Ebba Andersson körde ikapp och förbi Sophia Laukli på tredje sträckan och lade grunden för segern. Sedan kunde Andersson, Moa Lundgren och Emma Ribom vänta in Moa Ilar som på sista sträckan kunde defilera i mål.
Det var första gången sedan 2009 som Sveriges damer vann en världscupstafett.
– Vi har fått bära ett favoritskap i ganska många stafetter i rad nu. Men det har varit det ena med det tredje. Vi har känt att vi vill få till det på stafettdagarna. Vi är stolta över hela gänget och vilken insats vi gör, säger Emma Ribom, Piteå Elit, efter segern.
Vad kände du när Moa Ilar körde i mål?
– Sjukt kul! Det här har vi väntat på. Jag hörde att det är 14 år sedan sist. Det var på tiden och alla fyra var riktigt segersugna idag.
Ebba Andersson, segerfixare nummer 1, var stark på sin tredjesträcka.
– Jag hade bara en enda uppgift i huvudet och det var att sakta, men säkert plocka sekund för sekund. Det handlade bara om att inte förivra sig, säger Ebba Andersson.
Är det svårt att inte förivra sig?
– Det kan vara det, men i dag var det tacksamt att ha Tyskland (Pia Fink) med mig och jag tycker att jag kontrollerade henne bra.
Ribom hade en tuff fajt på sin andra sträck och tappade ett tag rejält på USA:s Rosie Brennan. Men Kalixtjejen fick hjälp av Katarina Hennig i slutet av sträckan. Tillsammans tog de in tid på Brennan.
– Jag var ändå ganska beredd på att Katta (Hennig) kunde komma i kapp. Det är skönt att åka med någon annan och få lite draghjälp, säger Ribom.
Men firandet av segern blir lugnt.
– Det blir ganska splittrat för jag och Emma sätter oss i bilen för att åka hem till Östersund, säger Ebba Andersson.
Tyskland blev tvåa och USA trea. Norskorna missade topp-tre och det är väldigt ovanligt. Den 25 mars 2007 var senaste gången Norge inte var på pallen i en damstafett i världscupen.
Det kom bara nio lag, fördelat på sex nationer, till start i damstafetten.
– Jag tycker det är tråkigt att det är så få lag på start och att det är många länder som väljer bort en stafettdag. Jag tycker stafett är sjukt kul och att man ska ta till vara på att få tävla som ett lag för det är något speciellt, säger Ribom.
Vad tror du det beror på?
– Jag vet inte riktigt vad det kan bero på men världscupen har ett tufft schema och det är ju tydligt att lag väljer att prioritera bort vissa tävlingar.