Det blev väntad rysk seger när Tour de Ski avslutades uppför slalombacken i Val di Fiemme. Men den mäktigaste insatsen i går, och för den delen under hela touren, stod Marcus Hellner för. Svensken/norrbottningen formligen utklassade alla i klättringen. Han var nästan minuten snabbare än vinnaren Alexander Legkov och åkte som jämförelse 40 sekunder fortare än när han knäckte Petter Northug i klättringen för ett år sedan.
Som TV-bilderna visade hade han inte långt avstånd till norrmannen nu heller; Marcus åkte prick två minuter fortare än Northug på de nio kilometerna.
Tjecken Lukas Bauer har av tradition, med två totalvinster i bagaget, brukat kallas finaldagens kung. Men nu blev han först uppåkt av Hellner, sen frånåkt med bred marginal.
Tala om uppvisning!
Det hade, för Hellners del, inte varit dumt att lägga in den här backen i något av loppen när VM avgörs i Val di Fiemme om halvannan månad.
Apropå VM kan det konstateras att merparten av de svenskar som kommer att tävla i VM är i utmärkt form. Nu hade "vi" fyra man på herrsidan bland de fjorton främsta (endast en norrman) och på hemmaplan, vid skandinaviska cupen i Östersund, blev Anders Södergren tvåa efter Martin Johnsrud Sundby. som vann världscupens premiär i Gällivare tidigare i vinter och räknas som det främsta norska VM-kortet tillsammans med Petter Northug.
Både Sverige och Norge kan dock få hårt motstånd österifrån när det drar ihop sig till VM.
Ryssland har bland herrarna sitt bästa landslag på flera decennier och förfogar över 6-8 man som verkar vara kapabla att vinna vilket lopp som helst.
Det var dock ytterst välförtjänt att Legkov fick jubla efter segern i går.
Han har under några säsonger varit sin nations Anders Södergren; är aldrig rädd för att sticka upp och dra men har hittills varit drabbad av den förbannelse i skididrotten som heter gemensamma starter. I spurterna brukar han, likt på sin tid Anders, vika ner sig mot dom som agerat följa John. Northug är ju en sådan, Legkovs landsman Vylegzhanin en annan.
Charlotte Kalla hade ett par plumpar under sina tourdagar, båda i de klassiska loppen. Hela det svenska laget kom bort i snömodden den andra dagen, vilket inte enbart berodde på dålig klassisk teknik utan även på att de svenska vallarna hade missbedömt situationen.
Marcus Hellner drabbades av samma öde under den dagen och tappade då 1.41 mot täten. Avståndet efter söndagens lopp var 1.12...
För Kallas del innebar det att hon tappade en och en halv minut till täten och redan då var hon ju i praktiken borta från en möjlig seger. Men en pallplats kunde hon fortfarande ha varit med och klättrat om på söndagen - men så kom då lördagens genomklappning i masstarten.
Det gav ytterligare en och en halv minuts underläge, och eftersom Charlotte inte är lika avancerad klättrare som framförallt de bästa norskorna får totalplaceringen - 7:a, samma som förra året - betecknas som en habil insats.
När Charlotte analyserat sin insats tror jag inte att hon är alltför besviken. Styrkan finns alltjämt i den fria åktekniken, vilket det imponerande loppet i jaktstarten över 15 km gav belägg för. Kan hon behålla och helst vässa formen till VM om en dryg månad i just Val di Fiemme (utan slalombacke!) måste det nog till en Marit Björgen i superform för att bräcka henne den dag 10 km står på programmet.
Vid Östersunds cuptävlingar gjorde både Magdalena Pajala och Sofia Henriksson i juniorklassen bra ifrån sig. I lördagens sprintlopp med klassisk åkteknik blev Magda 4:a och näst bästa svenska i seniorloppet, medan Sofia vann sitt sprintlopp.
I söndagens lopp med fri åkteknik, som de inte behärskar lika bra, var Magda sjunde svenska och Sofia trea.
Bra det också.