Om bara en vecka återgår de dock till vinterhalvårets vardag. Då väntar säsongens femte och sjätte deltävling i Canterbury Park i Minnesota.
Varken Emil Öhman, Tvärån, eller Johan Lidman, Öjebyn, har fått den säsongsinledning de hade hoppats på i klassen Pro Open.
För Lidmans del har vintern börjat med jämna resultat. Han missade finalen i säsongens tredje deltävling men har placerat sig som sjua, fyra och sexa i de övriga racen.
- Jag har alltid målet att vinna, så nöjd är jag ju inte. Samtidigt har jag ett nytt märke i år och det tar tid att köra in sig, det har nog varit det tuffaste, säger 21-åringen som tidigare i karriären alltid kört Arctic Cat.
Inför den här säsongen valde hela teamet, Carlson Motorsports, att byta märke. Därför återfinns Lidman numera bakom styret på en Polaris.
Vill försvara guldet
Emil Öhman och hans team Warnert Racing kör fortfarande Ski-Doo men väl hemma i Sverige är det Lynx som gäller för 25-åringen.
I februari går VM i Ryssland, därför ägnas en del tid under juluppehållet till att försöka få Lynxen klar. Apropå det, har Öhman en guldmedalj från förra årets mästerskap att försvara.
- Mitt stora mål är ju att vinna VM och bli topp tre i ISOC-serien. Men det krävs en del slit, inget kommer gratis, säger han.
Säsongen i USA har emellertid inte riktigt velat stämma för Emil Öhman hittills.
I Duluth blev han diskvalificerad den första dagen och under den andra tävlingsdagen i Bessemer körde han av banan tidigt i finalen och slutade som 14:e man.
"Bitvis bra"
I båda de övriga deltävlingarna körde Öhman i mål på sjätteplats.
- Bitvis känns det bra. Självklart vill man vara på pallen varje tävling och visst svider det när det inte går bra. Men man kan inte göra annat än att kämpa vidare, av tidigare erfarenhet vet jag att det brukar löna sig i slutändan.
I början av nästa vecka åker duon tillbaka till USA för att förbereda sig inför tävlingarna nästa helg. I drygt tre veckor har de varit hemma i Sverige för att fira jul och nyår.
- Visst är det lite jobbigt att vara hemifrån, det ska jag inte sticka under stolen med, säger Johan Lidman.
- Det är skönt att vara hemma och träffa vänner och familj och ladda upp psyket lite.
Dessutom får de båda förarna och kompisarna en chans att träffa varandra, något de knappt hinner göra alls när de är i USA trots att de tävlar i samma serie.
- Vi träffas på startlinjen, tyvärr hinner man inte mer än så.
Längre avstånd
Förra vintern kunde de umgås oftare, då bodde Emil Öhman i St. Cloud men eftersom att han nu bor i Hill City längre norrut i Minnesota, är avståndet till Johan Lidman och Elk River för stort.
I Hill City bor bara cirka 250 invånare, men att det inte finns särskilt mycket att göra på fritiden är inget som stör Emil Öhman och hans teamkamrater.
- Visst var det roligt att bo i en större stad, men nu har vi närmre till träningsanläggningen och kan träna när vi vill, säger Öhman.
Och någon tid utöver tävlandet, tränandet och resandet finns ju knappt ändå.
- Jag tror inte folk riktigt förstår hur mycket tid vi lägger ner.