En fotbollshall på Noliaområdet är ett bra alternativ även om jag personligen hellre sett den uppblåsbara airdomen över en av Piteås minst nyttjade parker, LF Arenas naturgräsplan. Nu ansågs det för dyrt att bygga nya friidrottsbanor intill den nya hallen och sammantaget var nog trots alla viktningar hit och dit Nolia det bästa alternativet.
Luleå/MSSK spelade hem SM-guldet redan första säsongen som lilla Piteågänget Munksund bjöds in under Luleå Hockeys papaply. Många har ställt sig frågan vad laget egentligen heter. I riksmedia och rikspress benämns mästargänget kort och gott som Luleå Hockey. Det rätta borde vara MSSK/Luleå eftersom Munksund ägde platsen i riksserien innan sammanslagningen. Men nu har klubbarna, rätt eller fel, bestämt att namnet ska vara Luleå/MSSK.
Fredrik Glader gjorde skäl för sitt namn efter guldet. Glader var fortfarande Glader när jag pratade med guldtränaren måndag eftermiddag, men han efterlyste faktiskt Piteå Kommuns medverkan under firandet. ”Luleå Kommun snickrade snabbt fram en scen till guldfirandet på torget under kvällen och kom med gratulationer, men från Piteåhåll har det varit tyst. Konstigt, för MSSK har ju sin beskärda del i guldet”, sa Glader.
Och så är det ju. Utan eldsjälar som Ronny Stenberg, Roland Backlund, Stefan Bäckström och några till hade länets damhockey aldrig haft den position man har idag. Glader hade utan entrén i MSSK för två och ett halvt år sedan knappast sysslat med damishockey. Han föll dock pladask för spelarnas lyhördhet och hängivenhet till sporten direkt och det var ingen tillfällighet att just Glader var en kraftig länk mellan MSSK och Luleå Hockeys ordförande Curt Johansson när storebrorklubben gick in och räddade lillasysterns elitverksamhet. Luleå inte bara räddade.
Känslan när det smarta draget presenterades under en presskonferens ifjol var att det skulle satsas. Skellefteå hade samma möjlighet tidigare men valde istället att kasta ut damverksamheten ur klubben. Apropå Glader och Munksund var semifinalmatcherna mot Linköping våren 2014 den moraliska finalen. Det är lätt att glömma i guldruset att lilla Munksund var nära att gå hela vägen redan då. Läs mer om lilla Munksunds hockeyresa mot toppen i morgondagens PT.
Apropå att stänga ned damverksamhet och lägg allt krut på herrarna var det precis vad Djurgården gjorde i innebandyn. Målet var en plats i Superligan den här våren men den drömmen pulvriserades av Wibax. Det som främst slår mig efter sudden-segern i söndags var det faktum att Djurgårdens tolv mål i de två inledande matcherna producerades med vassa backskott och kontringar. Taktiskt driva Wibax stängde alla de dörrarna i den avgörande söndagsmatchen. En retur från nära håll, en volleystyrning och en straff låg bakom de tre Djurgårdsmålen. Men sina vassaste vapen fick Djurgården aldrig använda. Wibaxlirarna, främst backarna, täckte minst trettiotalet skott. Två segrar mot Thorengruppen är vad som skiljer Wibax från en plats i Superligan!