Madelen Janogy kom in i matchminut 81 när Sverige bara hade 0–0 mot Chile i VM-premiären.
Två minuter senare låg hon bakom Kosovare Asllanis 1–0-mål och med bara en minut kvar av matchen satte hon slutresultatet 2–0 efter en mäktig soloprestation.
– Det var jättekul för henne, och hon fick ungefär samma roll som senast mot Sydkorea. Hon klarar av att leverera igen, och det var roligt, säger PIF-tränaren Stellan Carlsson.
Han är inte heller förvånad över Janogys plötsliga målsuccé i VM.
– Nej, absolut inte. Hon spelar i ett topplag i damallsvenskan och spelarna i landslaget har hon antingen mött, eller möter dagligen dags. Det gäller även spelare som är i andra lag. Man ska komma ihåg att vi har mött storstjärnorna som Lieke Martens i Nederländerna, då de har spelat i damallsvenskan under flera år. Därför är jag inte ett dugg förvånad över att hon klarar att leverera även i VM, säger Stellan Carlsson och fortsätter:
– Det är bara att kolla vilka spelare hon möter dagligen i Piteå med Faith Ikidi och hela gänget. Hon tränar varje dag med spelare som är på en väldigt hög nivå. Åter igen, jag är inte förvånad att Janogy håller en hög nivå som hon gjort under en lång tid. Sedan är det härligt att hon får sätta dit chanserna hon skapar för det har hon kämpat med ibland.
Efter målet mot Chile har Madelen Janogy gjort mål i två raka landslagsmatcher då hon även satte matchens enda mål – också det i ett inhopp – i genrepet mot Sydkorea.
– Man kan fundera hur många i Chile eller i Sydkoreas backlinje som skulle platsa i vår. Det jag menar är att Madelen Janogy tränar och spelar i en nivå som är högre än motståndarna i de här två landskamperna, tycker jag.
Efter målsuccén vill nog också många se Madelen Janogy i startelvan mot Thailand på söndag.
– Men det är som hon sa själv i en intervju att det är några som gjort deras spelare trötta. Det är lätt säga att man ska starta då hon gjort bra de sista tio minuterna, men ofta ser matchbilden ut på ett annat sätt då försvararna är trötta. Det kan vara mer gynnsamt i vissa lägen att spela sista minuterna med pigga ben.