Hon har ju så rätt.
Hundra år av historia hade visat att det var omöjligt.
Norrbottnisk fotboll hade präglats av misslyckanden, fiaskon och en plats inknuffad i ett hörn långt från det nationella rampljuset. Landets nordligaste län har så mycket emot sig när det gäller att lyckas inom Sveriges och världens bästa sport.
Fotbollskulturen: Skidåkare, skidskyttar, hockeyspelare. Där har Norrbotten massor tradition och kunskap. Men de fotbollsspelare eller tränare som lyckats på högsta nivå är betydligt färre.
Avstånden: Piteå IF har 85 mil till närmsta motståndare.
Klimatat: Snö, kyla och mörker är inte plusfaktorer när spelare ska lockas till en dessutom liten stad.
Ekonomin: Seriens överlägset längsta reseavstånd tär hårt på en budget som är mindre än hälften av favoriten Rosengårds.
Då har vi ändå inte hunnit gå in på hur 2018 inleddes.
– Extremt. Året har varit extremt på alla sätt och vis, säger spelaren Emelie Lövgren.
Tränaren Stellan Carlsson drabbades av sjukdom i familjen och assistenten Jonas Edholm blev sjuk. Elin Bragnum bröt foten och Faith Ikidi armen. Madelen Janogy tvingades operera knät.
– En säsong präglad av motgångar. Det var än det ena och det andra och riktigt tråkiga saker, säger Emelie Lövgren.
– Men det är också här vi någonstans hittar anledningen till att det gick så bra. Gruppen blev tajtare. Vi tvingades ta ett större ansvar för laget. Det var inte så att vi hade möten om det, men alla spelare tänkte ändå; ”Vad krävs av mig utifrån min roll för att laget ska lyckas?” Det var tråkiga saker som hände, men vi var väldigt ödmjuka, ambitiösa och tog jobbet för sig själva och laget. Det var en nödvändighet.
Lena Blomkvist säger samma sak.
– Vi har verkligen gjort det tillsammans. Alla i gruppen har haft en viktig roll. Vi har varit beredda att ta en kula för varandra istället för att kämpa för oss själva.
Allsvenskan är en av Europas och därmed världens bästa ligor. Spelarna tränar lika mycket som herrlagen. Skillnaden är att samtliga spelare i Piteå IF studerar eller jobbar vid sidan av fotbollen.
Samtidigt måste det vara fokus på fotbollen dygnet runt.
– Vi måste vara närvarande varje dag, bidra och driva på hela tiden i varje moment och lyckas göra det under ett helt år. Egentligen borde det göras en film eller dokumentär om hur vi i lilla Piteå lyckas konkurrera i toppen av Sverige och därmed också i Europa. För det år som har varit är helt obeskrivligt. Det är så svårt att göra rättvist genom ord, säger Emelie Lövgren.
Den 27 oktober gick slutsignalen. Piteå IF vann SM-guld i fotboll.
– Det var en otrolig känsla och eufori, men jag var också extremt sliten. Det har tagit lång tid att återhämta sig. Året på planen har varit fantastiskt, men det har krävt extremt mycket av alla i vår grupp, säger Lövgren.
Hon och Lena Blomkvist började sina karriärer som små i Storfors AIK och Rosviks IK. När Piteå IF åkte ur damallsvenskan 2009 fanns de med.
Nio säsonger senare var de viktiga pjäser i det lag som blev bäst i Sverige.
– Det är jättehäftigt och jättekul att vi är så många som började spela i kommunen som små och nu får vinna SM-guld här. Jag tror att våra supportrar också gillar att halva laget här från Piteå, säger Lena Blomkvist.
– Det är ofattbart att vi knappt tio år efter nedflyttningen kunde slå alla och vinna SM-guld. Det gick inte att föreställa sig, säger Emelie Lövgren.
Samtidigt har damfotbollen utvecklats enormt taktiskt, tekniskt, fysiskt under samma period.
– Det gör vår prestation bara ännu större, säger Lövgren.
PT-medaljen 2018 går alltså till Piteå IF och Hanna Öberg.
– Verkligen kul, det har juryn löst på ett bra sätt, säger Lena Blomkvist.
2019 ska ett lag från Norrbotten, Piteå IF, spela i Europas och kanske världens bästa klubblagsturnering i fotboll där lag som Atletico Madrid, Manchester City och Arsenal är andra lag.
– Det blir en utmaning. Ifråga om resurser kan vi aldrig mäta sig med dem största, men på planen går vi alltid in med förhoppningar, säger Emelie Lövgren.