Efter världsrekorden – nu går Magnus en ny kamp i livet

Han har vunnit trippla VM-guld och slagit världsrekord 46 (!) gånger, men nu går Magnus Carlsson sitt livs tuffaste kamp – den mot ryggmärgsskadan som satt honom i rullstol. Men är det något han vet är det hur man tränar för att bli starkare. "Och så är jag envis. Tack och lov. Annars vet jag inte var det här hade tagit vägen", säger han.

Han har en enorm meritlista i styrkelyft krönt av tre VM-guld. Men nu går Magnus Carlsson en ny kamp i livet där varje nytt extra steg framåt, bokstavligen talat, är en framgång. Och inte sällan går hunden Stikkan bredvid honom.

Han har en enorm meritlista i styrkelyft krönt av tre VM-guld. Men nu går Magnus Carlsson en ny kamp i livet där varje nytt extra steg framåt, bokstavligen talat, är en framgång. Och inte sällan går hunden Stikkan bredvid honom.

Foto: Jens Ökvist/Frilans

Öjebyn2023-06-23 07:30

Under tiden det här reportaget växer fram pratar vi med Magnus Carlsson flera gånger. När vi först träffar honom är det en solig vårdag och de sista små snöhögarna hemma på gården i Öjebyn håller på att tina. 

Några hundra meter bort har Piteälven nyss rivit. Magnus ser fram emot vårfisket och att vistas mer utomhus. 

När PT-bilen rullar upp på infarten njuter han av solen ute på altanen – sittandes i en rullstol. Det är en ovan bild av den numera 55-årige styrkelyftsprofilen, men en bild som han själv försöker lära sig att acceptera. 

undefined
Magnus sitter i rullstol, men kan gå korta sträckor med rullator. Hemma i Öjebyn har altanen anpassats med en ramp. Även toaletten är omgjord. "Piteå kommun har varit bra på att ställa upp", berättar Magnus.

Det är ungefär ett år sedan hans liv vändes upp och ner, men ryggproblemen började egentligen ganska långt innan. 

– Jag hade haft ont i ryggen några år men brydde mig inte så mycket om det från början. Det är två år sen jag gjorde första magnetröntgen och redan då syntes lite förträngningar i ryggen, berättar han. 

Magnus hade drabbats av spinal stenos. Enkelt förklarat är det en sjukdom som gör att nerver i ryggraden hamnar i kläm. Men trots att varningsklockorna ringde dröjde det tills förra våren innan han genomgick sin första operation. 

– Det var jag själv som bromsade upp allt, så jag känner inget agg mot vården eller så. De har varit riktigt bra. Jag är mest irriterad på mig själv för att jag inte åkte in tidigare.

undefined
Det är spinal stenos som Magnus Carlsson opererats för. Han konstaterar att sjukdomen kan drabba nästan vem som helst över en viss ålder, men förmodar att han själv löpt ökad risk eftersom att han är kortväxt.

Först när läget blev akut förstod Magnus allvaret. 

– Jag fick sjukt ont. Hade varit på stugan men åkt hem tidigare för att jag inte orkade. När jag kom hem satt jag i soffan och kramade om en kudde. Jag åkte in på akuten, fick en spruta och åkte hem igen. Men sen blev det bara värre och till slut kunde jag inte gå. Jag tappade styrkan i benen. Då sa min sambo: "Nu är det bara åka in" och så for jag med ambulans.

Han transporterades till Norrlands universitetssjukhus i Umeå för operation, men komplikationer följde och ryggmärgsvätska började läcka. Därför skulle ytterligare två ingrepp krävas.

Totalt räknar Magnus att han legat på operationsbordet i 13,5 timmar. 

undefined
Efter första operationen började ryggmärgsvätska läcka från såret. Då följde en lång och jobbig väntan på nästa ingrepp. "Jag blev tvungen att ligga stilla i plant läge i 15 dagar. Fick inte lyfta huvudet eller nånting. Om man får ryggmärgsvätska i huvudet blir det fruktansvärd huvudvärk", förklarar Magnus.

Han berättar att smärtan i ryggen är borta men att det fortfarande, framför allt på nätterna, kan göra fruktansvärt ont i benen. Han har recept på starka värktabletter men det tar länge innan de ger effekt så att han kan somna om.

Ryggmärgen har blivit skadad. Det är därför han sitter i rullstol även om han kan gå kortare sträckor med olika hjälpmedel. 

– Nu när det blir sommar kan jag röra mig utomhus mer, men under vintern har jag gått mycket här inne – från soffan och runt fem varv, säger Magnus och pekar runt den öppna planlösningen i vardagsrummet och köket där vi sitter och dricker kaffe. 

Mellan stolsbenen tittar hunden Stikkan fram och hälsar glatt.

– Vi skaffade honom förra sommaren. Det har underlättat mycket, även för min sambo som också haft det jobbigt på grund av mitt mående. Jag tror att hunden varit bra för oss båda. 

undefined
Stikkan är av rasen bichon havanais och drygt ett år gammal. "Vi skaffade honom förra sommaren. Det har underlättat mycket", tycker Magnus.

Efter operationerna började Magnus Carlsson träna vid Aleris rehabstation i Stockholm. Först kunde han knappt röra benen, men snabbt skulle framstegen synas. Tredje veckan började han gå med gåbord och fjärde veckan med rullator. 

– Jag gick som längst 18 meter när jag var där nere i Stockholm, minns Magnus. 

Därefter har rehabiliteringen fortsatt vid Sunderby sjukhus, Piteå lasarett, Hällans hälsocentral och Garnis rehabcenter i Boden. Och så hemma förstås. Magnus räknar med att fem varv runt vardagsrummet och köket blir cirka 90 meter. 

Vad är målet när du rehabiliterar? Hur bra kan du bli? 

– Det är ingen som vet. Just nu går det sakta framåt, men plötsligt kan jag tväröka en period eller så händer ingenting. 

Tårarna syns i Magnus ögon när han svarar på frågan, även om han börjat vänja sig vid tanken på att han nog aldrig blir helt återställd. 

– I och med att det är en ryggmärgsskada kan det aldrig läka helt, men man får försöka gör det bästa av situationen. 

undefined
För att klara vardagen bättre tränar Magnus en hel del – både ben och överkropp. Han går både till en sjukgymnast och tränar på gym, men försöker även vara aktiv hemmavid.

Ursprungligen kommer han från Böle, men i gymnasiet flyttade han till sin mamma i Öjebyn. Det var också då, hösten 1985, han fann kärleken till styrkelyft och till Öjeby Atletklubb som på den tiden höll till i källaren på Björklunda. 

– Man hade ju läst mycket om Kåre Lundgren i tidningen och såg upp till honom. Jag hade även många kompisar i Öjebyn som gillade att träna och så hakade jag på dem till gymmet, minns Magnus och fortsätter: 

– Jag hade ägnat mig åt andra sporter som pingis och fotboll tidigare, men sen fastnade jag för styrkelyft och tyckte att det var jätteroligt. Efter ett halvår såg Kåre hur stark jag var och ville att jag skulle börja med dem i ÖAK. Sen gick allt i rasande fart. 

undefined
Magnus Carlsson firade enorma framgångar under sin karriär inom styrkelyft. "Jag tränade fruktansvärt hårt. Onormalt hårt. Fyra dagar i veckan, fyra timmar varje gång", minns han. (Arkivbild)

Magnus Carlsson gjorde sina första tävlingar 1986. Därefter gick det spikrakt uppåt. 

Under sin aktiva tävlingskarriär vann han tre VM-guld (1994, 1996, 1998) och satte nytt världsrekord 46 (!) gånger. Han är även den idrottare som tilldelats PT-medaljen vid flest tillfällen – fyra gånger individuellt och en gång i lag. 

Onekligen kan Magnus det här med styrketräning, vilket förstås underlättar när han rehabiliterar. 

– Och så är jag envis. Tack och lov. Annars vet jag inte var det här hade tagit vägen. 

Nu när allt har börjat sjunka in för dig, kan du mentalt ställa om så att tävlingsmänniskan kommer fram i dig?

– Ja, nog har det varit mycket så. Jag tävlar mot mig själv när jag går med rullator. Jag vill hela tiden gå längre och längre, men samtidigt har det kommit bakslag många gånger. Om jag tränar för hårt får jag jätteont i flera dagar efteråt, så det är en balansgång hela tiden.

undefined
Vardagen börjar bli sig mer lik. Magnus har börjat om att jobba i bilverkstad och hoppas även själv kunna skaffa bil med handreglage för gas och broms inom kort. Fisket i älven har han också kommit igång med för fullt.

Sakteliga börjar ändå vardagen bli sig mer lik, vilket blir ännu tydligare när vi pratas vid per telefon flera gånger efter vårt första möte.

Under våren har Magnus återgått till sitt arbete på bilverkstad där han gör ett par timmar varje dag. Bara en sån sak – att kunna komma ut och träffa människor igen – skänker honom ro.

– Man blir knäpp av att vara hemma hela tiden, så innan jag började om att jobba var jag mycket på stan med rullstolen bara för att få vara ute och träffa folk. Det tror jag var viktigt. Då blev jag också gladare när jag kom hem, berättar han.

undefined
Efter ett jobbigt år börjar Magnus se ljusare på framtiden. Han vill tacka alla som hjälpt honom. "Jag har fått jättebra behandling av alla sjukhus och rehabcenter jag har varit på", säger han.

Det har varit ett år av smärta, sorg och ovisshet. Men en sak är säker: Magnus är fortfarande Magnus oavsett om han sitter i rullstol eller inte. Med nya perspektiv på livet börjar han också själv komma till den insikten.

– Det blir lättare med tiden. Livet. Det känner jag för varje månad.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!