Linn Stenman, Piteå, Älvsbyns MS, folkrace
Sporten träffar Linn Stenman på en gård i Sikfors där några folkracebilar står utanför entrén.
– Det är min sambos farfar som bor här, säger Linn och vi går mot bilen som hon ska ratta då säsongen drar igång till helgen.
En Mazda 323, från 1980-talet, som har levt ett hårt liv.
Det mesta är buckligt och lite snett och vint. En hel del tejp har gått åt också.
Precis som det ska vara på en folkräjsare.
– Det är min första bil och det här blir tredje året som jag tävlar med den. Vi har haft några bud på den men gav egna bud så vi har lyckats behålla den. Det skulle vara jobbigt om vi blev av med den, men det är ju sånt som händer i den här sporten, säger Linn.
I folkrace måste man sälja bilen om någon vill köpa den. Det kostar 400 kronor att buda och alla bilar har ett fast pris på 11000 kronor.
Vissa delar får man behålla. Stolen och bältet och om man har en sportratt.
Bilen delar hon för övrigt med sambon Lukas Nordin.
– Om vi åker iväg på tävlingar längre kort delar vi på bilen och det gör vi även nu i helgen i Piteå. Men annars har vi varsin bil som vi kör. Vi får se om det blir den här eller den andra vi kör nu i helgen, säger hon och nickar mot en likadan men lite mindre bucklig Mazda.
Hur många tävlingar brukar ni köra?
– Jag tror det blev nio ifjol sommar, vi får se hur det blir i år. Som längst har vi varit ner till Övik.
Det var Markus som väckte intresset hos Linn.
– Vi blev tillsammans för snart fem år sedan. Han körde då men jag trodde inte att jag skulle börja köra, det blev så ändå.
Om man har ett vanligt körkort räcker det med en teorikurs för att få licens, det tar ungefär tre timmar.
Hur kändes det innan första tävlingen?
– Jag var jättenervös, det var typ hemskt. Jag höll på att ställa in för jag var så nervös. Men när jag stod på startlinjen och lampan slocknade och jag tryckte på gasen försvann nerverna. Fast jag tog det nog ganska lugnt första gången.
Det står "Flamman" på motorhuven på Mazdan.
Var kommer det ifrån?
– Det var under ett race i Vilhelmina precis då jag hade gått i mål som det slog upp lågor över huven. Det finns på film och man hör när jag skriker. Så det är på grund av elden som den fick heta Flamman, säger hon och skrattar.
Linn Stenmans gamla Mazda kallas "Flamman"
Ju mer hon har kört desto tuffare har hon kört. Visst finns det vissa risker i sporten och två gånger har hon hamnat på taket.
– Snurrarna kommer när man vågar lite mer. Första gången blev jag livrädd men det har gått bra, jag har inte gjort illa mig, man sitter säkert i bilen.
Linn gillar farten.
– Det är det som är roligast, när det går fort och händer mycket. Det och umgänget med alla andra i depån. Det enda negativa med folkrace är att det kan bli dyrt ibland om det pajar, som när jag voltade med bilen kostade det en del att fixa.
Vem skruvar i bilen?
– Jag har ju faktiskt gått fordonsprogrammet på Strömbacka, så jag kan litegrann. Men det är mest Lukas som mekar, han är lite snabbare på att fixa grejerna.
Tankar inför helgens premiär?
– Hoppas det går bra, jag skulle bli nöjd om jag tar mig till a-finalen.
Samboparet Linn Stenman och Lukas Nordin har folkrace som ett stort gemensamt intresse.
Premiärhelgen på Piteå Motorstadion körs i två race. Rallyspecial (där man startar en och en och kör både i skog och på bana) under lördagen och folkrace under söndagen.
– Det är fler anmälda (48) i folkrace i år så det är kul, säger tävlingsledaren Joachim Bergquist och fortsätter:
– Banmässigt har vi gjort ett nytt lite kortare alternativspår, så att heaten inte blir så utdragna. Vi har även byggt en bättre handikappläktare för lättare tillgänglighet.