Noliahallen är sorgebarnet i Piteå Hockeys ungdomsverksamhet. Och det finns i nuläget ingen ny ishall i sikte. (Arkivbild)
Två pensionärer med en sällsynt stor erfarenhet från bankvärden sitter i styrelsen för Piteå Hockey. Ove Marklund är vice ordförande och Erik Hägglöf ekonomiansvarig. Under många år arbetade de tillsammans på Sparbanken.
Och ränderna sitter i.
– Vi har jobbat systematiskt sedan i våras, man får inte slappna av någon gång. Ibland blir det framgång och ibland besvikelse. Det första jag gör när jag vaknar varje morgon är att kolla hur det ser ut på klubbens konto, berättar Erik Hägglöf.
Vad gäller besvikelse finns det två stora sådana inom Piteå Hockey.
Den största är ishallsfrågan. Noliahallen är fallfärdig och det finns ingen budget för någon ny ishall.
– Det är ett kapitel för sig. Redan när jag kom in i Piteå Hockey som ordförande 2008 minns jag att man hade drivit frågan om en ny ungdomshall under flera år. Den kommer aldrig med i budgeten, det skjuts alltid på framtiden. Kärnfrågan besvaras aldrig, säger Ove Marklund och fortsätter:
– Det finns färdiga ritningar, det har funnits en funderingar om att man (Nåiden) skulle finansiera och bygga en ny ishall och kommunen betalar en årlig hyra. Men det steget har politikerna inte vågat ta. Nej, det är min stora besvikelse att vi inte kommit längre angående upprustning av Noliahallen eller en ny ungdomshall.
Frågan är om det finns någon ishall i vår del av landet där miljön är i sämre skick än Noliahallen.
Ove Marklund:
– Om man ger ett perspektiv på det hela. Nu är det barn som visas där och ideella ledare som arbetar där. Om ledarna vore anställda, skulle de acceptera de villkor och lokaler som ställs till förfogande för ungdomsverksamheten? Nej, anläggningen skulle bli nedstängd omedelbart, facket skulle stänga den.
Den andra stora besvikelsen för Marklund och Hägglöf är att varken Piteå Hockey eller andra föreningar har fått något coronastöd av kommunen.
– Vi trodde att kommunen skulle ge sina coronapengar i år men det har de inte gjort utan de skjuter på det till nästa år, säger Hägglöf och nämner att kommuner som Kiruna, Boden, Älvsbyn och Luleå har gett stöd till föreningar i år.
Vad gäller pengar i detta fall handlar det om att andra kommuner inte tagit ut några – eller mycket lägre – hallhyror under coronatiden.
Ove Marklund:
– Vad jag hört har Luleå kommun gett upp till 3,8 miljoner innevarande år. Här blev det blev noll kronor, så många är väldigt besvikna över hur man prioriterar i Piteå.
Det ekonomiska läget ser mörkt ut för väldigt många föreningar i dessa svåra tider. Piteå Hockey är inget undantag.
– Vi måste ta vara på alla möjligheter som finns och slåss för att föreningen ska ha en god existens även långsiktigt, säger Hägglöf.
– Vi korttidspermitterade personal under andra kvartalet. Det handlade inte om några avgörande summor men varje bidrag är jätteviktigt. Och vi löste situationen ändå tack vare ett antal pensionärer som gick in och gjorde saker som de anställda skulle ha gjort annars.
Lotteriförsäljning är en betydande del i klubbens ekonomi
– De pengarna är jätteviktiga för att vi ska få ihop ekonomin. Sett till fjolårets försäljning hade vi inte kunnat ställa tre juniorlag på benen om vi inte hade sålt så mycket lotter.
Juniorverksamheten kostar en hel del för Piteå Hockey.
– Vi har inte kostnadstäckning där. Juniorlagen går back, snittunderskott har varit cirka en kvarts miljon per lag. Om vi orkar med att driva tre lag med ett underskott på ungefär 750 000 kronor även nästa säsong återstår att se, säger Marklund.
Erik Hägglöf:
– Marginalerna i en sån här förening är inte så stora som en del tror, det gäller att jobba på varenda pusselbit.
"Många har det mycket jobbigare än oss, det är tufft i hela hockeysverige. Vi kommer att överleva, men i vilket skick vi är nästa år vet vi inte" säger Ove Marklund.
En del statliga bidrag som coronastöd har kommit in från olika håll till Piteå Hockey och andra föreningar. Allt är välkommet, men ingenting täcker bortfallet. Marklund konstaterar ändå:
– Många har det mycket jobbigare än oss, det är tufft i hela hockeysverige. Vi kommer att överleva, men i vilket skick vi är nästa år vet vi inte.
För Erik Hägglöf, som inte varit i kontakt med föreningslivet inom ishockeyn på många år, finns ändå många positiva känslor:
– Jag slås av hur många människor detta berör... barn, föräldrar och ledare. Effekten på lokalsamhället är så mycket större än vad jag trodde. Det finns väldigt många eldsjälar som gör ett jättefint jobb utifrån små förutsättningar.