vägen och på eftermiddagen kunde laget landa i Skellefteå och sedan åka hem till Piteå.
Hur känns det att äntligen vara hemma?
– Nu är det bara skönt, pustar Viktor Viklund ut.
Borta bra men hemma bäst, som man säger!