Mycket har förändrats i landslaget de senaste åren. Rutinerade rävar har slutat och förbundskaptenen heter Peter Gerhardsson, inte Pia Sundhage.

Målvakten Hedvig Lindahl är ärlig med att känslan är bättre än någonsin.

Mycket är samma egentligen, men som jag nämnde så är det en känsla... det är svårt att ta på. Det byggs upp en känsla kring en grupp och ett lag. Känslan kommer från att vi har presterat tillsammans i många tuffa matcher och jag känner att det är en bra grupp. Det kanske inte alltid är så, när man står här och har blivit uttagen, säger hon till TT.

"Kanske inte stöttar"

För Kosovare Asllani är den tydliga skillnaden att spelsättet är annorlunda. Att Sverige har blivit ett mer spelande, förande landslag – även om omställningsspelet fortfarande är av största vikt.

Men även hon tycker att den sociala biten i landslaget har förändrats.

Det är ett lite yngre landslag, med de som har slutat de senaste åren. Vi är otroligt starka som grupp och alla trivs bra tillsammans. Det är en styrka vi har, det kommer inte av sig självt. Vi jobbar med det, säger hon och jämför med hur det kan se ut i andra landslag:
Jag vet, som har spelat i England och Frankrike framförallt. Där är det mycket "jag ska prestera för jag ska visa upp mig"-tänket, att man kanske inte stöttar varandra i motgång.

Energiläckage i tidigare lag?

För Lindahl är metodiken som Gerhardsson har bankat in i gruppen det viktigaste, tillsammans med den tidigare nämnda lagkänslan.

När man åker väg på långa mästerskap och går förbi utslagsmatcher, då tryter orken. Då behöver man någon som lyfter fram en, och peppar upp en. Har man då massa energiläckage i en grupp kan det bli kämpigt.