Egentligen borde hennes bronsmedalj kanske inte ses som någon skräll. Ebba Holmgren har varit en lovande längdåkare ett tag. Faktum är att hennes senaste pallplats, alltså den för två år sedan, också kom på JSM.
– Men sedan har det varit två långa år med förkylningar och lite problem med ryggen, berättar hon.
Ryggproblemen hämmade henne i träningen i somras och höstas, så några höga förväntningar på den här tävlingssäsongen har aldrig riktigt funnits. Men väl på JSM i Östersund slog hon till med ett drömlopp på 10 kilometer fristil.
– Jag brukar öppna ganska sakta, men nu gick jag ut ganska snabbt. Det gick bra första varvet och jag kände mig pigg, och sen fick jag även höra tider om att jag ledde och sånt är ju alltid trevligt, säger Ebba Holmgren och fortsätter:
– Sen var jag lite rädd att jag hade gått ut för hårt. Jag var jättetrött sista varvet men lyckades hålla ihop det ganska bra ändå.
Efteråt var det en minst sagt glad 19-åring som tog emot bronset.
– Det känns bra. Det är två år sedan jag var på pallen sist, så det känns väldigt stort.
Dessutom var det i "fel" lopp hon lyckades. Om hon skulle slå till på någon distans var det inte 10 kilometer fristil hon hade gissat på.
– Jag såg mest fram emot den klassiska tvåmilen, men då hade vi lite dåliga skidor så det blev inte så mycket av det. Sen har jag inte åkt bra i skejtloppen i vinter, så jag är själv lite chockad att det gick så bra nu, säger hon.
Ebba Holmgren kommer alltså från Arjeplog men bor i Gällivare där hon går sista året på skidgymnasiet. Samtidigt tävlar hon för Hudiksvalls IF.
Hur kommer det sig?
– Jag åker på Fischer (skidmärket) och vi fick vallahjälp av dem när jag fortfarande tävlade för Arjeplog. Sen i slutet av förra säsongen frågade Hudiksvall, som också vallar tillsammans med Fischer, om jag ville börja åka för dem. Och så blev det.
Ebba Holmgren fyller 20 i sommar och skidgymnasiet går hon alltså snart ut. Sedan återstår att se var skidkarriären tar henne.
– Det finns ju universitet där man kan kombinera en elitsatsning med studier, så tanken är väl att försöka komma in på någonting sådant. Vi får se vad det blir. Det får man väl veta efter säsongen, säger hon.
På längre sikt finns drömmar om landslaget.
Har du någon idol eller förebild?
– Jag har alltid sett upp till Charlotte Kalla. Nu har ju hon lagt av, men de är coola allihopa i landslaget. Så det är klart att man strävar efter att få åka stora VM en dag.