Himlen är täckt av ett kompakt grått molntäcke. Lätta droppar faller från skyn mot den blöta marken. Josefin Johansson kryssar mellan ett par mindre vattenpölar för att inte blöta ner barnvagnen.
Det är den första av dagens promenader på Djupviken.
– Det har blivit många senaste veckorna, man börjar kunna alla vägar här väldigt bra nu, säger hon och ler.
Gula löv ligger glest utspridda på asfalten. Det är grådaskigt väder, åtta plusgrader och en lätt vind möter upp i ansiktet när vi svänger av från Korallstigen och in på en av gångvägarna som löper längs vattnet.
Sommarens rekordvarma väder tycks långt borta, men fotbollen i Piteå är hetare än någonsin.
En konstig känsla för Josefin Johansson.
För första gången sedan hon var 16 år är mittfältaren inte längre en del av elitfotbollen. Pusslandet mellan jobbet på frisörsalongen, träningar, matcher, resor, återhämtning och prestationskrav har bytts mot fullt fokus på Lilly, sju veckor, som ligger i barnvagnen.
– Jag visste att det skulle bli något fantastiskt och en omställning att få barn, men det går ändå inte att föreställa sig förrän man är där. Livet har fått en ny dimension, säger hon.
Piteå IF har byggt sina framgångar på stenhårt arbete, disciplin, noggrannhet, taktisk skicklighet och löpmeter. En kulturbärare från Kalix symboliserar det mer än någon annan: Josefin Johansson.
Efter en suverän höstsäsong där Piteå var bäst i allsvenskan var valet självklart. Piteås lagkapten ville vara kvar i klubben och föreningen behålla henne, 137 matcher i den röda tröjan var inte tillräckligt.
Kontraktet i vintras skrevs över två säsonger.
– För mig var det ett självklart val, jag trivs jättebra i laget och älskar att spela för Piteå IF, kommenterade Josefin Johansson.
Det brukar heta att livet kommer emellan.
Det var precis vad som hände sedan.
– Jag och min sambo Mattias har i flera år drömt om att få barn, så det var en underbar känsla att bli gravid, säger Josefin Johansson.
Den 3 mars meddelade den tidigare landslagsspelaren att fotbollssäsongen var över. För att inte tappa kontakten med laget blev det en roll som assisterande tränare.
– Det var viktigt att få vara med runt laget och inte bara plötsligt tappa allt. Jag behövde en nedtrappning.
Själv höll Josefin igång med träningen så bra det gick. Den 30 juli var hon ute och sprang intervaller. Dagen efter gick vattnet.
– Hon ville inte ut då direkt, men det var ändå långt före mitt beräknade datum så det blev bråttom att packa BB-väskan och köpa sista babykläderna. Sedan var det bara att vänta.
Eftersom Lilly var barnet var så ungt ville läkarna inte sätta igång födseln. En vecka fick Josefin och sambon Mattias vänta, sedan var det dags.
– Det blev ett jäkla adrenalinpåslag. Som jag hade saknat det. Hela mitt liv har jag konstant tävlat och pressat mig. Visst jag har kunnat träna under graviditeten men bara för att må bra. Just adrenalinet har jag nog saknat mest av allt och förlossningen blev som en match, skrattar Josefin.
Den sjunde augusti, fem veckor för tidigt, kom Lilly till världen.
– Allt gick bra, hon var ganska snabbt ut och då glömdes all smärta bort. Det var bara fantastiskt. Hon var liten, men det har inte varit några komplikationer.
Pass på fotbollsplanen och stress mellan träningar, matcher och höga prestationskrav har bytts mot blöjbyten. Löpmil på grönt gräs mot dagliga promenader runt Djupviken.
– Lilly ger perspektiv på livet. Det är lätt att bli fokuserad på sig själv, men nu är en annan person viktigast. Sedan jag var 15 år har jag levt mitt liv i 120 procents fart. Nu kan jag plötsligt vara hemma och bara vara. Det har aldrig hänt tidigare. Samtidigt kan jag och min sambo Mattias (Mörtberg) umgås mer också. Det gäller att njuta.
Piteå IF kan ta guld och du som är lagkapten spelar inte. Hur känns det?
– I början var det jobbigt för då kände jag fortfarande att det kunde vara jag på planen.
Är det jobbigare att stå vid sidan när laget går bättre än någonsin?
– Inte alls. Jag är väldigt lugn och har knappt varit nervöst. Om laget hade legat i botten hade det varit betydligt jobbigare, men det här året är speciellt. Det finns en trygghet i laget så man är aldrig orolig, inte heller vid underlägen, det finns en sådan stark tro på att vi fixar det. Det är en stor skillnad mot tidigare.
– Tidigare har jag tänkt att ”jaja vi leder serien med tio matcher kvar, men mycket återstår”. Nu är det bara fyra kvar. Det blir otroligt spännande.
Promenaden längs Djupvikens gångvägar fortsätter. Det är påtagligt lugnt ute. Vi möter knappt någon annan. Den kyliga morgonluften håller folk inomhus.
Förlossningar påverkar kroppar olika. Josefin Johansson har inga problem att skjuta barnvagnen framför sig i rask promenadtakt. För en spelare som normalt kanske avverkar flest löpmeter per säsong i damallsvenskan spritter det i benen.
– Jag ska verkligen inte klaga. Kroppen känns bra, det är häftigt vad den klarar av. Första veckorna tog jag det väldigt lugnt, sedan har det blivit lite mer. Jag var faktiskt på gymmet för några veckor sedan, säger hon och tillägger snabbt ”men jag fick anpassa träningen”.
Jag undrar om det inte är svårt att hålla igen för en spelare som byggt hela sitt liv på att träna och stora delar av sin framgångsrika karriär på att springa mest av alla och jobba hårdast.
– Jag är tacksam över att jag har mått bra hela tiden och gör det nu också. Det är skönt att få komma igång och även om det är en annan nivå än tidigare så har det gått väldigt bra. Samtidigt gäller det att ha någon som håller tillbaka mig och som tur är har jag vår rutinerade sjukgymnast Mari Lundqvist som själv fött barn och vet precis vad allt handlar om. Hon håller koll på mig.
Tidigare lade spelare som fött barn av med fotbollen.
– Det var så jag såg det själv också. Jag skulle föda barn efter att jag lagt av.
Och nu?
– Min kropp känns normal så visst lockar det att spela igen. Helt ärligt så känner jag mig inte klar med fotbollen, det är för roligt för att lägga av. Samtidigt är det kroppen som bestämmer. Förhoppningen är absolut att spela.
Josefin Johansson har ett tvåårskontrakt som sträcker sig över 2019. PIF vill ha kvar henne.
– Det krävs en trygghet för att vilja komma tillbaka och det känner jag i klubben.
Det finns några spelare i damallsvenskan som har fött barn.
Det måste vara bra planerat att föda barn i september om du vill spela nästa säsong?
– Ja, det är många månader kvar till serien startar. På så sätt finns det tid och det är kroppen som måste bestämma takten.
Kan ett år utan fotboll ge dig positiva saker inför en fortsatt karriär?
– Det har varit bra för min kropp att få vila. Trots att jag var gravid har jag aldrig haft så lite ont i kroppen. Det sliter mycket att spela på elitnivå och den här vilan kan faktiskt vara bra på det sättet. Det har också varit nyttigt att stå vid sidan av. Det ger nya perspektiv och möjligheten att se utvecklingen som andra har haft och få ett helhetsperspektiv som inte bara utgår från en själv.
Du vill inte bli tränare?
– Nej, det är så mycket roligare att spela.
I mars fyllde Josefin Johansson 30 år. Skadefri kan hon ha några år kvar av karriären.
– June (Pedersen) är mitt alibi. Så länge hon spelar kan jag också, säger hon följt av ett leende.
Vårt varv på Djupviken har lett oss tillbaka till Korallstigen. Lilly ligger tryggt nerbäddad i barnvagnen och har sovit knäpptyst hela tiden.
– Där har vi Korallvallen säger Josefin och pekar på ett fotbollsmål utanför det egna huset.
– Just nu är det mest unga släktingar som spelar där och jag hoppas kunna göra det med Lilly längre fram också, säger Josefin Johansson.
Steget från Korallvallen till de internationella arenorna behöver inte vara långt. Nästa år finns chansen att både Piteå IF och Josefin Johansson spelar i Champions League.
– Det vore otroligt häftigt.