Och med den åsikten om Björklunda följer också krav på verksamheten. Målsättningen är att fotbollsherrarna ska gå upp till division 4 så snart som möjligt.
Efter nio matcher på säsongen ligger de tvåa i division 5, fyra poäng efter Hemmingsmark.
- Vi kräver en nivå på vår fotbollsverksamhet som stämmer överens med kvaliteten på våra planer, säger Hans Fredricson.
Många ungdomar
Förutom herrarnas A-lag finns andralaget i division 6 och damlaget i division 3. Någon brist på ungdomar råder det inte heller om på fotbollssidan där det finns sammanlagt 260 barn och ungdomar i olika åldrar.
- Samarbetet på ungdomssidan mellan de olika åldersgrupperna har växt genom åren. För lagkänslans skull tycker vi att det är bättre än att tvingas blanda in för många andra föreningar, säger Robert Lindgren, under många år tränare för både hockeylag och fotbollslag inom Öjeby IF och idag bollplank för F15-laget i fotboll.
På Björklunda finns en elvamannaplan, en sjumannaplan, en konstgräsyta och en ishockeyrink. Men ungdomsverksamheten bedrivs främst på Gotisvallen som upprättades i mitten av 1990-talet och som omfattar totalt tio gräsytor med mark för vidare utökning.
- Det är oerhört skoj att se vilket utrymme vi har fått där. Björklunda har blivit mer som en seniorarena men vi tycker att det är viktigt att våra ungdomar får komma in och spela någon match varje sommar på anläggningen som är hjärtat för Öjeby IF, säger Robert Lindgren.
Björkarna blev kvar
Under våren används också utrymmet på Öjeby-Hedenområdet där föreningen hade sin bas när den bildades 1922. Bygget av Björklunda kostade 119 000
kronor och påbörjades 1958 och stod klart ett par år senare.
Namnet kommer från björkarna som omger idrottsplatsen.
- De skulle egentligen ha sågats ner, men när jag sa "ser ni inte så fint det skulle kunna bli?" så fick de vara kvar, berättar 86-årige Lars Landberg, en profil inom Öjeby IF.
När han var tränare ville inte ungdomarna annat än att spela fotboll.
- Föräldrarna var bekymrade. När de skulle spela fotboll hela tiden hade de ju inte tid med läxorna.
På 50-talet kom därför Lars Landberg, som också var lärare, på idén om att kombinera skola och fotboll.
- Vi brukade ha lite matte och engelska innan träningarna. Och om eleverna skötte sig på skolan fick de spela fotboll i slutet av timmen.
Vann mot Sunnanå
Herrarna har som högst varit i division 4 och damerna i division 1. Första gången Öjebyn hade ett damlag i fotboll var 1971 och några år senare blev Thomas Lundström tränare för laget.
- Vi spelade en match mot Sunnanå här på Björklunda. Vi vann med 1-0 fast de hade tre-fyra landslagsspelare, minns han.
Allsvensk spelare
Den största fotbollsprofilen som klubben har fostrat är den idag 68-årige Ragnvald "Ragge" Bogren som spelade med IFK Luleå under tio år, bland annat i Allsvenskan. Larry Öberg kom aldrig lika högt i seriesystemet, men var alla
ungdomars favorit i Öjebyn.
- Jag minns seriefinalen 1980 mot Blåsmark. Vi låg under i halvlek när Larry säger: "Det är lugnt. Jag sätter fem". Han gjorde mål direkt i andra, sedan gjorde Blåsmark ett mål innan Larry satte fyra till, berättar Thomas Lundström.
Hockeystjärnor
Gunnar Jonsson, pappa till den före detta längdskidåkaren Niklas Jonsson, var en duktig hockeyspelare och längdskidåkare inom föreningen.
Aktiva än idag är ishockeybackarna Jan Sandström, tio säsonger med Luleå i Elitserien, och Mattias Öhlund som spelat 13 säsonger för Vancouver och Tampa Bay i NHL.
- Man kunde köra förbi med bilen en lördagskväll och se två huvuden sticka upp på rinken, de var där hela tiden. Mattias var en riktig lyssnare och tog åt sig allt. Väldigt ödmjuka killar båda två, säger ordförande Hans Fredricson.
Men nu är det inte säkert att Öjebyn kommer att kunna fostra fler hockeyprofiler.
- Sektionerna för ishockey och skidor finns kvar, men de har en slumrande tillvaro. Nu är fotbollen nummer ett och handbollen nummer två.