Magdalena Pajala dök upp som svensk längdskidlöpnings "wondergirl" när hon för tiotalet år sedan radade upp vinster i parti och minut. På den tiden tävlade Magda för Strömnäs GIF och sopade från 13 års ålder hem allt i Kalle Anka (13-14 år), Folksam Cup och ungdoms-SM (15-16 år).
Sin största segerfest fram till dess hon vann SM i sprint 2010 firade Magdalena som 16-åring vid U-SM hemma på Vallsberget, där hon vann både halvmilsloppet och sprinten inom ett par dagar. Då hade hon lagt beslag på åtta (!) guldmedaljer från Kalle Anka och framåt plus guld och silver för Strömnäs i ett par stafetter ingående i ungdoms-SM.
Alla spådde en lysande framtid i längdspåren.
Men... det finns många hinder som kan uppenbara sig för en tonåring på väg att bli vuxen. Magdalena drabbades av ett allvarligt hack i karriären och sett i backspegeln är det beundransvärt hur hon, och här får inte det fantastiska stödet från ledare och föräldrar underskattas, lyckades hålla ihop sitt skidliv och komma igen på allvar ett par vintrar efter det hon blev senior.
Faktum är att Magdalena som junior inte var i närheten av att exempelvis bli uttagen till JVM, där året äldre och nuvarande klubbkamraten Charlotte Kalla firade triumfer. De bästa resultaten under fyra år som junior (17-20 år) var 7:e plats på 10 km vid JSM 2006. Magdalena tävlade inte alls i JSM under sitt sista juniorår och jag erkänner gärna att jag hörde till dem som i det läget tvivlade på hennes förmåga att komma igen.
Fast just den vintern glimtade hon till vid några tillfällen, exempelvis när hon i den svenska juniorcupen vann både 5 km och sprinten vid tävlingar i Kalix.
Kanske var det där och då Magdalena själv kände att förmågan fanns kvar.
Redan vintern därpå blev hon uttagen till ett par sprintlopp i världscupen, och sen gick det med rasande fart fram till den första stora seniorsäsongen 2010. Då fick hon göra olympisk debut med en vacker 10:e plats i sprint inklusive många bra både internationella och nationella resultat toppat med guldloppet i SM.
Lite tyngre hade hon det 2011 och 2012, men Magdalena vet ju numer att hon kan komma igen. Och det har hon sannerligen gjort i vinter. Ett par platser bland de tio främsta i världscupen individuellt, inklusive de lopp hon gjort i lagsprintarna, borde vara nog för att redan nu ge henne klartecken till VM i Val di Fiemme om en dryg månad.
Magdalena gjorde imponerande lopp båda dagarna i Liberec i helgen, och som TV-bilderna visade var det ytterst nära att hon skulle ha tagit sig till den individuella finalen. Med den styrka pitetjejen visat i slutskedet av loppen skulle jag tro att hon nu förmår åka skapligt även i kortare distanslopp.
Exempelvis på någon av sträckorna vid SM i Falun om halvannan vecka, där Piteå Elit - om inga sjukdomar ställer till det - just nu är favorit till att ta sitt första stafettguld sedan 2007, då trion Emma Lundbäck, Susanne Nyström och Lina Andersson vann i Östersund.
Vi återkommer med fler funderingar runt årets SM, som kan bli en glansfylld tillställning för Piteå Elit på damsidan.
Vid sprinttävlingarna i Liberec gladde inte bara Magdalena Pajala och de övriga svenska tjejerna; alla tog sig vidare från kvalet och blev dessutom 2:a och 3:a i stafetten. De svenska herrarnas dubbelvinst bör dessutom ha gett ytterligare skrämselhicka åt deras konkurrenter inför VM i Val di Fiemme.
Lite oroväckande var det dock att vinnaren Teodor Peterson tappade orken totalt i söndagens lagsprint, där Sverige inte lyckades kvala in något lag till finalen. Tyvärr har vi, när Jesper Modin just nu (?) är ur leken, endast Teodor och Emil Jönsson att hoppas på. Visserligen två ess, men den bredd på sprintsidan Sverige hade för något år sedan tycks nu försvunnen.
Desto roligare då att det håller på att växa fram en bredd på damsidan som vi inte sett maken till på några år. Stina Nilsson från Malung och Sofia Henriksson från Strömnäs går i spetsen för att visa vad de kan i Liberec, där junior-VM inleds den 21 januari med just sprint.