Per nöjde sig alltså inte med två utmärkelser. Utan ansåg sig missgynnad av juryn.
– Ni förstod inte bedriften, skrattade Per till PT 2005.
Kanske inte, men 1977 var det ingen tvekan om vem som skulle tilldelas PT-medaljen. ”Nära nog självskriven” löd omdömet från juryn.
Jagade inte 20 meter
SM-brons i Skellefteå, nytt personligt rekord på 19.03 meter och tio tävlingar i rad över 18 meter löd årsfacit. Och det började pratas om den magiska gränsen 20 meter.
– Fast jag jagade aldrig riktigt 20 meter.
Det var nära att Per lyckats något år senare på Finnkampen.
Han hade precis stött personligt rekord och gått upp i ledning när finländske rivalen Reijo Ståhlberg med en jättestöt tog ledningen.
Per svarade med en stöt över magiska 20 meter. Men tyvärr för Per, passerade inte bara kulan gränsen utan även hans sko.
– Jag trampade över då jag ville se var kulan landade.
Han fick nöja sig med ett personligt rekord på 19.54 när karriären summerades.
– Det hade varit roligt att göra 20 meter.
Handbollsspelare
Trots allt kan Per blicka tillbaka på en framstående karriär. Eller vad sägs om:
Åtta-nio SM-medaljer utomhus, i samtliga valörer.
Lika många finnkamper.
Plats bland de femton bästa i EM i Aten.
Ungefär nio år i landslaget.
Norrländsk mästare i Styrkelyft.
Handbollsspelare i division 2.
– Jag är rätt nöjd.
Men det är, märket som stor grabb, och en annan titel som han är mest stolt över. Per blev ju kinesisk mästare. Just det – vann de öppna mästerskapen i världens folkrikaste land som då hade knappt en miljard människor.
– Det är ganska bra jobbat, inte många har blivit det. Det var 1980 eller -81 och otroligt fascinerande att bara få åka till Peking. Det fanns mycket att fotografera, sa Per.
– Jag vill minnas att jag vann ganska överlägset.
En merit god som någon.