Det började med illamående, men slutade med succé.
Charlotte Kallas fyra VM-medaljer var långt ifrån någon självklarhet.
Bara månaden tidigare tvivlade hon starkt på sig själv.
Efter en missad pallplats i Skandinaviska Cupen 11 januari var hon deppad och frustrerad.
– Åker jag såg här på VM har jag inget där att göra, sa hon.
Fyra veckor senare var det genrep i Östersund.
Något hade hänt – Kalla hade hittat formen. Hon visade ett helt annat tryck i åkningen och vann 10 kilometer fritt.
– Det gick så bra i Östersund och det skapade ett stort intresse från publiken inför VM.
Du var det stora hemmahoppet, kände du också stor press inför mästerskapet?
– Jag vill inte lägga fokus på pressen, utan försöker koncentrera mig på att göra mitt.
”Trycket peppade oss”
Ändå var det totalt omöjligt för skidstjärnan att inte bli påverkad.
Inför första loppet i Falun vallfärdade tiotusentals svenskar till arenan. Alla ville de se Kalla lyckas.
Själv försökte hon koppla bort det in i sista stund.
– Jag gjorde mina rutiner och kände glädje för att snart kunna ge mig ut i spåret. När vi värmde upp försökte jag bara vara i min bubbla, men då ryckte en vallare tag i mig pekade mot allt folk och sa ”nu måste du ta in det här”. Då gick jag ur bubblan, såg myllret av allt folk och kände glädje. Det var en härlig känsla, säger Kalla.
– Jag visste att folk hade stora förhoppningar och visst var det så att stämningen påverkade våra svenska resultat till det bättre. Trycket och stojet runt spåren peppade oss och bidrog till resultaten. Det var fantastiskt, säger Kalla.
Inför första loppet, 15 kilometer skiathlon, var hon extremt taggad.
– Jag var illamående. Jag såg all publik och kände ”kan vi inte bara starta det här, jag måste få komma igång”, berättar Kalla.
När hon kom iväg gick det riktigt bra.
Drömloppet
Kalla såg länge ut som en vinnare men Therese Johaug gjorde ett ryck på slutvarvet och Kalla förlorade kampen om silver med Astrid Uhrenholdt Jacobsen.
Men det blev ett brons i VM-starten.
– Att få ta min första individuella VM-medalj innebar både glädje och lättnad. Det var otroligt mycket folk ute vid spåret, säger Kalla.
Sedan kom loppet hon drömt om i hela karriären. VM på hemmaplan och favoritdistansen 10 kilometer fritt.
– Ett slitsamt lopp, man fick kriga för varje meter i snöfallet. Det var bara att tugga taggtråd och slita sig igenom det, säger Kalla.
Kalla hade tur och startade tidigt i det seedade fältet. Snöfallet gjorde det svårare för alla längre bak.
– Det var verkligen speciellt att gå i mål och när jag stod där på pallen och såg vilka som stod bredvid mig tänkte jag bara ”vad är det här”. Norskorna hade inte haft någon chans och slutat långt bak.
Gjorde något ovanligt
Kalla krossade alla och vann med drygt 40 sekunder före dunderskrällarna från USA, Jessica Diggings och Caitlin Gregg.
Lopp tre var stafetten.
Det blev silver efter att Kalla fått göra något ovanligt. Åka en klassisk sträcka.
– Det var något nytt, men kändes bra att jag kunde gasa på och ändå disponera krafterna bra. Jag försökte bara skapa ett så bra utgångsläge som möjligt och lyckades bra.
Hon hämtade in tid på Therese Johaug och växlade som tvåa. En position Sverige höll in i mål. Tredje Kalla-medaljen.
Sen kom den avslutande tremilen. En tung uppgift fysiskt och psykiskt efter ett långt mästerskap.
– Det blev väldigt mycket pannben.
Kalla trillade redan efter tre kilometers åkning. Sen gjorde hon det igen vid skidbytet.
I Mördarbacken var hon så trött att allt medaljhopp verkade borta.
– När jag tappade kraft samt position och det i Mördarbacken kändes som att jag kröp upp tänkte jag ”fan ska det bli så här igen” men jag vet att det går upp och ner på tremilar, det kan vända.
Men just där och då hade det mesta gått emot Kalla. Ingen trodde på medalj.
Såg bronset
Men på ett mirakulöst sätt kom hon tillbaka.
– Jag hittade krafter som inte fanns. När vändningen kom såg jag klungan och en bronsmedalj dinglandes där framme. Det var den jag så gärna ville ha.
Kalla kom ikapp och övertog täten i klungan som gjorde upp om bronset.
– Jag hade inte tänkt rycka men hade jättebra skidor och fick en lucka i utförsbacken och tänkte ”nu har jag chansen det är bara att köra”. Jag fick avståndet och det var så skönt att glida in på upploppet med allt under kontroll.
Fyra starter – fyra medaljer.
– Jag var bäst när det gällde. Det var mitt stora mål och jag fixade det. Det är en sådan skön känsla att jag hade bestämt mig för att genomföra något och klarade det, även om det kostade en hel del. Det var ingen spikrak väg med superform hela tiden utan jag hade mina tvivel under säsongen. Det är en trygghet att veta att jag kan när jag vill, det var inte lätt, men läckert, skrattar Kalla.
Hennes drömmar blev sanna.
– Förhoppningarna var att det skulle bli ett mästerskap att komma ihåg av många anledningar.
Nu fick hon fyra.
– Alla medaljer blev väldigt speciella för mig.
Nu får hon en till – PT-medaljen för 2015.
– Vilken fin extra julklapp, säger Charlotte Kalla.