Han är mycket imponerad av Luleå Hockeys spel den här säsongen.
– De har fått till det bra. Spelet känns gediget, jävulskt gediget. De har gjort en fruktansvärt bra säsong, säger Jonas Rönnqvist.
Han kan inte se några direkta brister i det lag sportchefsduon Stefan Nilsson och Ulf Engman har satt ihop åt Thomas Berglund.
– De har många matchvinnare. Alla kedjor har kanske inte fått det att stämma samtidigt ännu. Men om det inte fungerar för någon av dem en match så är det alltid någon av de andra som kliver fram. Det är en jäkla styrka. Sedan har de stabila backar och en riktigt bra målvakt i Joel Lassinantti. De har dessutom fått till både boxplay och powerplay, säger han.
Vad var det som gjorde att ni inte räckte till i 2013 års final?
– Vi hade lite oflyt, säger han och fortsätter:
– Vi var bra det året, och det svider att vi inte vann guld. Men Skellefteå hade det bästa laget som kanske någonsin spelat i SHL. Flera av deras tredje- och fjärdekedjespelare är ju tongivande spelare i NHL i dag. Det var som att vara en bra brottare under Aleksandr Karelins tid eller en bra sprinter under UsainBolts tid. Jag har funderat mycket på om vi hade kunnat göra något annorlunda, men de var helt enkelt för bra.
Fast i år tror han inte att något lag kommer kunna förhindra Luleå Hockey från att ta guld.
– Kvartsfinalmatcherna har varit tajta. Växjö hade en puck i stolpen med någon minut kvar av den första matchen och ledde med ett par minuter kvar av den andra matchen. Men det känns ändå rättvist. Och jag tror inte det spelar någon större roll vilka lag de kommer att få möta framöver. Jag tror de kommer vinna guld oavsett vad. Det har jag trott ganska länge nu, säger han.
Han berömmer Thomas Berglund.
– Det började lite halvknackigt för dem. Men han har fått alla att köpa spelidén, och rättat till det som inte riktigt fungerade i början. Och jag tycker bara det ser bättre och bättre ut, säger Jonas Rönnqvist.
Hur är det att följa det här laget från sidan, du börjar inte längta tillbaka till båset?
– Jag älskar verkligen ishockey, och visst kan jag känna det där suget emellanåt. Kickarna man får när man står i båset går inte att få någon annanstans. Det spelar liksom ingen roll vad du gör. Jag saknar också att vara runt ett lag. Det är skitkul. Och jag har fått väldigt många förfrågningar sedan jag slutade. Men det är ett krävande jobb. Man är ju ganska utsatt. Man har också jour i stort sett dygnet runt. Sedan har jag det ganska bra som jag har det nu. Och när jag slutade lovade jag mig själv att inte ta på mig något nytt uppdrag om det inte kändes helt hundra, och det har det inte gjort än.